Blev det ingen rabarberinspirerad klänning? Hm, jag skickade kanske aldrig in min bild och min idé till Rodebjer/Canon/Röda korset-tävlingen.
Föreläsning med Gösta Arvidsson om
Gustavsberg: Porslinet - Fabriken - Konstnärerna
Den 13 november på KF Bibliotek
”Gustavsberg var mitt universum när jag växte upp. Där fanns allt man behövde: fabrik, skola och Konsum. Tidigt förstod jag att vi i Gustavsberg tillverkade världens bästa och starkaste porslin./…/Dessutom var Gustavsbergs konstnärer självklart de bästa formgivarna. Jag träffade dem nästan alla genom min mamma, Edla Sofia Arvidsson.”
Så inleder Gösta sin mångfacetterade berättelse om Gustavsberg. En bok om allt från fabrikens stora produktion av gediget hushållsporslin, fantastiska prydnadsföremål och vackert konstgods till skildringar av arbetarnas liv samt förteckningar över fabrikens serviser, konstnärernas signaturer, stämplar, smeknamn och slutligen en keramisk ordlista. Boken är ett praktverk med fantastiska bilder och en påkostad layout.
Alla som kommer och anmäler sig till föreläsningen får boken gratis. Antalet är begränsat. Det är först till kvarn som gäller!
Mer information och anmälan (pdf).
Följ med på en föreläsning där Gösta berättar valda delar ur den omfattande boken på totalt 422 sidor. Det handlar om hur Gustavsberg blev en kulturinstitution, en av landets mest kända industrier. Om folkkära konstnärer som Wilhelm Kåge, Berndt Friberg, Stig Lindberg, Lisa Larson, Anders Liljefors, Karin Björquist, m.fl. Om arbetarnas förhållanden, olika yrken, produktionssätt och tekniker. Om hur fabriken påverkades när KF 1937 tog KF över driften efter familjen Odelberg? Slutligen, en skildring av Gustavsbergs sista kamp för överlevnad, vad hände och hur gick det?
Gösta Arvidsson är konsthistoriker med keramik som specialitet. Gösta Arvidsson har varit ordförande i Gustavsbergs Porslinsmuseums vänner. Han har haft många uppdrag för Konsumentföreningen i Stockholm, bl.a. som redaktör för tidskriften Samspel. Höll 2005 den fantastiska föreläsningen ”En vackrare vardag” utifrån boken med samma namn.
[via BIBLIST]
Nu kan man vara med och färglägga hötorgsskraporna. Börja påverka imorgon på www.emotionalcities.com.
[via City]
Kungl. Vitterhetsakademien och Riksantikvarieämbetet säljer ut delar av sitt boklager
LÖRDAGEN DEN 27 OKTOBER KL. 10.00 - 16.00
på Lagerhotellet i Stockholm, ROSENLUNDSGATAN 34 A (in på gården, håll till höger nedför backen).
Stort urval av vetenskaplig litteratur utgiven ca 1920-2002, främst inom ämnena arkeologi, numismatik, historia, medeltidens konst- och byggnadshistoria, byggnadsvård, kyrkor, runforskning, kulturmiljövård, filologi, litteraturvetenskap och teologi. Även rapporter, barnböcker mm.
LÅGA PRISER! ENDAST KONTANT BETALNING!
Uppgifter om utgivningen: www.vitterhetsakad.se och www.raa.se/bokhandel
Mrs Mismatch herself, Helene Billgren, (och 11 andra konstnärer) har gjort kläder. Kolla in dem på Tensta konsthall - och en del grejer går till och med att köpa! I konsthallens nya museibutik Dark Rainbow Shop säljs kläder och objekt ur kollektionerna, från piprensar-hårspännen av Helene Billgren till Björn Kjelltofts snattarplagg och Lena Malms papperskläder.
På Tensta konsthall visas det omfattande projektet Artist Clothing i sin helhet, i en retrospektiv utställning med både nya och gamla verk. Ulrika Gunnarsdotters konst- och modeprojekt Artist Clothing startade då hon bjöd in tolv konstnärer att skapa var sin kollektion. Projektet gjorde sitt första nummer under Stockholms modevecka augusti 2003 och har sedan dess deltagit på utställningar, modemässor, i tidningar, butiker, gallerior, workshops och föreläsningar runt om i Sverige och Europa.
1 september – 28 oktober 2007
Öppet tis – sön 12 – 17, inträde 20 kr inklusive katalog.
Hallå därute! Kan vi hjälpa top Chic att hitta fler än Senem Yasan, som är den enda jag kom att tänka på.
