Jag måste parkera min fina Furla April, som jag haft till jobbet varje dag sedan jag började igen i augusti. Men nu när det är dags att bli en dagislämnare och -hämtare med barnvagn igen så funkar det för dåligt med en chic armvecksväska. Jag får stå ut med en praktisk ryggsäck för både laptop och papper. Och glädjas åt att jag kan använda en fin liten väska för småsakerna som man inte vill ha på botten. Inspirerad av Hotspot & Eleonore väljer jag den lilla Chanel-typen.
När jag har slutat med barnvagn och tills vidare på finare söndagar får April komma fram ur dustbagen.
Nu är ju inte detta någon Chanelväska, utan en noname i fint skinn från 80-talets Örebro. Men jag, jag är en svart Chanel.
DU ÄR EN SVART CHANEL 2.55
Classy as hell, quiltad, cool och skarp. Du kan lätt ge lite fel intryck med dina guldkedjor. Du kan ibland uppfattas som kall, men framför allt är du ju SVINDYR ? vilket innebär att folk antingen älskar eller hatar dig. Gemensamt för alla är dock att de avundas din svala, snygga, sofistikerade stil. Tänk på det när de ger dig onda blickar i ryggen...
[via Linda K]
Nu kommer bilden på halssmycket. Tyvärr är det inte i silver utan något smäckig material som skaver av sin egen yta. Men jag tänkte att jag skulle beställa en kopia i silver. Eller jag kanske till och med skulle kunna göra en själv.
Dagens komplimang går till halssmycket. Säkert fem stycken redan före lunch! Sånt blir man glad av. [Bild kommer här.]
Jag börjar känna mig sugen på nån parfym igen. Vet inte vilken bara. Den ska inte vara för tung och påträngande, inte för syntetisk, inte för vattnig. Mer klassisk på nåt sätt. Kanske ska testa tipset någon gav - en droppe fin konjak bakom örat.
Hur är det, finns det något parfymorakel i Stockholm? Någon som man kan gå in och visa sig för och som genast bara vet vilken doft man ska ha?
Ekollonsmyckena från Cornelia och H&M fick mig att tänka på gamla Flora Danica, som doppar saker (mest växter, men även sjöhästar om jag minns rätt) i först silver och sedan guld. En del blir ganska fint. Jag har en ring av ett grässtrå som jag fick i studentpresent. Och mormor hade en brosch av persilja.
Jag läste i nån flygplatstidning i våras att familjeföretaget Flora Danica inte gick nåt vidare, och hade sålts utanför familjen, till någon som tänkte hotta upp det och satsa stort. Hur har det gått? Det verkar inte ha nått fram i Sverige lika bra som Skultuna i alla fall.

Ica + Whyred = Sant skriver bland andra SalongK. Jag har i alla fall också inhandlat den WWF- och miljöstödjande flergångskasssen. Tycker den matchar mina träskor finfint! De tre lågenergilamporna åkte med på en gång.

Jag måste sluta använda min fina väska från Marc Jacobs som någon slags skötväska som ständigt hänger på vagnens handtag och slits galet. Men jag klarar inte att skaffa någon ful skötväska. Jag funderar lite på någon av dessa två. Den här ovan från Rizzo och den nedan från 10-gruppen, fast i vaxduken som visas bredvid.


Rizzo-väskan skulle jag nog dessutom kunna tänka mig att använda som väska utan vagn, vilket är mer tveksamt om jag skulle göra med den röda. Men den röda piggar samtidigt upp (om jag nu skulle tycka att den knallgröna vagnen skulle behöva piggas upp ytterligare. (Kolla in knasfilmen för bugaboo bee btw)
Jag älskar min fina svarta lackväska! Jag njuter varje dag när jag har den på axeln, på armen eller i knät. Jag tycker att den hottar upp vilken utstyrsel som helst. Tack snälla Sheldon (som lät mig använda sin adress) och Pelle (som tog hem väskan åt mig)! För jag köpte den sista Zappos.com hade.

