Annas blog feat. Mel E

Degradering och Dolly Parton

Nyss hemkommen från en helg på landet, borde vara utvilad men känner mig dödstrött. Funderade lite på Stephanies inlägg om frekvent tänkande på blogbart/icke blogbart. Det verkar som om när jag omöjligt kan blogga på ett tag så släpper jag det - känns bra på något sätt.

I stugan degraderar jag totalt från min vanliga välsminkade, matchande, klädintresserade look och drar på mig någon av de mängder av gamla tröjor och kepsar som vi har där. Håret står åt alla håll och smink är inte att tänka på. Försöker hålla uppe rengöringen i alla fall. I morse vaknade jag av någon outgrundlig anledning och tänkte på Dolly. Hur ska det gå för henne när hon inte själv kan hålla uppe sin fasad? Kommer hennes personliga assistenter att få sminka henne och sätta på peruken varje dag? Uppenbarligen kommer någon att få se henne "au naturel"? Hon har ju verkligen gjort en grej av att aldrig gå utanför huset ofixad. Det är lite coolt och lite läskigt på samma gång. Enligt en intervju med henne som jag såg, så skulle hon eventuellt kunna göra det om hon blev överraskad av att hennes man fick en hjärtattack eller så, men knappt det ens. Hur blev världen så otroligt utseendefixerad? Skönt att man kan släppa det among friends i stugan i alla fall.