Kanelbulle vs Scones

1:a advent

I dag ar det forsta advent och jag har smitit in pa ett litet internetkaffe pa stan medan Tobia ar inne i bokhandeln, dit jag ocksa ska ga nu och handla julklappar. I kvall ska jag baka pepparkakor, har redan gjort dagen sjalv! Det ar forsta gangen annars sa brukar jag alltid handla den pa konsum. Fick just mail fran Malin som kommer till London i dag pa en konferens, om nar vi ska traffas. Ska verkligen bli kul att se Erik och Malin i London!
Jobbet i affaren ar foresten jatte kul och gar bra. Jag kanner mig antligen som en riktig engelsman nar jag gar ivag till jobbet pa morgonen. Vid tre tillfallen har det varit svenskar i affaren, ratt manga sadana i Brighton. Det ar mycket att gora i affaren men jag gillar nar det ar mycket folk och fullfart.
Nu maste jag ivag sa inte Tobia undrar om jag gatt vilse.

Första dagen på jobbet och så

Märker att många uppmärksamat at tmin blogg bytt utseende. Kul ! men inte så konstigt efter som den förra layouten var hemsk. Fortfarande är jag inte riktigt nöjd men det börjar bli bättre i alla fall. tänk om man kunde byta utseende på människor lika lätt också. Bara tanka ner en ny layout men innehållet är oförändrat:0). Kunde väl vara lite kul, i dag vill jag se ut som en labrador t ex. Antar att det var det som Michael Jackson försökte med, hummm. I dag ösregnar det här (som i Skåne) och har en än gång fått tillfälle att vara tacksam mot mamma som fick mig att motvilligt packa ner regnkappan.
I går var första dagen på Thorntons. Ett stå på ett lager fyllt med choklad förpackningar från golv till tak med en söt choklad doft i näsan krävde självdiciplin! Vi har 25% rabatt men som tur var så hade jag glömt plånboken så jag kunde inte frestas att köpa med något hem. Jag har bestämmt att jag inte får äta choklad i veckorna utan bara på helgerna, får väl se hur länge jag kan hålla det. Att äta choklad där kan ju annars ses som en utveckling av arbetet, jag måste ju känna till produkterna, eller vad säger ni? Dagen i går gick annars mycket bra och jag kände mig nöjd. Det är mycket att göra och fullt upp hela tiden och det gillar jag. De säger att det blir otroligt mycket att göra närmare jul så vi får väl se. Annars har jul skyltningen hr i england satt igång på alvar nu och överallt lyser julgranar (med röda och blå och gröna och gula ljus), hänger girlanger och dansar tomtar och andra småkytt. Jag tycker att det är rätt festligt i alla fall nu när vi verkligen börjar att närma oss jul. Folk har också börjat att pryda sina egna hus med fantastiska blinkande lampor. I vissa kvarter så har de som tävlingar i att slå varandra med häftigaste juldekorationen. Det blir nog ännu mer närmare jul. Affärerna dingnar av julkakor från olika länder där finns, italinska Panettone (i säkert tio olika smaker), svenska blåbärspepparkakor!, tysk Weihnachtstolle samt alla engelska kakor förstås som Plumpudding och Christmas cake, mmm.

Test

Detta är ett test inlägg. Jag beundrar er alla som orkat med den hemska layouten som min blog har haft, ni kan nu se fram emot en ny spännande layout inom en snar framtid:0) Slut