Filtade vackra hus från En gry og Sif. Kan användas som väskor eller till förvaring. Mycket dekorativa.
Jag tänker mig dem som barnvänliga och hållbara skulpturer. Gärna båda två, som en liten by.
Husen kan köpas från minikex.se för 438 kr.
Jag skriver upp dem på julklappsönskelistan, nu är det mindre än 4 månader kvar!
Nu har jag äntligen invigt Väskan, den med stort V. Den kom ju i början av sommaren, men den är inte så somrig i sin blänkande svärta, så den har fått ligga till sig i sin fina dustbag. I lördags fick den komma ut på galej, åka taxi och hela baletten.
Och idag tog jag den till jobbet. Fast jag är tveksam om den egentligen håller för laptop. Jag kanske får ha en extrakasse till den. Hm.
I det här sammanhanget hade jag tänkt skriva om La Redoute's väskor. Jag har inte sett dem i verkligheten eller känt på dem. Det vill man ju helst göra, men det ser i alla fall ut som om de har budgetvarianter som både Anna och jag skulle gilla!
Det finns en som jag tycker känns klart inspirerad av Annas MJ - en axelväska från Soft Grey för 739 kr.
Och för mig som gillar lackkassar finns flera, varav åtminstone en utger sig för att vara i skinn. En XXL-kasse från Soft Grey för 499 kr. Ett fynd skulle jag säga! Och så den lilla coola från Mellow Yellow med tillhörande portmonnä - fast de är i PVC.

Hemsnickrat och helrätt :-)
Rött, en av höstens accentfärger. Lack, ett av höstens stora material. Lite FASR-inspirerat. Och lite Hermès med stigbygelliknande "lås". Höhö. Det är bara den lilla axelremmen till den förra lilla röda barnväskan.
Malte har varit flitig, och jag tror att jag kan känna mig inblandad i Koka-ringen, Berså-ringen och Minerva-ringen.
Alltså, under våren skickade jag iväg ett paket (av Malte) utvalda skärvor, och fick tillbaka en Berså-ring och ett par manschettknappar av Minerva-porslinet, som blev en väldigt uppskattad present till svärfar. Eller present och present - det var ju Pyttan som diskat sönder hans antika tallrikar, så det var ju inte mer än rätt att han fick tillbaka några av skärvorna i förädlad form!
Oj vilken liten fin röd skinnväska i intressant form jag hittade i en 2-årings leksakslåda häromdagen. Tyvärr inte min alltså...
Vilket decennium kan den vara ifrån? 30-, 40-, 50-tal?

Barnen har ju varsitt new-age-igt andranamn - Leva och Love. Tänk vilka fina halsband man skulle kunna beställa från M925. Jag kunde ha dem nu, och så kunde barnen få dem när de blir större. En idé, bara...
Igår - bara en sådär 12 dagar över tiden eller något - så packade jag faktiskt väskan. Så här blev det den här gången:
- journalen inklusive blodgruppsbestämningen
- några prover på lite skönhetsprodukter
- några babykläder inkl. mössa för bebisen att åka hem i
- amningströja/grejer/nattlinne/bh
- älsklingsmysbyxorna
- kamera + laddare
- rock-a-tot
- chokladpraliner från NK att äta efter bebisen har fötts
- nonstop att äta under förlossningen om man blir sugen
körkort och patientbricka samt telefon finns i handväskan som åker med också såklart.
Själva väskan är inget att visa upp - en tygkasse från svågerns jobb

Jag har ju ingen egen Modette-diamant, men väl en och annan stund vid pärlplattorna. Idag testade jag att göra diamanter. De blev rätt bra, tycker jag, även om själva plattan innebär begränsningar, tex i hur man kan vinkla. Detta gjorde att mina blev lite annorlunda, men jag tror att min design är bra för hållfastheten.
Apropå Modettes diamant så skriver de att diamanter aldrig blir otrendiga och därför är en bra Modettesymbol. Jag håller med om att diamanter i sig är "eviga" och tidlösa, men just nu är nog diamanter mer otrendigt än någonsin. Alla medier uppmärksammar lidandet och den smutsiga handeln med diamanter. Förhoppningsvis leder det till att man i framtiden (eller redan nu via Cred) kommer att kunna köpa diamanter utan dåligt samvete. Tills dess får man väl göra sina egna av plastpärlor :-P
Modette kommenterar.
Väskan har landat hos bulvanen i Maryland. Han uppges vara road över kartongens storlek i förhållande till väskans. Jag kan nog inte önska mig kartongen ända hem till Sverige. Får nöja mig med "dammpåsen".
Efter lite turer av mailade och faxande så är den nu beställd - sista svarta exemplaret hos Zappos.com. I mina händer hamnar den nog i början på juni.
The Furla handcrafted Italian brand is known for its affordable luxury.
Skultuna mässingsbruk måste ha skaffat ny effektiv pr-byrå. Deras rätt fina, men inte sååå fina och ganska småflickiga smycken syns överallt. [Avdelning: gnöl.]