Jag är grymt intresserad av mode och konst. Ska skriva en uppsats på mode är konst och använda mig av en konstnär som arbetar med gränsen mot mode och en designer > konst. Jag har DN artikeln och en Metro artikel sedan ett tag tillbaka. Många intressanta synpunkter. Vet du någon designer som du tycker enligt dig arbetar mer mot konst.
Idag kom en galen inbjudan till en fest att se fram emot när sommaren lider mot sitt slut. Tur att den kom redan nu, för här krävs förberedelser!
Performance: You as your self or as anyone else
Dresscode: eclectic
Appreciated contributions: drinkables, performances, party-mood, your friends
the most
Arty Party
in Stockholm, Söder
Saturday XX augusti anno dominio 2007
Servings: Cuba Libre, Sangria, Olut, Snacks, Light dishes and Smörgåstårta
Performance: You as your self or as anyone else
Address: XXX
In the corner of XXXXXXXXXX – Skanstull (JSSOSOFO)
Dresscode: eclectic
Appreciated contributions: drinkables, performances, party-mood, your friends
Demands of artyness:
paint a picture, sing a song,
play your didgeroo and dig-a-long
sing karaoke or whatever shit
at this party you will become an arty hit
do an act or shoot some glue
penetrate whatever through and through
tell a fortune, bring a smile
drink for Castro, shut up a while
be an adult, be mature
well, regression is OK for sure
but teen spirit we leave behind
rather salute middle age then rewind
define yourself as anything whatever arty
come have fun, contribute to our party
PS: glue guns, paint and a minimal stage will be provided
come have fun let’s arty party
love you all
XX & XX
Nu kan du ha ett finger med i spelet när Carin Rodebjer designar. Och samtidigt vinna en kamera.
Från foto till modekollektion
Ställ dig bakom kameran - fånga Sveriges karaktär på bild!
We Speak Image är Canons och Röda Korsets stora kampanj i samarbete med den svenska designern Carin Rodebjer. Delta med dina egna bilder av något som är typiskt svenskt och bidra samtidigt till Röda Korsets ungdomsverksamhet.
På We Speak Image-sajten går det att ladda upp egna bilder och rösta på dem som är mest kreativa och karaktäristiska för Sverige.
De vinnande bidragen kommer att överlämnas som moodboard till Carin Rodebjer för att ge inspiration åt skapandet av en unik svensk modekollektion. Kollektionen kommer att presenteras i Stockholm under hösten 2007. För varje bild som laddas upp på webbplatsen skänker Canon 4,50 kronor till Röda Korsets ungdomsverksamhet.
Bidra med foto - vinn en digitalkamera
De som fotograferar de mest populära bilderna har chans att vinna Canons senaste kamera, Digital IXUS 70, (en ny vinnare utses varje vecka). Dessutom kanske det blir just din bild som väljs ut som inspiration till Carin Rodebjers kollektion!
För att delta, gå in på
http://fashion.canon-europe.com/homepage.html?langid=sv_SV
Å, jag vet precis vad jag ska fotografera!
Hur bestämmer man vad man ska ha på sig? En del bara slänger på sig första bästa plagg som hoppar ut ur garderoben (och har man bara snygga kläder så kan det funka!). En del (jag, tex) har en hög med "pågående" kläder som är använda men inte smutsiga och som kan användas en dag till, och utgår i från dem. Nästan alla klär sig väl i alla fall lite utifrån väderleken. Dagens aktiviteter spelar ofta in också, särskilt om man ska på något med formell klädkod. Eller om man ska uppträda eller så. Somliga går ganska mycket på dagsform, och den metoden kan användas åt båda hållen - antingen i mysigt och mjukt om man känner sig hängig och snävt och högklackat om man vaknar on-top-of-the-world. Eller: ju mosigare insida desto striktare utsida, som stöd, liksom. Lite mer ovanligt är det kanske att låte dagens utstyrsel inspireras av en kulturyttring av något slag. Jag tänkte först på en låt, men det skulle ju lika gärna kunna vara en film, en dikt, en tavla ....
Och när jag börjat fundera på det här med att inspireras av låtar - jag kom på det när jag för femtielfte gången hörde I wish I was a punkrocker (with flowers in my hair) - så tänkte jag först att man skulle kunna klä sig som en punkare med blommor i håret. Och sedan tänkte jag att man kan ju inspireras lite subtilare än att titeln på låten beskriver precis hur man ser ut. Och sedan tänkte jag att man skulle kunna låta sig inspireras av en låt, fotografera sin outfit, blogga den, och se om någon kunde gissa vilken låt man "föreställer" - charader :-D
Ja, och sedan pratade jag med min bloggchef och -ägare, Anna, som uttryckligen förbjöd mig att inspireras av just den låten, för den är faktiskt med på en lista över världens 50 sämsta låtar.
Blablabla. Den som lever får se om det blir någon kulturell inspiration framöver, och i så fall vilken.