20/11 Den spännande upplösningen på Quaternionpromenaden

Vi hade alltså med nöd och näppe undgått de blodtörstiga hundarnas käftar och räddat oss över på rättsida av staketet till den stora villan (och jag skojar inte det är faktiskt i alra högsta grad olagligt att gå omkring utan lov i en privatträdgård och hade någon sett oss hade det hela kunnat bli VÄLDIGT obehagligt). Nu satte vi av med högfart mot kanalen som vi skulle följa till Broombridge. När vi gått en liten bit hördes polissirener på avstånd och trots att vi egentligen inte gjort något med avsikt så kände jag ändå ett visst obehag. Till vår besvikelse så gick det inte att följa i Hamiltons fotspår lägsmed kanalen för man höll på med renoveringsarbeten så vi fick ta tåget tillbaka en station till Broombridge istället. Men vi kom i alla fall dit och kunde beskåda inskriptionsplattan på bron. Tobia funderade länge och djupt på om inte han också skulle rista in en odödlig fysikformel i bron som ni kan se här . Men det hela gick överstyr när han blev mer än lovligt galen, som synes. Nu hade vi varit vid observatoriet och Broombridge och det var bara en sista etapp av "vandringen" som återstod för att vi verkligen skulle ha följt i Hamiltons fotspår hela vägen. Hamilton var, den där dagen för 160 år sedan, på väg från Observatoriet till Royal Irish Academy i Dublin där han skulle hålla i ett möte. Det måste också bli vår sista anhalt på promenaden. Eftersom det var rätt många tågstationer in till Dublin centrum så räknade vi ganska snabbt ut att Hamilton knappast kan ha gått hela vägen. Kanske åkte han med häst och vagn, vi tog i alla fall tåget tillbaka. Men ännu var det inte riktigt slut på den här galna dagen för ve och fasa när vi ska byta tåg så hamnar vi på helt fel tåg. Det skyller jag faktiskt helt och hållet på den, som jag nämnt tidigare, urusla skyltningen på tågstationen i Dublin. I vilket fall där satt vi och såg snopna hur tåget bärjade rulla i fel riktning. Kl. var 17 och 18 stängde akademin. Det visade sig snart att det tåg som vi hamnat på av misstag var ett expresståg och mer och mer frustrerade såg vi hur den ena efter den andra lilla stationen visslade förbi utanför rutan. Tillslut stannade tåget i alkla fall och vi lyckades komma på rätyt tåg tillbka men tror ni att det var ett expresståg den här gången också?
Kl. 17.50 stod vi i alla fall tillslut utanför den kungliga akademin. Vaktmästaren var så vänlig och lät oss komma in och hjälpte oss att leta upp en tavla av Hamilton som Tobia visste hängde där. Nu skulle jag bara ta en sista bild av Topbia framför Hamilton bilden, det var då jag upptäckte att en videokamera inte fungerar som en kamera. Jag ville ju få med både Tobia och Hamilton på bilden så jag vred glatt på kameran resultat kan ni se här . Problemet är bara, vilket jag inte tänkte på, att det är svårt att vända på tv:n när man sedan visar videofilmen, Tobia försöker förklara det för mig här . Men slutet gått allting gått tillslut så lyckades jag i alla fall ta en riktig bild på Tobia utanför akademin och med den bilden så avlutades promenaden. .
Hej hopp, vi hade i alla fall en kul dag och nu ska jag hem och gå till Waitrose och handla någon god kvällsmat. Kram

