Vad ledsen jag blev av att läsa att den intressante konstnären Ola Pehrson dog tillsammans med större delen av sin familj i en bilolycka i påskas. Usch vad hemskt. Livet är kort. Ta vara på det!
När man öppnar det fina presentkortet så ser det ut så här! Dagen ska firas med att:
Jag måste bara tipsa om detta. Jelena Brdaric "går sista året på psykologprogrammet och ska till våren hålla i en självhjälpskurs som riktar sig till kvinnor som är missnöjda med sitt utseende och vill få hjälp med att ändra sitt förhållningssätt."
Hon intervjuas i en artikel i svenska dagbladet.
Läs mer (här kan man även anmäla sig)!
Oktober är den nationella och internationella bröstcancermånaden - många (tex Lindex och Lipglossbitch) uppmärksammar forskningen, drabbade och olika insamlingar. Och på The Breast Cancer Site finns massor av saker att köpa för att stödja. Kläder och accessoarer, tex. Och julgranskulor (!) för den som sparar på julpynt - som jag...
Läs mer om allvaret hos Cancerfonden.
I H&Ms reklammagasin finns både tröjor och halsdukar med mycket bollar och bubblor på. Knitty.org tog, redan inför förra hösten och National Breast Cancer Awareness Month, fram en kollektion (pdf) för "breast cancer awareness":
This year's fall surprise is different than anything we've ever done before...it's a mini-issue of Knitty to support breast cancer awareness. It's self contained and totally printable. As always, it's also free. We encourage you to download the issue, print it out and share it with anyone who might enjoy it.
Bara att skriva ut och börja sticka, alltså!
Linda har börjar pinga nyligen! Och om ni inte läser hennes blog så börja nu. Hon har makt, hon vet om det och hon utnyttjar den till nånting bra. Me like. Jag oroar mig kanske lite för hur länge hon ska orka. Men hon verkar ha en hel del sunt förnuft!
Och självklart håller jag inte med henne om allt - det är få människor man håller med om allt. Men hon bryr sig. Det känns.
Pressmeddelande från Statens strålskyddsinstitut:
Undvik att sola i solarier
De nordiska strålskyddsmyndigheterna avråder generellt från att sola i solarium och avråder särskilt personer under 18 år eller med ljus och känslig hud från att överhuvud taget använda solarium.
Läs mer.
Tidigare har de bara avrått människor under 18 och de med ljus hud, men nu bör ingen sola i solarium, alltså.
Många vill bidra med hjälp till flodvågsoffren. Här är ett erbjudande som kan kännas bra i kroppen på flera sätt.
Med anledning av katastrofen vill vi arbeta ihop pengar till Röda korset. Mari-Ann och Sofia sätter upp ½-timmespass under fredagen och lördagen. Du betalar hur mycket du vill för massagen (men minst ordinarie pris) och pengarna går oavkortat till Röda korset.
Bokning kan du endast göra på nätet. Följ instruktionerna. (Det är lätt om man tar det lugnt.) Ta med dig grannen och kompisar och boka en välgörande och dubbelhjälpande massage.
Med vänliga hälsningar,
Sofia Rehn och Mari-Ann Rehn
Behandlingsgruppen T 26
info@behandlingsgruppen.nu
Tänk om det vore modernt med ID-bricka, som halssmycke, som det var på 80-talet. Då hade det fruktansvärda och massiva arbetet med att identifiera flodvågsoffren förenklats. Kom jag att tänka på.
Tänker på alla barn som är inblandade i naturkatastrofen och väljer Rädda Barnen för mitt bidrag.
Det är lite för mycket sorger och bedrövelser nu, av någon anledning blir jag mer och mer bedrövad för var dag som går efter naturkatastrofen. Som av en händelse upptäckte en kollega att en kulturkrönikör varit med på Ruts begravning. Hon har precis som jag upptäckt att det inte är lätt att hitta någon bra litteratur om barn som dör. Läs hennes krönika Barnbokstankar från död till jul som också innehåller tips på den ultimata sångboken:
"Den silvriga barnkammarboken" framstår nämligen som en i det närmaste komplett sångbok. (...) Kort sagt, om barnen sjunger på en sång du inte hört tidigare (eller en du själv sjöng som liten), så kan du vara ganska säker på att den återfinns här, med noter och fina illustrationer.
Var det någon som läste en notis i DN i lördags om hur fördomar påverkar prestationen hos dem som utsätts för dem? Sylwia Bedynska (polsk forskare i psykologi) har skrivit en avhandling där hon bl a har undersökt blondiner som utsätts för dumma blondiner skämt. Testruppen bestod av hälften män och hälften blonda kvinnor. Hela gruppen fick göra ett test, sen fick hälften av männen och hälften av kvinnorna läsa en radda med skämt om dumma blondiner och fick sedan göra ett nytt test. Männen och de kvinnor som inte hade läst nedsättande texter om blondiner låg på samma nivå som testet innan, medan de blondiner som läst skämten klarade sig signifikant sämre på det andra testet.
Jag försökte hitta några artiklar i web of science eller psycinfo (båda kräver inloggning - hittas troligen på något universitetsbibliotek) men hittade bara en artikel av bedynska, tyvärr på polska och en översiktsartikel om rasfördomar.
Ha! Nu tänker jag utnyttja detta utrymme till att helt personligt och uppriktigt gratulera min bror som fick 2,0 på högskoleprovet! I am proud beyond belief!
Största grattiskramen ever! The world is at your feet!