Update Ytterligare ett sätt att inspirera(s) - man utmanar någon att använda ett visst plagg eller en viss accessoar som man vet att de har. Se, vad bra det blev!
Utställningen Extreme Makeover hos Platina [vernissage ikväll kl 17-20] får mig att tänka på Annas gula bamsebroch i filt. (Var finns den på bild?) Den är också lite organisk. Det var länge sedan vi såg den, fast gult är en av vårens accentfärger. Den var fin på ena axeln, men den kanske kan pryda magen också?
Update 1 Här fanns den på bild.
Update 2 Och idag användes den igen!
CHARLOTTE SINDING: EXTREME MAKEOVER - en utställning som går det ytliga på djupet
VERNISSAGE 12 APRIL 2007, 17.00-20.00
PLATINA, ODENGATAN 68, STOCKHOLM
Utställningen pågår t o m den 19 maj.
Öppet må-fr 11-18, lö 11-15
Under hudens yta finns det glittrande fettet hos oss alla. Men vad är det som gör att vi fascineras så av hur mycket fett som vi besitter och var det är placerat på kroppen? Om detta handlar utställningen Extreme Makeover av smyckekonstnären Charlotte Sinding.
Charlotte Sinding är fascinerad av tv-program som handlar om livsstil, gärna de smaskiga amerikanska som Extreme Makeover och andra där stilpoliser, bantnings- och träningsexperter fastslår idealen. Hon är inspirerad av våra idéer om ytlighet och hur den framställs.
- I vår tid är fett är omoraliskt, både att äta fett och att vara fet är fel. Fett står för det okontrollerade, för dumhet och lathet, säger Charlotte Sinding.
Hon fick efter hand tankar om att skapa en andra handsmarknad för det bortsugna, opererade fettet: att göra smycken av det. Tanken var att försöka förhöja det minst önskade på kroppen till något nytt, men utan att göra om det till något insmickrande. Silikon är det dominerande materialet i hennes verk. På ytan är objekten svagt blå- och rödstrimmiga under puder av talk. Till detta har hon fogat klassiska smyckematerial som t ex vita pärlor och facetterade hängen, textila band påminner om detaljerna på fina underkläder.
Volymerna på utställningens smycken är väl tilltagna – Charlotte är medveten om att det lätt upplevs som störande när storleken på sådana objekt överdrivs. De kan lika gärna tas för skulpturer, men noggrant formgivna för att fungera som fullt bärbara smycken.
- Med dessa former och storlekar skulle mina smycken kunna ses som extra kroppsdelar. Jag vill tro att vissa kan se en lockelse i att bära dem av detta skäl, säger Charlotte.
I detta projekt har en av Charlotte Sindings utmaningar varit att skapa former som ligger bortom det föreställande. Hon har tidigare visat verk bestående av elegant och naturalistiskt återgivna hundar, katter och blommor, och fått mycket beröm för de fina figurerna. Charlotte började bli rädd för att fastna i den sockerfällan och i slentrian fortsätta med det hon ofta fått mycket uppskattning för.
Charlotte Sinding är på sätt och vis en ganska typisk samtida smyckekonstnär; hon är född 1972 i Korea, uppvuxen i Norge, utbildad där, i Sverige och i Tyskland. Sedan 2001 bor och arbetar hon i Stockholm. Precis som hennes smycken är hon svår att typologisera nationellt och kulturellt. Dock inte historiskt: den blandade bakgrunden och multinationella utbildningen präglar många av hennes kollegor i skrået.
För mer information kontakta Åsa Skogberg, utställningsansvarig, på tel 08-300 280, e-post asa@platina.se

[Sara Engberg - smyckesformgivare]
Spring ut på vernissage på Platina - NU!
LOVE SIGNS
PLATINA bjuder in till den 3:e valentineutställningen - en utställning med 155 kärlekstecken av 130 kreatörer
Vernissage idag 14 februari 2007 kl 17-21 med hjärtlig surpris
Odengatan 68 Stockholm
Välkommen!
Men hinner man inte till vernissagen ikväll så pågår utställningen till och med den 31 mars.
Gensvaret har överträffat alla förväntningar. Uppenbarligen är detta något som engagerar och framför allt inspirerar. Bland annat har vi fått in interaktiva verk där ljud och bild samverkar med besökaren, som i skådespelaren Martin Jonssons verk där det sker genom en diktafon. Många verk uppmanar till handling. Andra är stilla reflektioner, men som ändå överraskar – t ex en liten installation av arkitekt Thomas Bernstrand med kramande metmaskar.
