idag började jag gråta när jag läste följande stycke ur denna artikel i DN:
Bono i all ära, men när en svartklädd pensionär med ena foten i graven sjunger "one love, one life"& då är det lite svårare att diska samtidigt.
Undrar varför jag gjorde det. Och nu hittar jag inte skivan.
Postat av Anna kl. 12:25:36 | TrackBackOooooh! Läste just artikeln och bloggade också just om det! Sjukt!
Postad av: Jenny den 3 augusti, 2005, kl. 17:50:05