David blev godkänd och försvarade sig bra på disputationen igår. Festen på Norrbyhus på kvällen var också lyckad, med supergod iransk mat och många roliga tal. Jag blev tom inspirerad att hålla ett själv, fast det var rätt kort. Till bordet hade jag Davids handledare David. Efter en stunds småsnackande kom vi fram till att den första disputation han hade varit på, var också min första, min morfars. Fast jag var bara 3-4 månader eller något så jag visste inte ens om att jag var med förrän igår när mamma sa det. Lustigt samband. Nåra bilder finns som vanligt här.
Min kusin David försvarar på lördag sin avhandling Living Shi'ism of Ritualisation among Islamic Men in Contemporary Iran.. Det skall bli spännande att lyssna på. Sen följer en fest på norrbyska studenthemmet i Uppsala. Det brukar alltid vara väldigt roliga fester - både på norrby och när David ordnar fest. Tills vidare kan man roa sig med att lyssna på den automatiska uppläsningen av pressmeddelandet. Särskilt kul är det när den engelska titeln läses upp med svenskt tonfall.
Inte lika kul är att komma på en present till den blivande doktorn. Jag satsar mer på att hitta på nåt kul till hans nyfödda dotter Molly. Troligen härifrån.
Det användes naturligtvis väldigt mycket blod när man försökte rädda Anna Lindhs liv. Det var bra att det fanns mycket blod att tillgå trots det olyckliga slutet. En bra grej om man är blodgivare är att gå och lämna nu.
NK stänger idag en timme tidigare för att medarbetarna där ska få tid att prata om mordet. Det finns också en kondoleansbok att skriva i där, precis som på UD, och flera andra ställen.
Mina tankar går också till de anhöriga till den 16-åriga flickan utanför Sundsvall som nu har hittats död. Hennes död lär väl knappt noteras nu. Men den är lika tragisk och onödig för det. Jag fäller en tår för henne också.
Hitta fler blogginlägg om Anna Lindh via Eriks snabbt uppsatta tjänst.
Update: Och vad i h-e är det här då? Femåring flicka knivmördad på förskolan imorse. Hur mycket ska man behöva gråta idag egentligen?
Nyss hemkommen från en helg på landet, borde vara utvilad men känner mig dödstrött. Funderade lite på Stephanies inlägg om frekvent tänkande på blogbart/icke blogbart. Det verkar som om när jag omöjligt kan blogga på ett tag så släpper jag det - känns bra på något sätt.
I stugan degraderar jag totalt från min vanliga välsminkade, matchande, klädintresserade look och drar på mig någon av de mängder av gamla tröjor och kepsar som vi har där. Håret står åt alla håll och smink är inte att tänka på. Försöker hålla uppe rengöringen i alla fall. I morse vaknade jag av någon outgrundlig anledning och tänkte på Dolly. Hur ska det gå för henne när hon inte själv kan hålla uppe sin fasad? Kommer hennes personliga assistenter att få sminka henne och sätta på peruken varje dag? Uppenbarligen kommer någon att få se henne "au naturel"? Hon har ju verkligen gjort en grej av att aldrig gå utanför huset ofixad. Det är lite coolt och lite läskigt på samma gång. Enligt en intervju med henne som jag såg, så skulle hon eventuellt kunna göra det om hon blev överraskad av att hennes man fick en hjärtattack eller så, men knappt det ens. Hur blev världen så otroligt utseendefixerad? Skönt att man kan släppa det among friends i stugan i alla fall.
När jag satt på planet ner till Venedig häromsistones så hamnade jag bredvid en man i 50-årsåldern. Vi satt tysta bredvid varandra och försökte sno åt oss så mycket av det delade armstödet som möjligt när det blev en lucka och läste varsin tidning(hans på tyska) - sådär som man oftast gör( i alla fall som svensk). När maten kom in så sa han helt oförhappandes: "Smaklig Måltid!" Det är nu inte en mening som jag använder speciellt ofta - men jag blev mest förbryllad över att han talade svenska - om än med tysk brytning. Detta blev inledningen till ett intressant samtal som varade resan ut. Vi samtalade lite om ditt och datt tills han plötsligt ställde frågan - Vad tror du är anledningen till att svenskar i så hög grad blir utbrända i jämförelse med många andra länder? Jag blev rätt ställd - det är inte sånt som jag brukar fråga helt främmande människor bara sådär. I alla fall så råkade det vara så att jag ganska nyligen hade funderat på just detta själv. Det visade sig att han forskade på lite varierande grejer och bland annat detta. Vi kom fram till följande möjliga faktorer: Jantelagen, Höga krav på sig själva - i större utsträckning än krav från omgivningen, Luther (även om vi var rörande överens om att luther fått oförtjänt dåligt rykte och vi egentligen borde skylla på calvin), dubbelarbetande kvinnor, och framförallt - brist på bekräftelse. Vi diskuterade även brist på beröring - "Stoppa beröringsransoneringen!". Han jobbade mycket med hjärnan och det limbiska systemet och hur vi lär oss olika saker. (pdf s. 31-2)
Bland annat var han helt inne på att vi inte utnyttjar alla sinnen tillräckligt när vi lär oss saker i skolan till exempel och att underviningen om tio år kommer att vara mycket mer fokuserad på känslor och inte bara på att mata in fakta.
I samband med detta samtal fick jag en rad märkliga komplimanger (tror jag i alla fall det var) som: Jag såg på en gång att du är en person som blir bekräftad och jag förstod att du var du var akademiker och du utstrålar självförtroende. Jag blev något förvirrad av allt detta - men om inte annat så fick jag bekräftelse där och då och det var en väldigt givande flygresa som jag har tänkt på en hel del sen dess. Bland annat tror jag den påverkade mig i riktningen att vilja skriva om något mer än skor och smink. Så - jag skrev nyligen att min blog inte kommer att beröra ämnen som ätstörningar något mer - men jag tror snarare att jag kommer att föra in allvarligare ämnen nu och då. Så jag tror jag backar där.