Just hemkommen från Eva Dahlgren-konserten på Cirkus. En sittkonsert, med väldigt obekväma stolar dessutom. Jag vill stå (hoppa, dansa, gunga) och lyssna på musik. Sitta funkar inte lika bra. Nästa gång hoppas jag på utomhus!
Fast det var en toppenkonsert ändå. Jag gillar hennes sätt att stå ganska rak med fötterna ihop och bara sjunga. Som ett träd. Och låtarna från nya skivan var mycket bättre live. Jag kanske har lyssnat på skivan på för låg volym. Nu var det mycket rockigare och gitarrigare. Mamma har rätt i att man helst vill känna vibrationerna i bröstbenet. Dessutom en del gamla låtar, och en del riktigt gamla låtar. Hon sa att hon skulle spela tills vi blödde näsblod, men slutade ändå strax före tio. Efter trippla extranummer.
Nu vill jag ha:
1. En Ipod med alla mina Eva-plattor i.
2. En tamburin, helst som en stjärna. Jag har sett att det finns sånna.
Och så lite mode: Eva hade på sig smala, tajta jeans, kanske Acne och halvspetsiga halvhöga stövlar. Upptill ett lingerielinne i svart och benvitt. Rätt rockigt och rätt snyyggt, fast jag kom att tänka på den korsettspäckade melodifestivalen för ett par år sedan, och Sara Löfgren.
Avslutar med lite Eva-forskning från Finland.
Dagens intervjutips från en annan Eva. "The best dressed woman in the world", Carine Roitfeld:
http://www.telegraph.co.uk/fashion/main.jhtml?xml=/fashion/2005/11/13/stcarine13.xml
Ja, det här med att stå o dansa o så på konserter kan nog bli svårt om det är Eva man betalat för att se. Men jag förstår nog delvis vad du menar. Själv blir jag sådär töntigt lipfärdig och nostalgisk så fort den där "ängel-i-mitt-rum-låten" spelas. (o då e ja bara 23;))
Postad av: Jonna den 3 februari, 2006, kl. 18:41:32