Den här röda lackportföljen känns punkig och kul! Äkta 70-talare också. Synd att den är så himla liten.
Jag velar bland lackväskorna. Jag vet att jag vill ha en nu, och senast till hösten när jag ska börja jobba igen - och se ut som folk.
Först föll jag ju handlöst för den idiotdyra Mullberryn. Och ju mer jag tänker på den desto mindre gillar jag handtaget, och att man inte kan ha den på/över axeln.
Sedan kom en kompis dragande med en blingigare variant från italienska Biasia och kollektionen Star Crazy. Har ett erbjudande om direktimport från Milano vad det lider, men jag tror att den är lite för påsig och guldig för mig.
Så finns ju favvo-Furlas lite Lasse Åberg-aktiga April. De är snäppet "stelare", men frågan är om man kan ha dem på axeln. Och var man köper dem. De har dem inte på Romani i alla fall.
Där hittade jag däremot en ganska lagom lyxig tysk väska från Jost. Ganska Marimekko- eller Ordning&Reda-aktig med helt övervikt lock. Som de här - Shoulderbag L och M. Fast i svart lack - eller rött om man vill. Starkaste skälet emot den är fodret i vit plast, som dessutom syns lite underifrån på locket. Fel känsla!
Och så har ju Zara en mängd syntetväskor. Men det köper jag (nästan) aldrig.
Hm - typiskt ilandsproblem.
Anna och jag har per MSN kommit överens om att Furla's April är outstanding. Nu återstår bara att få tag i den - via onlineshopping till USA + bulvan, via Milano eller försöka köpa IRL i Sverige. Eller kanske i Amsterdam om ett par veckor? Det sköna med onlineköp är ju att slippa jaga runt och få veta att den är slut etc.
Kolla alla tävlingsauktionerna här.
Update Den vinner vars auktion drar flest bud. Så jag borde väl sälja något av mammas gamla Dior-kuvert. Fast det varken vill eller törs jag.
Min Marc by Marc-väska som jag beställde i januari har befunnit sig på svensk mark i en vecka idag. Och jag har inte gjort en ansats till att hämta den. Bara som ett exempel på min oförmåga att göra något annat än att ta mig till och från jobbet samt lata mig i hemmet just nu. Bloggning i viloläge med andra ord.