Med Valentinutställningarna sker ett medvetet avsteg från den bärbara konsten, som är Platinas kännetecken, till förmån för ett ämne som är gränslöst till form och innehåll. Här har professionella kreatörer blandat med amatörer fått utrymme att tolka temat LOVE SIGN med ett innehåll begränsat till ytan 15 x 15 cm.
År 2003 genomfördes ”Things We Do For Love”; en utställning där fokus sattes på kärleken som drivkraft på gott och ont. År 2006 visades ”Kärleken enligt mannen”, i vilken sju män med olika yrkesprofessioner fick gestalta ämnet. Båda utställningarna fick ett mycket positivt mottagande.
- Kärlek är närmast tabu som utställningstema eftersom det så lätt uppfattas som att allt redan har sagts, skrivits och skapats i det ämnet. Ändå är det en av människans viktigaste drivkrafter, ständigt aktuellt och alltid personligt. Det tycker vi är värt att uppmärksamma på olika sätt.
Joanna Rubin Dranger - en favorit! Fröken Livrädd och kärleken är suverän. Nu vill jag att hon börjar göra textilmönster. Och så önskar jag mig en tavla av henne - ett original.
Illustrationerna är stilrena men själfulla och trots att de är svartvita så är de på något sätt i färg.
En av mina favorituppfinnare/designers, Jonas Torstensson, insåg för många år sedan att inom en ganska snar framtid kommer vi alla att byta ut våra tv-apparater med glasskärm mot modernare. Då blir det massor med returglas - vad kan vi använda det till? Jo, takpannor! Genomskinliga takpannor som man kan ha solfångare under. Jag tycker att det är underbart. Och idag säger de på nyheterna att återvinningsstationerna proppas igen av gamla tv-apparater eftersom platt-tvn var 2006 års julklapp. Go Jonas, go!
Tihi, på lördag ska jag gå en liten kurs i paketinslagning. Och inte vilka glossiga paket som helst, utan japansk paketinslagning. Respekt för mottagaren, respekt för presentens "eget jag" och ödmjukhet för egen del - allt ska slås in i paketet. Det kan ni också göra - på Etnografiska.
Allt händer på torsdag:
Fredrik Bergman Blix har vernissage på studio 44. Jag vill dit och köpa målning!
TÖNT-utförsäljning. Låter som riktigt låga priser.
Årets mama-gala, och vi på Grossessan är välkomna :-)
Och maken är på avskedsmiddag, så jag är hemma med barnen. Otur.

Det här roliga konstverket skulle man ju vilja besöka. En fiktiv Pradabutik mitt ute i ödemarken i Texas, US. I skyltfönstren visas skor och väskor från Pradas höstkollektion 2005. Konstnärerna kommer inte att hålla efter byggnaden utan tanken är den så småningom ska bli en ruin. Undrar vad som kommer att hända med skorna och väskorna? Hur länge får de stå kvar tro?

Pyttan klipper och klistrar. Material: sax, klister, paljetter och ett gammalt H&M Magasin. Det här fina A Clockwork Orange-inspirerade kollaget ska jag rama in.
Två utställningar på min lista:
Kaffe Fassett på Waldemarsudde, start 16/9 och William Morris-tapeter på Nordiska museet, start 26/10.
Och så Anita of Sweden, då.
Äntligen kom C-line och jag iväg och kollade in Silvias nobelklänningar. Utställningen på slottet är förlängd till 8 oktober. C-line fastnade för den paisleymönstrade chiffongklänningen från 1977, Design Kari Qviberg. Och min favvo var en puffigare med "dunkudde på ryggen" tonad från rosa, via grönt till åskgrå kjol - Nina Ricci, 1995. Dessutom gillade vi båda den vit/guldrandiga omlottringade, 1981. 80-tals-blåsorna med fruktansvärda puffärmar var mer tidsdokument än vackra klänningar. I en liten monter fanns även några aftonväskor och skor. Jag hade gärna sett fler och mer accessoarer!
I dagens DN nämns utställningen kring Anita Ekberg på Filminstitutet. Utställningen visar fotografier, bilder, kläder, minnessaker och brev från Anita Ekbergs karriär. [min fetstil]
Får vi se den svarta klänningen som Anita Ekberg bar i det berömda fontänbadet?
Nej, då skulle vi få bygga om hela Filminstitutet, av försäkringsmässiga skäl. En korsett finns dock med men den kommer vi inte känna igen eftersom hon hade den på sig under kläderna i en av filmerna. Men vi kommer att visa en del av hennes privata kläder, maffiga galablåsor...
Anita of Sweden startar 29/9 och pågår året ut. Mot Filminstitutet!
Nordiska Museet jubilerar och erbjuder stora och små samlare att visa sina samlingar!