18/7 ...Quaternionpromenad 2

Ja som sagt så kände vi oss ganska små där vi stod med kvistar i håret efter att ha "brutit" oss in på ett tillsynes stängt område. Mannen stegade fram till oss. Jag var för ovanlighetensskull stum (kan ni tänka?) men Tobia lyckades förekomma mannen med "ursäkta vi är på väg till Dublin men har tappat bort oss, kan du säga i vilken riktning vi ska gå?" Mannen såg minst sagt förvånad ut vilket ju inte heller var så konstigt eftersom det var ca 2 timmars promenad till Dublin centrum och vi just av någon anledning klättrat över muren till observatoriet. Men antagligen såg vi inte så farliga ut för han pekade i alla fall i en riktning och sa "ditåt men det är långt" och stegade sedan iväg mot observatoriet. Slokörade skyndade vi oss över gårdsplanen alltmedan jag skällde på Tobia för att han inte frågat om vi kunde få komma in i alla fall när vi nu gått så långt (själv var jag för feg fast det vill man ju ogärna erkänna). Det var tydligt att observatoriet var stängt och dessutom var grindarnatill den rätta ingången låsta med hänglås. Några foton av Tobia utanfor observatoriet hann vi i alla fall med, varsågoda.
Det hade tagit oss ca 2 timmar att ta oss till observatoriet och nu skulle vi alltså gå samma väg som Hamilton gjort 160 år tidigare till Broombridge. Så vi klättrade över ytterligare en mur, som ni ser här och forsatte i den riktning som mannen pekat genom något som såg ut att vara en gammal kohage. Mot slutet av hagen var en grind som såg ut att leda ut på en väg och det var ju bra, fast det enda jag då kunde tänka på var var att ta av mig mina varma strumpbyxor. Det visade sig vara en liten väg som ledde upp till ett hus på vänsterhand och nerför en backe åt höger. Vi valde den högra riktningen men det var inte förän vi kom ner för backen som vi insåg att vi var inlåsta i en trädgård till en mycket flott villa. Vi var uppenbarligen på fel sida staketet för de stora järngrindar som vi kom fram till var låsta med en tjock kedja och hänglås. Svetten bröt ut på pannan för vi insåg att det inte var meningen att vi skulle strosa runt i denna privata trädgård men hur f...n skulle vi ta oss ut? Att gå tillbaka samma väg skulle bara ha gjort att vi kom tillbaka in i den stängda observatorieträdgården och att gå till huset och ringa på dörren och be att bli utsläppt kändes inte som något allternativ. När man står där och paniken växer så hinner man dessutom nästan inte tänka utan Tobia kastade sig snabbt mot muren bredvid grinden och började att klättra i samma sekund som två hundar i grannträdgården började att skälla som galningar. Det fanns ju andra hus i närheten och om hundarna fortsatte att skälla så var det rätt troligt att någon snart skulle komma och ta oss på bar gärning för inbrott. Situationen var kritisk och tillslut lyckades även jag klättra upp på muren och med hundarnas skall i öronen slänga mig ned på andra sidan. Väl där sprang vi så fort vi kunde bort från huset men jag kunde änså inte låta bli att vända mig om och fick syn på en stor skylt med varning för vakt på grindens framsida. Nu var vi i alla fall på rätt sida vägen och satte av i väldig fart mot bron som följer i morgon.

17/11 Quaternion promenad i Dublin

Tack! än en gång alla ni som höll tummarna. I dag så ringde de från Thorntons att jag fått jobbet och jag som väntade samtalet i fredags hann gå och deppa hela helgen, fast det var det värt desto gladare är jag ju nu! Thorntons är alltså en chokladbutik med anor bak till 1911. De gör fantastiskt god choklad (det är nästan det värsta i sammanhanget, hur ska jag kunna hålla fingrarna borta). Jag ska jobba i kassan i deras lilla butik i Brighton i gallerian i Churchill Square. Ni kan kolla in dem närmare här (märker ni att jag redan börjat göra reklam?) och bli sucktade.