Den här precis lagom stora, lagom säckiga påsen är perfekt! Inköpt på Indiska till det facila priset av 199 kr, som förklaras med att den är helt i syntet, tyvärr. Men en väldigt trevlig sort. Mitt under brinnande väskdebatt törs man väl knappast ens snegla på den här fina svenskproducerade silverväskan som är helt i läder.
Möjligen kan man tänkas tröttna på allt silver inom ett par månader, men det är trots allt en av garderobens grundfärger, och den stämmer helt med höstens grå-svart-bläckblå färgskala, så egentligen kanske man borde kosta på sig den dyrare varianten. Kanske i höst när jag börjar jobba, och får bära annat än skötväska...
.
Utställningen Extreme Makeover hos Platina [vernissage ikväll kl 17-20] får mig att tänka på Annas gula bamsebroch i filt. (Var finns den på bild?) Den är också lite organisk. Det var länge sedan vi såg den, fast gult är en av vårens accentfärger. Den var fin på ena axeln, men den kanske kan pryda magen också?
Update 1 Här fanns den på bild.
Update 2 Och idag användes den igen!
CHARLOTTE SINDING: EXTREME MAKEOVER - en utställning som går det ytliga på djupet
VERNISSAGE 12 APRIL 2007, 17.00-20.00
PLATINA, ODENGATAN 68, STOCKHOLM
Utställningen pågår t o m den 19 maj.
Öppet må-fr 11-18, lö 11-15
Under hudens yta finns det glittrande fettet hos oss alla. Men vad är det som gör att vi fascineras så av hur mycket fett som vi besitter och var det är placerat på kroppen? Om detta handlar utställningen Extreme Makeover av smyckekonstnären Charlotte Sinding.
Charlotte Sinding är fascinerad av tv-program som handlar om livsstil, gärna de smaskiga amerikanska som Extreme Makeover och andra där stilpoliser, bantnings- och träningsexperter fastslår idealen. Hon är inspirerad av våra idéer om ytlighet och hur den framställs.
- I vår tid är fett är omoraliskt, både att äta fett och att vara fet är fel. Fett står för det okontrollerade, för dumhet och lathet, säger Charlotte Sinding.
Hon fick efter hand tankar om att skapa en andra handsmarknad för det bortsugna, opererade fettet: att göra smycken av det. Tanken var att försöka förhöja det minst önskade på kroppen till något nytt, men utan att göra om det till något insmickrande. Silikon är det dominerande materialet i hennes verk. På ytan är objekten svagt blå- och rödstrimmiga under puder av talk. Till detta har hon fogat klassiska smyckematerial som t ex vita pärlor och facetterade hängen, textila band påminner om detaljerna på fina underkläder.
Volymerna på utställningens smycken är väl tilltagna – Charlotte är medveten om att det lätt upplevs som störande när storleken på sådana objekt överdrivs. De kan lika gärna tas för skulpturer, men noggrant formgivna för att fungera som fullt bärbara smycken.
- Med dessa former och storlekar skulle mina smycken kunna ses som extra kroppsdelar. Jag vill tro att vissa kan se en lockelse i att bära dem av detta skäl, säger Charlotte.
I detta projekt har en av Charlotte Sindings utmaningar varit att skapa former som ligger bortom det föreställande. Hon har tidigare visat verk bestående av elegant och naturalistiskt återgivna hundar, katter och blommor, och fått mycket beröm för de fina figurerna. Charlotte började bli rädd för att fastna i den sockerfällan och i slentrian fortsätta med det hon ofta fått mycket uppskattning för.
Charlotte Sinding är på sätt och vis en ganska typisk samtida smyckekonstnär; hon är född 1972 i Korea, uppvuxen i Norge, utbildad där, i Sverige och i Tyskland. Sedan 2001 bor och arbetar hon i Stockholm. Precis som hennes smycken är hon svår att typologisera nationellt och kulturellt. Dock inte historiskt: den blandade bakgrunden och multinationella utbildningen präglar många av hennes kollegor i skrået.
För mer information kontakta Åsa Skogberg, utställningsansvarig, på tel 08-300 280, e-post asa@platina.se
Jag är inte så mycket för smycken, men det betyder ju inte att man inte kan använda de man redan har i gömmorna! Även om armbandet såklart åker av och på hela tiden eftersom jag ogillar saker som dinglar på armarna nästan lika mycket som saker som sitter tajt på armarna. (Nej jag använder inte klocka;). Det här armbandet har köpts under någon Indienresa, men just nu minns jag inte riktigt vilken. Troligen 1991 eller 1994.
Vad är jogging mot nätstrumpor? Jag inviger med Dim up i färgen Daim. Och jag räknar med att man blir lite brun i hålen!
Vi tjatar ju jämt om dessa strumpor och fördelarna med dem, men en sak som jag inte vet om vi tagit upp tidigare är nätstrumpornas historia. [Ah, som jag tänkte skulle vara enkel att få fram hos Wikipedia, men tji fick jag.] För det som jag har hört, men inte kan belägga är att de togs fram för användning inom show biz, för att nätstickningen gör att det bara blir ett hål, och inte en löpande maska om de går sönder. Och svarta nätstrumpor sedda från långt avstånd upplevs som tunna svarta strumpor. Och gissa hur hudfärgade nästrumpor upplevs på långt håll ;-)
Det var en Bayswater jag såg där på en piedistal på NK. 10 loppor!
Update Furla har ett alternativ. Som heter April dessutom. Precis som min födelsedag :-)
Update 2 Supergrattis! Malinbloggen-Malin har precis vunnit lagom mycket för att köpa ett lack-mullbär. Om man inte måste använda pengarna till nåt mer bibliotekariskt?
Pressmeddelande:
Bengt Hjelmqvists pris för framstående insatser på folkbiblioteksområdet har i år tilldelats Malin Ögland, Bålsta.
Juryns motivering:
Malin Ögland är en entusiasmerande, kreativ och spännande idégivare. Hon tilldelas Bengt Hjelmqvist pris 2007 för sin förmåga att förena teori och praktik i ett välgrundat och framgångsrikt utvecklingsarbete.
Malin Ögland är sedan 2002 chef för Håbo bibliotek, ett integrerat gymnasie- och folkbibliotek i Bildningscentrum Jan Fridegård i Bålsta. Malin fungerar dessutom som mentor för kommunens skolbibliotekarier.
Priset som är på 10 000 kr delas ut vid Biblioteksdagarna i maj i Stockholm.
Har du ännu inte anmält dig är du välkommen med din anmälan surfa in på http://www.biblioteksforeningen.org där hittar du även foton på en myckeet förvånad Malin Ögland just när hon får beskedet att hon är årets pristagare.
Direkt när jag såg tavlingen hos Modette om den fulaste väskan, så tänkte jag på det SATC-avsnittet där en i bekantskapskretsen har börjat göra väskor och har ett väsk-party. (Sen kommer hon på Sam och Smith och blir tokig och slänger ut alla.) Alla väskor är helt fruktansvärda. Jag tänkte att det måste finnas folk som har den typen av fruktansvärda väskor hemma, så det är helt meningslöst att skicka in någon av mina halvfula väskor. Och hur rätt hade jag inte. De är ju helt underbart fula allihopa! Och idag får vi veta vem som vinner. Vem som helst är en värdig vinnare - men jag skulle nog rösta på stövelfejk-LV:n. Något så vansinnigt gräsligt! :)
Malins update Faktum är att på Vagabonds höstvisning [bilder], som jag inte hunnit skriva om ännu, så fanns det några varianter på den galet fruktansvärda LV-skoväskan i tävlingen. Fast det var nog bara visningsdetaljer.
Den här fruktansvärda lilla miniryggsäcken i guldigt plastmaterial kanske kan leda till en fantastiskt fin Chloé. Man kan ju hoppas! Tre och en halv timme kvar av tävlingstiden.