Under Jubileumsåret inbjuds alla samlare att visa upp sina egna samlingar på museet. Redan i januari 2007 inleds året med utställningen Storsamlaren till vilken alla samlare från 18 år och uppåt inbjuds att delta. Under andra halvåret är det de yngre samlarnas tur att få chansen att visa upp sina samlingar under temat Lillsamlaren.
Vilken chans!
Undrar om jag ska gå dit med mina kortlekar, adventskalendrar, klippdockor, pepparkaksformar...
[ansökningsblankett (pdf)]
Igår i Gallerian fick jag med mig en bit tyg. Mönstret har samma känsla som blå/vitt porslin. Men det består av en massa fördomar. Bara att applicera! (Med anledninga pågående Pride.)
Klipp en bit av "fördomstyget" Rulla!, mönstrat med tankar och åsikter. Stryk fast det synligt, eller stoppa det i väskan.
Läste i dagens DN Kultur att det idag kl 13.30 var premiär för Joakim Pirinens pjäs Skönhetsmord. Repriser den 15/3 kl 19.03 och 22/5 kl 01.00, i P1.
Skönhetsmord - titeln är hämtad direkt ur Aftonbladet - är en kriminalhistoria som utspelar sig i Sverige i nutid. Två poliser, den ärrade Wrange och påläggskalven Runge, jagar Vinge, en postmodern mördare. Här slösas ingen tid på karaktärsdrag. Poliserna är till hundra procent mordutredare. Vinge består av ren brottslighet. Texten läses av en ensam, död röst medan den omgivande ljudbilden mobiliserar lyssnarens vana att hantera klichéer. Sjuttiotalsdeckare, skräckfilm, Scriabin, vardagliga såväl som tidigare ohörda ljud - allt finns med och citeras och parafraseras och interagerar med orden för att ge publiken en helhetsupplevelse av ny och ren ondska.
[SR P1 - trailer längst ner]
Vi skulle bara åka och hämta en glömd väska och plocka upp lite sushi på vägen, och råkade rakt in i en guldsmedsvernissage på Stora Essingen - mervi (webbadressen står på visitkorten, men sajten verkar inte vara släppt än) på Gammelgårdsvägen 22. Kanske inget sådär väldigt nyskapande eller så, men fina lite knöggliga ringar, en del halsband med grå sötvattenspärlor, och så några smycken med något svart material. Kanske gummi eller bakelit?
Idag är det vernissage på Linnés Hammarby. Maken ställer ut, så dottern och jag ska strax åka dit. Annars är det öppet fram till den 30 september, 12-16 alla dagar utom måndagar då det är stängt.
Säkert massor med tex smyckan att spana på överallt. Vi är dock upptagna med att ta det lugnt hemma och ladda för eftermiddagens inflyttningsfest. Men nån annan kanske spanar in nåt fint?
Update Hm, det står 23e hos Karin, men jag tror det är idag. Eller?
Update 2 Ouppmärksamt av mig att länka till ett 1 år gammalt inlägg hos Karin. Därav fel datum. Det var alltså igår. Nästa år ska jag åka till Överjärva och göra egna mönster på muggar, jag också! Ett av mina tidiga önskeyrken var keramiker (efter byggmästare och bagare).
Vad ledsen jag blev av att läsa att den intressante konstnären Ola Pehrson dog tillsammans med större delen av sin familj i en bilolycka i påskas. Usch vad hemskt. Livet är kort. Ta vara på det!

En påsk för säkert 15 år sedan var tre av mina kompisar ute och påskspökade utklädda till riktigt svarta häxor! Helsvarta sjokiga kläder, höga struthattar med svart flor och massor med ögonmake och mörkt lila läppstift rinnande ur mungiporna. Supersnygga!
Jag var inte hemma, men de skrämde verkligen min mamma som just avstyrt en smärre brödrostbrand och redan var lite skärrad. Väldigt lyckat! Och så lämnade de detta fina svartvita påskbrev som fortfarande hängs fram varje påsk. Visst är det coolt?
En gång såg jag på Nationalmuseum (minns inte om det var i shoppen eller på någon utställning, men jag tror att det bara fanns ett exemplar) ett halsband som en guldsmed eller möjligen gemmolog hade gjort. Hon (som kanske hette Helena någonting) hade genom åren samlat hjärtslipade stenar, ädla och halvädla, och sedan monterat dem på en kedja. Superfint, och jag har ett sånt halsband på gång också, i alla fall i tanken. Nu vill jag bara anteckna att man på Indo Nordic kan köpa hjärtan i Muranoglas med karbinhakslås, för bara 59 kr/st.
Update Nä, Maria Elmqvist hette hon. Jag hade kvar ett tidningsurklipp (SvD 23 juni 2000) och det var i samband med utställningen Sköna juveler - smycken från åtta sekel som butiken hade ett nytt jurybedömt juvelsortiment.

