Det gick ju så bra att exponera mig för att sova ensam hemma, så nu har jag fortsatt av bara farten med andra rädslor. Sen i fredags har jag badat och simmat 2-3 gånger om dagen och har endast behövt stressa upp ur vattnet i panik en endaste gång. Hittills har jag inte sett till en enda dykare med kniv förutom min kusin och han försökte inte sticka den i min mage. Inte en enda haji sikte heller. Dessutom vågade jag gå på utedass alldeles ensam mitt i natten när det var kolsvart ute. Fast då hade jag iofs hjärtklappning ett bra tag efteråt. Slutligen vågade jag springa upp till våran stugan från mina kusiners (ca: 150 m) på en mörk stig och tillbaka. Detta går ju lysande. Fast det kommer nog att dröja innan jag sover här i stugan ensam, eller det kommer nog aldrig at hända snarare. Annars är allt lugnt och skönt, varmt och behagligt. Jag har sovit i hängmattan en stunf varje dag. Idag har jag plockat blåbär och har på ett ungefär 70 myggbett. Men jag orkar inte ens bry mig om det. Jag använder coppertones solskydd med solskyddsfaktor 48! Den är från amerikat förstås. Var annars har man s överdivna solskyddsfaktorer?
Postat av Anna kl. 20:19:52 | TrackBack!!! Way to go Anna!! Det gick av bara farten, liksom? Inga mera fåniga rädslor? (Att inte våga sova ensam på Holmen tycker jag kan räknas som en helt normal rädsla.)
Postad av: Simon den 22 juli, 2003, kl. 00:32:43Bravo! Jag är stolt över dig. Håller med Simon om att rädslan för att sova ensam i stugan får anses helt "normal", dvs de flesta skulle säkert dra sig för att göra det.
Postad av: Martin den 22 juli, 2003, kl. 09:48:49Strålande syrran! Tänk nu behöver jag kanske aldrig mer kolla garderobsdörrarna igen(iof är ju barndomshemmet sålt men ändå..) hörde att blåbärspajen blev god.
Postad av: Åsa den 22 juli, 2003, kl. 12:19:33