Nu är jag inne på armringar! Riktiga bangles. Egentligen tycker jag att de är lite svårburna just för att de slamrar mot varandra (om man har flera) och mot bordet när man skriver till exempel. Men man kan nog vänja sig. Min mamma har nästan alltid ett eller flera stela armband, väldigt ofta Toruns möbiusband.
Nu har vi ju hängt på oss både halskedjor och armlänkar med berlocker i alla utföranden, men på senaste tiden har jag sett flera stela armringar med berlocker. På H&M finns ett snyggt trepack med en kula på varje ring i nåt nickelfritt material. På barnavdelningen finns en annan sats med olika hjärtan på alla ringarna. Fast jag är sugen på en lite dyrare version, från Sandberg. Silverringar som sitter ihop med små guldringar. Visst är det fint? (Det är ju dessutom släkt med min älskade viselring, som nuförtiden "heter" Svenska kyrkan i Paris.)
Update Kunde inte sluta surfa hos Sandberg - verkar inte den här [Kollektioner>Smycke>Xtra] broschnålen snitsig. Som man hänger vad man vill på.Tex ett minitrassel i silver och guld.

Jag har ju tappat greppet om veckans väska, borde kanske döpa om vinjetten till kvartalets väska - men hursomhelst, här kommer en väska. [En av] Helena Christensens [gissar jag]. Vilsamt att hon inte måste visa upp en tiotusenkronors tycker jag. Jag gillar den fyrkantiga påsigheten och att detaljerna ser praktiska ut. £ 108 blir ca 1500 kr från danska Stella Nova, som mest verkar göra kläder (?)
Alldeles nyss: helt galen krokodilväska i Antikrundan från Kungälv. Typ hela krokodilen. Värde ca 15 000.