I fjällen förra veckan var det mest naturen som var vacker. Bländande snö och illblå himmel. Själv blev man ju lite snyggare efterhand också, lite fräkningare och lite spänstigare, om än välfylld med varm-choklad-med-vispgrädde.
Själva boendet däremot var allt annat än en skönhetsupplevelse - en överpyntad kurbitsstuga med nålfiltsmattor - alltihop toppat med denna stilfulla devis!

Jag fortsätter att fylla på med konst-bloggande då. Johan täcker hela framsidan och ett helt uppslag i dagens SvD. Bra intervju också. Finns även en bild på The Mines som jag blev så förtjust i på vernissagen.
Bilden länkas från svd.
Här kommer ett av de lite sällsyntare inläggen i kategorin Konst (87 st fn):
Jo, jag läste hos Linda om olika, ganska töntiga uttryck, och att somliga sprider sig som löpeldar, tex att "skiva elefanten". Och så listar Linda några uttryck som hon inte tänker använda, bland annat soppatorsk. Jag måste säga att jag kan tänka mig att använda ordet både i dess ursprungliga (?) betydelse: slut på bränsle. Men framförallt vill jag gärna och ofta nämna Joakim Lindengrens konstverk vid Stora Hammarsundet. En fiskskelett enbart konstruerat av delar från Volkswagenbilar (tror jag att det är...). Både själva Soppatorsken och platsen är jättefina. Där kan man gott stanna en stund. (Desto större anledning att stanna, eftersom jag inte hittar någon bild :-)
Det var inget bra tips att kolla outfits på Johans vernissage. Det var mörkt och folk hade ytterkläder på sig. Däremot var själva konsten fantastisk, något av en fortsättning på reach out and touch faith. Jag tyckte allra mest om meddelandet från gruvan. Gav mig en känsla av Lost.
Jo förresten, galleristen Natalia hade inte ytterkläder utan var mycket snyggt klädd i svart pennkjol, spetsblus och klackar. Såg ganska Charlotte-at-work ut, fast Charlotte ägde ju aldrig sitt egna galleri.
Själv var jag också ganska chict klädd i svart, med en liten touch av guld (och majspure).
Vernissager är i allmänhet bra spaningsplatser människor intresserade av kläder. Tillsammans med kombinationen av konst och vin så kan det nästan inte bli bättre. Nu är det dessutom perfekt läge att undersöka detta eftersom Johan har vernissage på Natalia Goldin på torsdag. Johan gör inte bara fin konst, han är helt klart en av de bäst klädda män som jag känner.
Det här måste ju vara årets finaste julkort - vinröd sammet, rött glitter, rosa pärlor, silikonhjärta med glitter på, som en gräddtårta i mitten, lampor - och hela härligheten går på batteri! God jul allihop!
I gårdagens Stockholm City läste jag en notis om en utställning som kanske är kul. På Livrustkammaren visar fem norska modeskapare sina grejer.
Gemensamt för dem är att de alla arbetar med kläder som konstnärliga uttryck. De är haute couture-designers som verkar i gränslandet mellan konst och konsthantverk, mode och design. Fyra av dem är kungliga hovleverantörer. Wenche Lyche står bakom prinsessan Märtha Louise brudklänning och Harder Finseth mest kända beställning är kronprinsessan Mette Marits fantastiska brudklänning.
Utställningen pågår mellan 3/11 2005 och 5/3 2006. Skönt, en sak som man inte måste hinna med före jul.
Läs mer här.
Jag måste bara skriva lite om studsbollreklamfilmen här under kategorin Konst (i vid bemärkelse). 250 000 glada färgade studsbollar släpps lösa utför en av San Fransiscos branta gator. En reklamfilm utan handling, som bara förmedlar en känsla - eller flera. Jag tycker att det funkar.
Här kan man läsa mer och titta på några klipp.

Föreläsningsserie på Statens ljud- och bildarkiv. Onsdagkvällar kl 19.00 på Karlavägen 98.
12/10 ”Svensk punk 1977-1981 – varför tror du vi låter som vi låter”
Benke Carlsson, kommunikationskonsult, utbildare och författare
19/10 När ormen kom till Bullerbyn – svensk barnfilm i brytningstid
Malena Janson, filmforskare vid Stockholms univeristet
26/10 Äventyret fortsätter
Kjell Alinge, radioprogrammet Eldorado bland annat
2/11 Konsten att gå för långt - om radioserien Kabaré Öppen Kanal – fräckt, fällt och friat
Rolf Börjlind och Lena Söderblom
9/11 Någonting har hänt – om tidsandan på 60- och 70-talen
Carl Johan de Geer
16/11 Nedslag i privata filmsamlingar från 1970-talet
Cecilia Mörner, forskare inom medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan Dalarna
23/11 När livet var en fest
Med Reventberg om sitt 70-tal med Nationalteatern och Tältprojektet
Läs mer här.
