Jag ska gå på bloggarträff nästa vecka. Och ikväll bokar jag bordet på restaurangen vi ska gå på. Det ska bli lite spännande och nästan lite läskigt att träffa såna som man bara känner till bloggen eller hur man ska säga. Fast en bra bunt träffar jag ju rätt mycket annars i alla fall. Så jag ska nog våga mig dit. Trots min hälsningsfobi.
Update: Nu är bordet bokat för 10 14 personer i namnet ANNA klockan 18.30 den 17 september. Raw sushi and grill - liksom nära filadelfia kyrkan - rörstrandsgatan.
Så, jag vågade promenera på sergels torg tillsammans med HHS. Först var det lite läskigt, men sen kändes det ganska fint på något sätt - att gå där och känna sig stolt och nöjd. Kanske var det det tidigare regnandet som spelade en roll, men vi var inte så väldigt många som gick där. Jag var där i ungefär en halvtimme och under den tiden byttes också gångarna ut, förutom systrarna själva. Det gjorde dock inte så mycket att det inte var så många som gick. Det kändes bra i alla fall. Och det märktes att vi var där.
Medierna verkar också ha fått upp ögonen i för HHS. I dagens DN kunde man läsa "fem frågor" till Malin Arnell (annan intervju) om händelsen. Och folkradion sände ett inslag från plattan, samt en intervju. Kul.
Update: Kulturnytt sände imorse (28/8) också ett inslag från kuddkriget.
Senare, vid 17:30-tiden, uppförde HHS en performance på Sergels torg, som var både lite obehaglig och vacker på en gång. De var klädda i vitt, med röda högklackade skor och hade kuddkrig mitt på torget. Det var massor med människor som stod och tittade på den ganska våldsamma fighten. Några gav sig också in i ringen och blev kuddbombarderade av systrarna. Man visste inte riktigt vad som skulle hända. En gång kom en alkis och påtalade att man inte ska lösa konflikter med slagsmål. Några kids stod fascinerat bredvid o skrek. Tydligen kändes det väldigt obehagligt för konstnärerna själva. Osäkerheten, att inte veta om det skulle dyka upp någon riktigt galen person. I slutet gick kuddarna sönder och sergels torg fylldes av kuddun som flög omkring de vitklädda systrarna. Otroligt häftigt! (Saknade tyvärr kameran som den uppmärksamme läsaren vet - så det blir inga bilder från den performancen. I helgen dyker det dock upp någon bild från promenerandet på torget.)
Så - imorgon är det dags för pilotdagen för kursen som vi har planerat i ett år nu. Jag är nervös. Fruktansvärt nervös. Vilket är ett gott tecken. När jag inte är nervös alls (vilket händer förbluffande ofta) så brukar det inte gå lika bra som när man har genomlidit den svåra nervositetens alla plågor några dagar innan.
Det blir nog ingen klädbyte, det hinns helt enkelt inte med. Kanske att jag tar av mig nån kavaj eller liknande, men inte mer. Lite synd, det hade varit coolt.
Om jag bara skulle prata om mitt eget ämne skulle saken vara biff, men nog är jag ute på lite skakig mark fortfarande när det gäller studentaktiverande metoder - vilket är det andra huvudsyftet med kursen. Informationssökning och studentaktiverande metoder.
Idag kom ännu en "glädjande" nyhet. Hela dagen skall videofilmas. Jippi. Not. Fast det är ju bra att titta på i efterhand för feedback. Men hur kul är det egentligen att se hur man faktiskt beter sig när man undervisar skarpt? Som för att spä på det hela ska det sedan klippas ihop ett avsnitt som skall visas på en invigning av en speciell lärosal för aktiverande föreläsningar. Det gäller att göra sitt bästa imorgon helt enkelt. Nåja. Det hjälper lite att skriva om det. Jag orkar inte ens trakassera mina kollegor med min nervositet längre. Jag vet inte ens vad jag ska ha på mig. Men minikjol känns knappast bekvämt.
Erik verkar i alla fall något coolare än jag.
Update: Fast uppenbarligen är ingen av oss mer nervös än att vi kan uppdatera bloggar i stället för att förbereda oss. Fast det är väl också en sorts förberedelse egentligen...
Det gick ju så bra att exponera mig för att sova ensam hemma, så nu har jag fortsatt av bara farten med andra rädslor. Sen i fredags har jag badat och simmat 2-3 gånger om dagen och har endast behövt stressa upp ur vattnet i panik en endaste gång. Hittills har jag inte sett till en enda dykare med kniv förutom min kusin och han försökte inte sticka den i min mage. Inte en enda haji sikte heller. Dessutom vågade jag gå på utedass alldeles ensam mitt i natten när det var kolsvart ute. Fast då hade jag iofs hjärtklappning ett bra tag efteråt. Slutligen vågade jag springa upp till våran stugan från mina kusiners (ca: 150 m) på en mörk stig och tillbaka. Detta går ju lysande. Fast det kommer nog att dröja innan jag sover här i stugan ensam, eller det kommer nog aldrig at hända snarare. Annars är allt lugnt och skönt, varmt och behagligt. Jag har sovit i hängmattan en stunf varje dag. Idag har jag plockat blåbär och har på ett ungefär 70 myggbett. Men jag orkar inte ens bry mig om det. Jag använder coppertones solskydd med solskyddsfaktor 48! Den är från amerikat förstås. Var annars har man s överdivna solskyddsfaktorer?
Dagens strategi är att min kompis sover över, vi tittar på video och dricker en folköl. Lite fusk, jag vet, men nu har jag ju klarat 3 nätter alldeles själv!
Ikväll har jag ingen riktig strategi. Såg en något bättre romantisk komedi idag än i måndags, men det känns som att det tricket har spelat ut sin roll. Hoppades att jag skulle vara uttröttad efter gårdagkvällen, men känner mig tvärtom rätt pigg tyvärr. Nåja. Det får väl gå utan strategi då. Jag kan ju prova med att tänka på den här kameran som jag tror att jag ska köpa.
Ikväll ska jag dricka drinkar och prata smink tillsammans med Beautyqueen klubben på Shortcut. Det ska bli trevligt. Jag har träffat dem en gång förut, då gick vi sminkkurs på Makeup Store. Dessa tjejer är totala proffs på smink, krämer och allt annat utseendefixerat. Jag känner mig ofta som en total novis jämfört med dem. Bäst att ta med papper o penna så att man kan skriva upp de tips som kommer fram. Jag ska främst be om råd vad gäller mascara och foundation. Tipsen publiceras senare.
Just det! Detta är dagens strategi för att överleva den ensamma lägenheten ikväll. FYI gick det relativt bra igår. Ryckte till en gång innan jag somnade, men hann inte bli livrädd tack och lov. Vaknade dock tidigt , men det gjorde inget.
Jag har flera småfobier. Inte så allvarliga, men ändå. Den mest handikappande är den att jag absolut inte tycker om att sova ensam. Alltså, sova ensam i en lägenhet, ensam i sängen går bra. Så, nu har jag fyra nätter på mig att träna på att sova ensam i lägenheten. Jag har har funderat ut olika taktiker som jag skall prova. Ikväll är jag hemma hela kvällen, tar det lugnt, tittar på romantiska komedier och bloggar. Att ha lyset tänt i hela lägenheten är en självklarhet. Att kolla att dörren är låst fem gånger likaså. Dessutom ringa o prata med erik tills jag nästan somnar. Vi får se hur det går. Det brukar gå dåligt.