Jag vet inte om jag någonsin har presenterat min konstigaste och samtidigt mest användbara klänning? En kantarellgul och även -formad Yanagisawa från mitten av 90-talet.
Den är smalt helplisserad på ett organiskt sätt, helt i polyester och absolut stryk- och skrynkelfri. Den är så annorlunda att den alltid passar - utom mitt i sommaren eftersom det är en långärmad och ganska svettig polomodell. Det allra roligaste med den är att den går att drapera horisontellt hur som helst, den viker sig i väldigt skarpa veck, och kan alltså bäras kortkort och som top.
Med den på går jag aldrig obemärkt förbi, även om inte alla kommentarer är komplimanger [du ser ut som en indian inrullad i en matta och det där var tamejfan det fulaste jag har sett].
Den kan också rymma en gravid kropp, men det är väl inte den vackraste mammaklänningen - här sista dagen på jobbet innan lilla pluttens ankomst i juni 2006.
Jag hade den senast på tjejmiddag häromveckan, och då kände jag mig väldigt bekväm.
Ovanlig och mycket läcker. Antar att den är kul att kombinera med accesoarer. Färgen var mysig.
Postad av: CrimsonAnna den 6 februari, 2007, kl. 10:04:30