Ja - nog har jag fatt se en hel del konst har i Venedig i alla fall. Det jag gillade mest var:
Paviljongerna
den israeliska paviljongen - massor av manniskor i miniformat som rorde sig som bakterieodlingar i sma bakterieodlingsglas,
den tjeckoslovakiska paviljongen (ar osaker pa vilket land som stallde ut dar) - en jattestor jesusliknande figur i gympaklader som hangde i tva ringar. Pa vaggarna var det filmad publik som jublade
den kanadensiska paviljongen - en ratt cool film om en hund fran hundens perspektiv
En lerfilm av ett japanska par
En hollandsk film i en hemsnickrad liten salong med mattor som morklaggning
Ja, sen tyckte jag att Mamma Andersson i den svenska paviljongen hade fina tavlor. Henne fick jag halsa pa forsta kvallen. Samt hennes man. Som ocksa ar kand. Man traffar en massa kanda konstnarer hela tiden. Problemet ar bara att man inte vet om det - sa man har egentligen ingenting att raportera. Yoko Ono vet jag daremot hur hon ser ut. Hon log mot Erik nar de tog gruppfoto haromdagen. Men jag har forstas inte sett till henne - hon har kanske akt hem.
Postat av Anna kl. 21:46:54 | TrackBackva synd! Det hade varit lite tufft att se ett foto på dig och Yoko här på din blog. :)
Du verkar ha haft det alldeles utmärkt på din blixtvisit.