Igar hade vi en härlig första dag i Berlin. Vi promenerade runt i Pren#zlauer Berg och i Mitte. Tittade pa lite galna kläder och provade skor. Jag har hittat mina önskeskor för halva priset mot i sverige, tyvärr inte i svart i strl 39 ännu, men ska leta pa lite fler affärer innan jag ger upp.
Pa kvällen gick vi med Emanuel och Ruben som ocksa bor i lägenhetehn, till en klubb med pingis bord. Vi drack drinkar och Erik tog 3 filmer pa en hund. Till slut blev det för varmt sa vi satte oss pa trottoaren. Sen gick vi till en klubb som lag i en gammal tunnelbanestation. Kändes berlinigt. Vi dansade i en timme till gamla klassiker av DM, Robbie och Bowie typ. Det var svettigt och roligt. Vi traskade hemat i den varma natten vid 3-snaret. Tog en romantisk bild med tv-tornet i bakgrunden.
Tyvärr missar vi i helgen Carpet People pa blow up a panda festivalen.
Postat av Anna kl. 20:46:56 | TrackBackhåller en tumme för att du hittar skorna i rätt färg och storlek. Såg bra ut.
Postad av: Åsa den 29 juli, 2003, kl. 12:43:46Kompletterar med DNs artikel om Blow Up a Panda. i pappersDN ingickm dessutom en ordlista som förklarade ord som osajnade, nischad, brejka, panda etc!
............
Här blir sällsynta arter upptäckta
Man spränger en panda i Haninge och sommarregnet faller till hårda gitarrackord. Det är festival för dem som vill botanisera bland de ännu okända banden och upptäcka hittar innan de hamnat på Sommartoppen.
Haninge klingar inte rock´n´roll direkt. Inte indie heller, eller country för den delen. Men släng fördomarna i sjön (den ligger på tre minuters gångavstånd) för i helgen pågår Blow Up a Panda - en festival för musikfantaster inom alla möjliga genrer.
Hoptråcklat hönsnät ringar in ett område med höga björkar och hängande luggar, men utan öronproppar och paraplyer. En ljummen skur inviger eftermiddagen, vilket dock inte stör publiken som sitter på marken framför de två scenerna.
Det som för tredje året i rad placerar pandan i Haninge är kulturföreningen Levande Zon. En samling musikintresserade människor vill arbeta gratis för att ge konserter åt folket och Gula Villan med trädgård utgör scen i vanlig ordning.
- Vi vill inte nischa oss över huvud taget, musik är alltid bra oavsett genre. Fast det är klart att man vill att folk ska få upp ögonen för band som de inte skulle ha sett eller köpt en skiva av annars, säger Linus Söderlund som är en av arrangörerna i Levande Zon.
Till vardags arbetar han och kollegan Niklas Blomqvist med att boka musiker till Kafé 44, vilket innebär ständiga kontakter med lokala band.
- Vi har en ganska överskådlig bild av vad som är intressant och känner i stort sett alla i branschen. Många på festivalen är "osajnade", men i år har vi ändå fler dragplåster än vanligt. Det beror nog mest på att flera av våra kompisar "brejkat" och blivit stora, fortsätter Linus.
Musikfestivaler har blivit som myggsvärmar i sommar-Sverige, man orkar till slut bara vifta bort dem utan att ens bry sig om surrandet. Behövs det verkligen en till?
- Ja, jag tror att Stockholm behöver fler festivaler, säger Emma Sjödin som lyssnar på öppningsbandet The Grand Opening och ska festivala hela helgen.
- Det saknas en scen för de mind-re, oetablerade banden, och det är klart att man vill se dem.
Specifikt för Haningefestivalen är att de valt bort åldersgräns, i stället får man legitimera sig in på ett avskärmat hörn för att köpa öl.
Små grupper kurar i trappor och bakom soptunnor utanför området för att tömma sina medhavda förråd innan de släpps in genom grindarna.
- Många fanatiskt musikintresserade är tonåringar och jag tycker inte att konserter ska vara bara för klubbfolket, säger Linus Söderlund.
Namnet Blow Up a Panda handlar inte om att döda djur, försäkrar Linus.
Det är inget påhopp på Stockholms klubbscen heller. Det är helt enkelt ett lösryckt citat ur en engelsk humorserie som låter ganska roligt.
Josefin Olevik, josefin.olevik@dn.se