Den här skulle jag kunna vilja önska mig i födelsedagspresent. I brist på andra diamanter ;-) Den är liksom min stil - lite grovhuggen, lite humor. Lite bibblo?
Finns i MoMa's shop [via Fashionista]
Om jag fick önska (jag fyller ju år inom två månader, så jag kanske kan få börja nu?) så skulle jag önska mig en eller två av de härliga platta pås-kuverten i skinn som finns på Indiska just nu. Helt släta, i rött eller svart skinn. Och helt platta, som stora C4-kuvert, fast öppningen är i kortsidan. Handtagen kan knäppas loss. 299 kr.
I Papa-bilagan (till tidningen Mama) fanns en genomgång av ett antal barnvagnar, där de dragit paralleller till bilar och biltester. Det listades köregenskaper och extrahjul. Antagligen helt i linje med vagntillverkarnas marknadsföringstankar - de har ju fattat att de kan få papporna att nästan känna att de köper bil, och på så sätt få dem att spendera lite extra. Och om Bugaboo Cameleon varit en bil, så skulle det varit en Lexus. Funderar på vad den skulle varit för väska - en Marc J?
Udda strumpor - kan det vara en fjortistrend? Två bekanta, av varandra oberoende 14-åriga tjejer har vid flera tillfällen haft omaka strumpor. En svart och en svart/vitrandig, tex. Eller en ljuslila och en mörklila. Subkultur?

Hihi, när man nu har ett artistnamn kanske man skulle ha det om halsen? Undras om Tatty Devine klarar stora E på slutet, som i Mel E?
Annars gillar jag damen-med-hunden-broschen.

Jag vill ha ett krom-nagellack, ett riktigt metalliskt silvrigt. Inte grått, inte pärlemor. Metallic som i robot. Bästa silveraccessoaren tycker jag. Fast eftersom jag anser att både guld och silver tillhör grundfärgerna så har jag ju några andra på lager - väskan, sleifskorna från Bianco och boxarkängorna.
Men vilket är nu det allra bästa kromlacket? Snyggaste färgen och det som sitter längst - hjälp mig!
[bild från Cosmeticsfairy]
Update Rusta-nagellacket är förvisso kromat utanpå flaskan, men inuti är det en mesigt vit pärlemorfärg :-( Jag har kollat idag. Tack ändå för tipset!
Update 2 Tack för tips, men gråskimrigt eller glitterkorn duger inte. Jag vill ha riktigt metalliskt kromat, som badrumskranarna. Men det verkar inte finnas i verkligheten. Jag har kollat Åhléns City, NK, Kicks, Face, Buttricks och till slut c.u.m Clubwear. Nu återstår nog "bara" internet.

Kunde inte låta bli* att köpa ett pärlarmband med både hjärta och prinsesskrona från Marmalaid (bor det en liten rosa prinsessa i alla människor?) som jag såg i Elle eller DV nyss. Jag funderade på att ge bort det i födelsedagspresent, men jag tycker att det är för vattnigt i färgen för att passa den tänkta mottagaren, så jag behåller det själv :-) Det kommer att sitta fint bredvid min Lovelink, som ju också har hjärtutsmyckning. Dessutom visade sig modellen med pärlor på resårtråd samt ordentlig berlock vara ett utmärkt distraktionsmedel när man ska mata pyttesmå barn som helst tänker på annat.
*En del av vinsten går till Stadsmissionen i Malmö, och deras hjälp till utsatta kvinnor. Sånt kan jag inte heller motså. Fast jag inte alls kollat upp hur mycket av mina betalade kronor som kommer går dit. Hm.