Quaternion promenad i Dublin.
Så snabbt över till ämnet för dagen: Quaternion promenad i Dublin. Som jag nämnde tidigare då jag berättade om Tobias och min Dublin resa så ville alltså Tobia att vi en dag skulle följa i fysikern William Rowan Hamilton´s fotspår.
W. R. Hamilton kom på en av sina viktigaste upptäckter och en av de stora upptäckterna inom fysiken när han en dag 16th of October 1843 promenerade från sitt jobb på "Dunsink Observatory" in till Dublin tillsammans med sin fru. På vägen passerade de Broom Bridge som än i dag går över the Royal Canal. Just när han passerade bron så kom han plötsligt som genom en ingivelse på formulan för Quaternioner och ivrig som han väl var att komma ihog det han upptäckt så ristade han in formeln i bron. Tyvärr finns den inte kvar i dag men en minnesplatta har satts upp på platsen. En gång om året görs också vandringen om tillsammans med särskilt inbjudna gäster, däribland nobelpristagarna. Vi hittade en beskrivning av promenaden på nätet och förra fredagen så bestämde vi oss för att göra om den vi också. Det var en otroligt solig dag och vi var vid gott mod även om vi inte var helt säkra på vägen. Vi räknade med att det hela skulle ta 2-3 timmar innan vi var tillbaka i Dublin igen. Bara att leta rätt på rätt tåg tog oss ett tag för skyltningen i Dublin är helt ofattbart dålig men tiollslut så satt vi på rätt tåg och resan hade börjat. Vår utgångspunkt blev Ashtown station och vi bestämde oss för att gå i den här riktningen eftersom vi kunde se observatoriet uppe på en höjd i fjärran. Solen flödade och både Tobia och jag var glada som lärkor som synes . Snart insåg vi att det inte var så klokt att gå exakt efter den riktning där vi såg observatoriet för det var över ängar och hus låg emellan och i Irland har de ju inte den beryktade svenska alemansrätten. Vi frågade två urinnevänare tillråds och de rådde oss att följa landsvägen. De såg lite förundrade ut dock och påpekade att det var en bit att gå men vi gick inte att stoppa. Titta här vilken härlig vårdag det var. Efter ett tag hade vi gått i ca 1 timme utan att komma närmare observatoriet (snarare var det nu längre bort), men vi var ostoppbara. Det måste gå att komma dit. Tillslut så hittade vi också bilvägen som gick till observatoriet problemet var bara att det var just det, en bilväg. Att gå den skulle ha varit som att promenera på E4:an. På bägge sidor av vägen var också stora höga häckar som inte direkt inbjöd till att slänga sig in i vid behov. På andra sidan den ena av häckarna var en stor golfbana. Tobia bestämde resolut att vi skulle ta vägen över golfbanan och släpade en motsträvig Andrea med sig. Jag har absolut en känsla av att det inte är tillåtet att vandra omkring på en golfbana hursomhelst. Men mellan mellan att bli överkörd eller att få en golfboll i hyuvudet och i västa fall få tillbringa några timmar i Irländskt fängelse föll på golfbanan och vi började gå. Vi mötte några golfare som räg rätt färvånade ut men eftersom vi nu såg observatoriet komma närmare och närmare så skyndade vi på stegen och låtsades inte se dem. Tillslut hade vi kommit till slutet av golfbanan och på andra sidan av en hög mur låg observatoriet. Det var bara ett problem, just det, hur skulle vi ta oss över muren. Efter en liten undersökning så var det enda vi hittat en urgammal igenväxt järngrind som inte gick att rubba och ett dike men någon slags slyskog bakom. Vi hade inget annat val än att ge oss in i skogen. Det var kvistigt och kämpigt och vidion som jag spelade in liknar mest The Blair Witch Project ( tyvärr så återstår den bara i mitt minne eftersom jag efter att vi kom tillbaka till England har lyckats radera den). Tillslut så hittade vi en lägre mur som vette mot observatorieparken och vi var nu tillräckligt desperata för att försöka oss på ett "inbrott". Här ser ni mig i färd att olovandes klättra över muren . När vi kommit över så stod vi äntligen i observatorieparken men allt såg stängt ut och emot oss kom en mann med en bister uppsyn... forstättning följer i morgon.

13/11 I alla fall inte fredag!

Tack alla som höll tummarna i går, jag tror ratt det hjälpte lite i alla fall för intervjun kändes ok men säker kan man ju aldrig vara jag återkommer om resultatet när jag vet. Jag har köpt en Pastry Cutter i dag så att jag i morgon ska kunna göra äkta Brittiska scones, guldgula, drypande av smör, direkt från ugnen. Mmmmm

12/11 Jobbintervju

I dag ska jag på min första jobbintervju och jag är rätt nervös trots att det "bara" rör sig om ett jul jobb. Så jag kan behöva så många tummar som möjligt som hjälp. Så om ni vill så får ni gärna hålla tummarna för mig vid halv tre i dag:0)
Dagen började tyvärr inte så bra. Just i dag kände jag att yoga var precis vad jag behövde, slappna av inför intervjun. Men när jag kom till yoga klassen var den full, det är en droppin klass. Men den snälla läraren erbjöd att jag kunde komma tillbaka och bara vara med på avslappningen. Jag kunde få ta hans plats då sa han. Gulligt va, det är sånt som värmer. Så nu ska jag snart knalla dit och få min avslappning.
Förresten, ni såg väl att att jag länkat foton till Irlandsreseberättelsen? Det var inte helt klart att det var länkar tycker jag för de var inte blå som man är van vid utan bara i fetstil. Så ser ni något i i min text så pröva att tryck för det är nog en länk. Den utlovade fortsättningen på Irlandsresan kommer snart, den som väntar på nått gott.... ;0)