[via BIBLIST]
Broderns karatemästare ställer ut hemma i Karlskoga, så vi var där och tittade på bronsskulpturer och målningar. Jag gillade några katter och några hundar bäst. På hennes webbplats finns mycket som inte är med på utställningen, också. Coola illustrationer till exempel.
Måste bara tipsa om att Pyttans favoriter, Sailor och Pekka, är på TV på torsdag. Coolast!
Konstnären och författaren Jockum Nordströms fem böcker om den pensionerade sjömannen Sailor och hans hund Pekka har blivit något av en barnlitterär kritikerdarling. Nu har några av de stillsamt absurdistiska historierna animerats av Sveriges Television. [källa]
I eftermiddag, kl 15-18, kan alla som vill träffa den världsberömde textilkonstnären och mästerstickaren Kaffe Fassett och hans kollega Brandon Mably i garnbutiken Wincent på Norrtullsgatan 65. Mingel med vin utlovas.
[via C-line]
Jag sköter inte mitt åtagande att intressera mig för, och skriva om, konst så särdeles bra märker jag. För om jag hade gjort det så borde jag väl ha uppmärksammat bloggen SARTS eller att vilks.net numera drivs i bloggform.
I januari skrev jag om Saldos tyg Bullit, som tagits fram med hjälp av scenanvisningarna till filmen Bullit med Steve McQueen. Ikväll visar SVT filmen i serien 7xSteve McQueen.
Forum för levande historia på Stora Nygatan i Gamla Stan kör Fördomsturné 6/6-16/10. Interaktiv utställning med hjälp av kläder, musik och film får du smaka på dina och andras fördomar. Läste i helgens DN att de tagit fram ett tyg med fördomar tryckta, som man kan klippa isär och göra nya saker av, för på så sätt bearbeta sina fördomar. Laj!
Livstycket är ett projekt eller koncept som verkar för integration: En kulturell bro över nationalitetsgränserna. Livstycket har kämpat, fått lov att lägga ner verksamheten, och sedan återuppstått igen. Det är såklart fantastiskt ur många aspekter. En av de mindre viktiga är att man återigen kan få tag i deras fina tyg med livstycken på! Jag trodde att det var kört forever. Butiken ligger i Tensta.
Idag ska jag sitta i en källare till en gardinsömnadsbutik på Östermalm och sy banderoller. Ett utmärkt tillfälle att klä upp sig lite, eftersom jag är viktig så får jag vara snygg (Johnny är klockren!)! Imorgon ska jag göra samma sak så då blir det en fin-fredag. Det var länge sen jag hakade på en sån!
Konst på östermalm på nationaldagen - maken medverkar (det är även tänkt att jag ska assistera imorgon).
Har inte hunnit/orkat läsa artikeln om Johans projekt som Erik skriver om än, men Johan är oftast king.
När jag såg Disney-filmen Mulan blev jag helt kär i det snirkliga sättet att teckna eld, rök, snö och moln. Mjuka, ringlande, vågliknande krumelurer. När vi skulle göra Pyttans rum beboelingt bad jag en kompis att måla Mulan-vågor på en av väggarna, och de är jättefina tycker jag.
Väggmålningarna hemma fick en ny, historisk dimension efter jobbinternatbesöket på Högberga gård på Lidingö. I Kinarummet, en tillbyggnad från 1916, finns precis likadana krumelurer i takmålningarna.

Vilken lycka att Lena Ackebos Här bor Brynebrinks just nu går som gästserie i DN. Jag kommer att bli glad varje morgon till och med den 29/9!
Konstfacks vårutställning recenseras på konsten.net. Maken är såklart klokast :)
Förmodligen har Erik Åkesson dragit de klokaste konsekvenserna av situationen, och gjort sitt verk i en gräsbevuxen rondell utanför Konstfack. I en ömsint och humoristisk gest har han ”adopterat” ett antal av skolans inomhusväxter, och låtit dem slå rot i den verkliga naturen i form av en miniatyrpark.
Om ni befinner er i Göteborg nån gång mellan 28 maj och 19 juni så tycker jag att ni ska gå och titta på utställningen barns rum på röda sten. Makens bror Kalle kommer att visa, säkerligen fina, bilder.
En utställning av Wenche Lerme och Åsa Schöijer med miljöer som tål att utforskas med alla sinnen. Här visas lösningar på hur barn ska få mer plats i ett offentligt rum. Experimentverkstäder för arkitektur, materialundersökningar och lek kommer att finnas både ute och inne.