Som ni ser behöver jag verkligen en ny väska. Nu skulle jag snarast kunna gå under namnet baglady. Och då är en här påsen snygg för att vara nåt som jag släpar runt på. Dock från Frövi. De gör braskor för onda fötter, dock inte mina utan svärmors.
Hur förvarar man nylonstrumpor på ett smart sätt? Är de kvar i sin förpackning är det ju lätt, de står ju snyggt i en låda och går att bläddra bland som gamla vinylskivor. Men de flesta dödliga använder väl strumporna mer än en gång, ifall de inte går sönder, och då handlar det ju om att förvara nylonslamsor eller nylonbollar. Ingen av de livsformerna avslöjar egentligen något om hur strumporna ser ut på. Hur gör man?
Ojoj jag har gjort ett klick som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Men nu har jag gjort det. Bara hoppas att det går igenom och att den lyckas komma hit och att jag sedan blir nöjd.
Jag kan säga att det är en väska, min första någonsin som kostar mer än typ 400:-, och att den är gjord av farbror Marc. Nu hade jag redan bestämt mig mentalt för den här, men annars måste jag säga att Mia har gjort ett riktigt smart trick med Boris. Det ska jag fundera på nån gång i framtiden. För väskor som man inte kan hänga diagonalt över axeln, är inte min grej. Hur fina Elgin och Bruno än är. ;)

Jag köper alltid strumpor ur realådan. Kan liksom inte låta bli. Jag försöker ta de minst galna, och ganska ofta reas de bara för att det är fel säsong. Nylonstrumpor går ju ändå sönder så fort, så jag tycker att halva priset är ett lagom pris för det mesta. Till nyårsutstyrseln funderade jag ju lite över strumpvalet, grå, svarta, hudfärgade nät? Tja, det blev några som jag tror hette Nearly black. Och de höll hela kvällen!
Kuvertet från Cornelia är verkligen jättefint, men jag ville ha något lite längre. Och så fick jag detta av maken i julklapp, man kan öppna ekollonet och jag tycker att det är hur fint som helst.
På tal om återanvändning.och nya kombinationer så hänger mina vigselringar numera tillfälligt om halsen. (Nope här har jag ingen som helst likhet med Carrie, inte för att jag egentligen har det annars heller, men ändå.) Kedjan är det som blev kvar av mitt älsklingshalsband från NY public library när själva hänget fastnade i tvättstället och försvann häromveckan. Återanvändning och nya kombinationer alltså!
WESC har en vant-halsduk som jag gärna skulle vilja ha. Helfred heter den, men jag hittar ingen bild på deras webb. Såg den i gratistidningen Red Pages.

Längtar tills mitt lilla Traderaköp dunsar ner i brevlådan. Små väskor kan ju även användas som fodral/inredning inne i större väskor, och har därför dubbelt exixtensberättigande.
Den här är fin också. Auktionen slutar på söndag.
För ett par år sedan började jag tjata om snyggare reflexer, så att fler har lust att använda dem. Ämnet kommer såklart upp vid den här årstiden, alldeles häromdan hos Linda K. Jag försökte ju även vara en aktiv konsument och kontaktade en tillverkare, men de lyckades inte göra en tillräcklligt billig variant av min paljett-idé. Men jag tycker ändå att det verkar som om utbudet blir större och roligare med åren. Man kan ju också tänka ut nya bra ställen att sätta dem, tex i dragstropparna på stövlarna.
Jag listar mina favoriter just nu:
Moln, fyrklöver, hundhalsband och väldigt basic rektanglar från synlig.se.
IKEAs lilla rosa sko är ju fortfarande söt.
Den här finska, i form av en vass majblomma, vet jag inte var och hur man fäster. Men den är ju helt klart finare än de vanliga.
Och så Sofies egenproducerade brosch. En prydnad, möjligen lite svårplacerad. Jag har en V&R-knapp över, den ska nog få bli reflexbrosch.
Om det är min tur, efter Carin Rodebjer, att hotta upp Rosa bandet så har jag en idé. Ett rosa reflexband. Bra va?
Jag hör till dem som tycker att det är väldigt svårt att bära upp leggings på ett snyggt sätt som inte är totalt osmickrande för benen. Trots att jag nästan alltid tycker att det är snyggt på andra.
Igår provade jag dock en variant som jag gillade. Riktigt långa leggings som jag inte drog upp över hälen, så att de slutade mitt på foten. I think i like it! Kan detta vara räddningen för mig och leggingsen?
Inspirationen är förstås Styleins finfina leggings/skipants, som jag gärna skulle införskaffa, men jag har inte riktigt bestämt vad jag tycker om den hängande grenen.

