I dag har jag haft en haerlig dag sjealv i London. Jag har tittat pa Prinsessan Dianas fontaen och varit paa Tate och paa Portobello road. Det har varit soligt hela dagen och jag hoppas att jag nu insupit tillraeckligt med vearme foer att klara en laang kall och moerk vinter i Sverige, hu. Nu aer jag saa troett i foetterna och laengtar bara hem, 10 minuter bort.
Det blev rödbetssallad, karelska piroger och pepparkakor som jag tog med till knytkalaset. Mest populära var pepparkakorna och minst saltlakritsen som jag också hade med. Det är så roligt att se hur folk ser ut som äter saltlakrits för första gången. Jag har aldrig tänkt på hur salt den är innan jag kom hit. Mohammad (från Bangladesh) var tvungen att spotta ut den och skölja munnen efteråt! Allas ansiktsuttryck var obeskrivliga och även om Oliver och Cosmo artigt sa att de nog skulle kunna vänja sig vid smaken så var det ingen som tog mer än bit. Där ser man hur mycket det betyder att man präglats på en smak sedan barnsben!
I dag är lite gråmulet men uppehåll. Jag har gjort en runda på stan, 100-tals människor ute eftersom det är Bank holiday, och nu ska jag gå hem och mysa med något gott och en bra bok och titta på sista dagen på OS i kväll.
I dag är min lediga dag och jag ska hem till en kompis, Pippa (ja hon kallas faktiskt så) i kväll på knykalas. Jag skulle vilja ta med mig något riktigt svenskt men de är vegetarianer och det är svårt att komma på klassiskt svenska vegetariska rätter. Jag tror att jag slutligen bestlutat mig för Karelska piroger (i alla fall nordiskt och väldigt goda), rödbetssallad med äpple och så Annas pepparkakor (som faktiskt går att köpa här), Pippa hade hört ett mat program om Svensk mat och vill så gärna smaka "yellow raspberries" men var får man tag i Hjortron i Brighton? men lite saltlakrits har jag hittat i en obskyr butik så det ska jag ta med.
Nu får vi inte ens vara ifred i vår egen lägenhet, under taknocken tre trappor upp, längre. I går morse så vaknade jag av att en tonåring satt och skrek sig hes ute på vår balkong. Jo det är sant, fiskmåsar går också igenom en tonårsperiod! Tonårsmåsarna är gråtoffsiga, och fula (på samma sätt som människotonåringar är finniga och fula) och precis som människor kommer de också in i målbrottet. Ni skulle höra, de låter förskräckligt och det är omöjligt att sova när någon står och utsöter gälla, pipiga skrin i flera timmar utanför ditt fönster. Det spelade ingen roll att vi gick upp och skutsade i väg honom han var snart tillbaka (tonårstrots?) och fortsatte att skrika, puhh.
Förresten så är det symptomatiskt för england tror jag att det är svårt att hitta en avskiljd plats. Vi kom ju hem från Cornwall för några dagar sedan (och ja, vi missade översvämningarna där med en dag och 1 mil). Det sämsta med Cornwall är att de har ett otroligt vackert landskap SOM har upptäckts utav 1000-tals turister innan oss. De bästa med Cornwall är att de HAR ett underbat vackert landskap, se bara på den vackra bilden i fotoalbumet h'r bredvid av fyren vid Land´s End. Nästa fastland är Nordamerika! Det andra bästa med Cornwall är Cornish Pasty, underbara piroger som går att köpa överallt heta från ugnen, och Cornish öl. De har också saffran kakor som mycket påminner om vår i Sverige. Kika in på den här sidan om ni vill bli frestade. Eden projktet var förresten inte heller någon besvikelse, förutom att där var alldeles för mycket folk, med vattenfall, berg och hyddor i växthusen. Se på fotona om ni har lust, här bredvid. Där finns också några tjusiga bilder av Tobia och mig som ABBA diggare från Pride festivalen.
Nu är det inte så långt tills att jag åker till Sverige. Hur ska jag kunna ställa om mig från livliga Brighton och Cappuchino frukostar till tysta Uppsala och en yoghurt på pendeltåget på väg till Huddinge? Helt klart är att ajg kommer att sakna dubbeldeckarbussarna. Att gå upp för den lilla snurrade trappan och sätta sig längst fram och titta in i fönster eller ut över havet när jag åker in i Marinan.
Yippy, det är semester OCH fint väder, kan man ha det bättre?
I morgon så bär det av ner till Cornwall där vi bland annat ska besöka Eden projektet. Jag har velat åka dit länge för det verkar helt fantastiskt. Jag vill också se Cornwall, dricka cider i skuggan av en palm vid Lands End och dricka Cream tea med hemgjord marmelad i en liten by i Devon, mmmmmm. Vi ska bo på ett BB i en Victoriansk villa. Vårt rum är "The nursery", man kunde välja på det, Maids eller Buttlerns rum. Nyckeln lär vi enligt ägaren hitta "gömd i en vit thekanna" när vi kommer. Bara det är hälften så bra som det låter som kommer jag att älska det!
I helgen var det pride festival i Brighton. Eftersom Brighton är englands mecka för alla olika sexualiteter så var det en fest utan like. Med 1000-tals människor ute på gatorna måste det ha varit mer människor än på pride i Stockholm trots att Brighton är i samma storleksklass som Uppsala. Jag och Tobia var också ute och hade jätte skoj med kompisar, stilriktigt utklädda enligt Abba temat. Bilder kommer men först efter Cornwall.
Nu ska jag ut i solen igen. De senaste dagarna har varit underbart varma, nästan lite för ibland. Vissa dagar när jag sitter och äter min lunch i marinan och tittar på båtarna som glider förbi, på alla männikor, på fiskmåsarna, så undrar jag om livet kan bli härligare än så här.