10/11 Mycket resa och foton och så

Åter i England och det är härligt med +14 och soooool efter grå sverige (ursäkta men det var grått). Först vill jag å det bestämdaste dementera alla rykten om att jag skulle ha flyttat tillbaka till Sverige, jag är fortfarande i England och planerar att så vara för ett ganska långt tag! Så vill jag bjuda på lite reskost från Tobias och min resa till Dublin. Efter Sverige så åkte vi nämligen till Stansted sov över natten på flygplatsstolar och tog första flyget till Dublin på Torsdagsmorgonen 6/10. Än en gång har jag fått det bekräftat att det inte är längden som spelar någon roll, på resan alltså. I alla fall inte om man reser med en fysiker med "galna" ideer. På två dagar han jag uppleva fantastiskt mycket.

Dublin:
Dublin är en härlig stad på alla vis! Den är ung. dubbelt så stor som Stockholm och med en fantastisk ambiens. Om ni trodde att Sverige är ett kaffé tätt land så måste jag göra er besvikna, inte i jämförelse med Dublin i alla fall. Lägg dessutom till pubbar och restauranger och gamla fina byggnader i mängd så har ni Dublin i ett nötskal.
Vi besökte Guinnes bryggeriet, som verklien är stooort på fler än ett sätt. Det är det näst störta bryggeriet i världen det största ligger i Afrika (även det Guinnes) det är också en stor sak för de stolta Dublinborna. Överallt finns reklam för Guinnes och familjen har har skänkt parker och annat till och hjälp staden på många sätt. De har ett jätte stort och urmodernt museum i sina gamla lokaler bredvid det nya bryggeriet. Tobia och jag besökte museet tillsammans med ca 3000 andra turister. Högst upp i byggnaden med milsvid utsikt över Dublin låg deras toppmoderna Gravity bar där det serverades gratis guinnes till alla besökare, gissa om det var populärt! Här ser ni mig i baren med min första pint och här med min fjärde :0) Hummm... inte konstigt kanske att jag började se palmer utanför fönstret sedan.... Nej skämt å sida så finns det faktiskt palmer i Dublin titta bara på den här som jag fotade i fredags..
Vädret var som ni ser på fotot underbart. På fredagen så hade vi 18 grader kl 19.00! Och jag som köpt en ny irländsk mössa. Men det gjorde inte så mycket att jag inte fick använda den så mycket.
Vi bodde på ett litet hotel, som kanske inte var det bästa men absolut inte det sämsta heller, i centrala Dublin. Och som överallt annars i Dublin så vakade Jesus över oss från ett kors målat på en betong vägg utanför fönstret.
Det är intressant tycker jag att se att det ändå är så stor skillnad som det är mellan Irland och England, den religiösa aspekten är en sida av det förstås men även vad gäller mat och annan kultur så som dans och musik. Alla var också väldigt vänliga men trafiken fruktansvärd.
Vad gäller tokiga ideer från fysiker så ville Tobia göra en exkursion ut på landsbyggden på lördagen. Idén var att vi skulle följa i Hamiltons fotspår. Hamilton var en stor fysiker och i morgon så berättar jag mer om honom och om våra upplevelser på den Irlandska landsbyggden.

4/11 Sverige

Wow vilken otrolig grå färg som täckte landet när vi flög in över Västerås i Torsdags förmiddag! Jag som hoppats få komma till ett vitt land blev grymt besviken. Jag hade faktiskt nästan glömt bort att himlen kan ha en sådan djupgrå ton. Andra saker som jag återupptäckte var t ex att husen i Sverige står så långt ifrån varandra, att gatorna är så breda (eller så är det bara så det känns när man inte lngre ser några dubbeldäckare på dem), att här finns så mycket skog och land, t o m på sträckan Uppsala Stockholm och att en kaninfamilj (med ca 50 släktingar) har populerat en av de få gröna plättarna just när bussen från Uppsala åker ut från sista tunneln innan Klara viadukten i Stockholm, flat Rabbit splat? Fast typiskt nog hade de små elakingarna krypigt ner i sina hål när jag åkte förbi så Tobia var den enda som såg dem. Jag skulle också gömma mig under marken om jag levde invid E4an och det regnar småspik.