Tänk om man hade råd med en sån här...
Jag älskar Puccis klassiska mönster, och har nu värkt fram årets lyxigaste julklappsönskan: en Pucci-sjal. (Håhå! Insåg precis att föräldrarna åker till Italien i november - är de billigare där?!)
Jag önskar mig den här härliga, som dessutom är kantad med min favorittyp av vågmönster. Men jag kan inte bestämma mig - grå/turkos eller brun/grön?
Pst, tomten - det är rea nu, bara $ 130.
Update 2006-12-06 Nu är den nere i $91 och dollarn kostar bara 6,79!

Inför våren 2007 kommer metallen, sägs det. En cool väska är alltid kul! Jag är sugen på en silverpåse, som den här ungefär. Fast helst i skinn. Men då kostar den nog inte bara 249 spänn.
För ett tag sedan rapporterade jag om lite småshopping, bland annat några ballerinastrumpor från H&M, med vristsnören. Sofia frågade hur jag tänkt använda dem. Får väl ärligt erkänna att jag inte funderade så mycket på det innan jag köpte dem. Jag tycker oftast att strumpor är ett kul och rätt billigt sätt att "höja intressegraden" på en outfit. Så jag bara tog dem - helt ogenomtänkt.
Men såhär tänkte jag att de kunde användas. I både platta och klackiga enkla svarta skor. Som helt enkelt ser lite mer snörda ut. Nu när det tillslut blivit lite kallare får man väl ha tunna strumpor under.

Det är mycket rosa i oktober, och Rosa bandet handlar ju både om insamling av pengar och att öka medvetenheten om bröstcancer. Hos Pink Ribbon shop finns tusentals relaterade produkter. Min favorit (som samlare!) är pepparkaksformen. Och så en älskling från förra året är Hearts-halsduken från Knitty.com. Men den får man sticka själv!
Jo, jag ville ju ha ett par långa puderrosa handskar till min lilla jacka. Inte jättelånga vantar som man har till balklänning. Långa tunna handskar, som man har till 3/4-ärmar. Rosa. NK, tänkte jag. Jag är beredd att betala! På damaccessoarer hade de inga - alls! Och kunde egentligen inte hänvisa mig någonstans, utom till Hollies uppe på herrplanet. Där fanns i och för sig ett par, tre längre handskar, men de var med pälskant eller cowboybroderier så det blev inget. I informationsdisken föreslog de NK Fest, men där fanns heller inget. Vid ingen av dessa fyra diskar kunde de hänvisa mig till en riktig handskbutik. Jag efterlyste den som låg längre ner på Hamngatan, bredvid den gamla Cloettabutiken tidigare, men det enda jag fick veta var att den var nedlagd. På NK Fest tipsade de om Laura på Norrmalmstorg, och på väg dit slank jag in nån annanstans (minns inte var nu - kanske i butiken där de har mest paljett-toppar, i PK-Huset) och fick veta att den gamla klassiska handskbutiken, som heter just Handskbutiken visst finns kvar, fast den ligger just precis på Norrmalmstorg 1, väldigt nära Laura.
Tyvärr hade inte heller Handskbutiken mina drömhandskar. Men jag hittade ett par ganska långa, chokladbruna, underbart mjuka och sidenfodrade handskar. Till det facila priset av 625 kr. Jag blev tvungen att köpa dem. Jag ville köpa dem. Det var ett nöje att köpa dem. Riktig gammaldags, bakom-disken-shopping inlusive "vad har du för storlek - får jag se din hand - jaha, sju och en halv". Och alla hanskarna ligger i petroelumgröna numrerade tråg av läder (?). Påsarna är smalt handskformade, och jag fick dessutom en skötselinstruktion* innan jag gick. Sådär skulle det vara oftare :-)
* Sträck handskarna litegrann efter att du använt dem. Lägg dem på varandra och stryk över dem med handen så återfettas de. Förvara dem liggande i sin lilla plastpåse och lägg inga andra, färgade hanskar ovanpå dem.