För ett tag sen funderade Malin på strumpbyxor med åderbrock och jag kom ihåg att Martins kompis Charlotte som är konstnär i Berlin gjorde tyg med blåmärken. I projektet Artist Clothing, som undersöker om det är möjligt att skapa ett "klädmärke som utställningsplats", så ställer Charlotte nu ut sin kollektion "From Within" där bl a skjortan med blåmärken finns med. Vernissage idag klockan 14 i Fältöversten. V måste få en lugn dag idag, annars hade jag gått dit, men shoppingcentrum är en pain på lördagar i vanliga fall och med en ledsen bebis verkar det outhärdligt.
Update:Jag hade fattat helt fel - ovanstående kollektion av Charlotte visas inte alls i Fältan rapporterar maken via telefon. Däremot visas ett annat väldigt bra verk som det är bäst att ni läser om själva i den här DN-artikeln, innan jag snurrar till det något mer. Äsch - hittar inte online, men Martin har skickat mig texten som jag helt fräckt citerar här:
DN 050519: Tre frågor till Charlotte Enström: Vad är "Miss Mühlenberg-Center"?Konstnären Charlotte Enström medverkar i utställningen av så kallad Artist clothing på Fältöversten i Stockholm, med vernissage på lördag.Enströms verk heter "Miss Mühlenberg-Center".
- Det är ett verk bestående av en klädkollektion och ett bildspel. Kläderna är inköpta i köpcentret Mühlenberg-Center som ligger i forna Östberlin, där jag bor sedan två år.
- Jag har i många år bott nära Fältöversten, som är väldigt olikt Mühlenberg-Center. Jag ville förena de här platserna från min vardag och samtidigt göra en jämförelse.
Vad vill du visa?
- "Miss Mühlenberg-Center" handlar om att uppslukas av shoppingmiljön så mycket att man blir en del av den. I verket tar jag den identitet som köpcentret föreslår, genom sitt urval av produkter. Jag vill även visa den identitetskollision som sker varje gång jag är i Mühlenberg-Center, både mellan svenskt och tyskt, öst och väst och mellan olika samhällsklasser.
Vad är skillnaden mellan Mühlenberg-Center och Fältöversten?
- Fältöversten ligger i ett höginkomstområde, medan Mühlenberg-Center finns i en stadsdel med hög arbetslöshet och människor från gamla öst-tiden som har förlorat sina positioner.
Från Artist Clothings hemsida:
Under tre modesäsonger ska Artist Clothing undersöka om det är möjligt att skapa ett klädmärke som utställningsplats. Genom att söka upp modescenen ges nya förutsättningar för konstnärer både vad det gäller gestaltning och tilltal. Varje konstnär gör en kollektion med utgångspunkt från sitt eget konstnärskap. Vad händer när Artist Clothing ger sig in på modets arena och låter ett konstnärskap styra uttrycket? Finns det skillnader och likheter mellan modevärldens och konstvärldens sätt att spegla tidsandan? I vilken mån bryr sig konsumenten om det konstnärliga uttrycket? Varje säsong skildras av olika konstnärer, grafiskaformgivare, fotografer och visningsproducenter. Artist Clothing är en experimentplats.
Är inte de här citruspressarna lite tokroliga? Funkar även (eller kanske endast?) som skulpturer.
[via pappers-Sköna Hem]

Slitna jeans, Acne
vitt linne, Åhlens
grön t-shirt, Nike
orange tröja, Filippa K man
blå jacka, arv från min mormor
fyrkantiga jympaskor, beauty and beast
i håret beach hair från HM
Krukväxt, konstfack/rent a plant
Spade, Fredells
Jag är väldigt stolt när jag berättar att min äldsta bästa kompis fått ett stort och fint Nordiskt designpris för formgivningen av DN Söndag! Måste kännas bra att starta första veckan efter mammaledigheten med en medalj.
Bamsegrattis!
Igår kunde man se ett gäng 65-90-åringar dansa i föreställningen Döden, döden! här på jobbet. Missade det, tyvärr.
Det finns ju många kul, mönstrade strumpbyxor just nu. Perfekt under innevarande säsong, mellan svarta strumpor och barbent om man, som jag, inte är så förtjust i hudfärgade.
Min roommate och jag hittade just på att det inte borde vara så svårt att åstadkomma nylonstrumpor med färdiga åderbråck! Mer som konst och nån sorts statement då kanske.
Såg nyss på Kobra om ett projekt, som är rätt galet, men som tilltalar mig på nåt sätt.
Ett dödligt konstverk
En novell bestående av drygt 2000 ord, publicerade ett och ett som tatueringar på lika många kroppar över hela världen. Det är kärnan i konstprojektet Skin, av författaren och konstnären Shelley Jackson. I två år har hon fördelat och distribuerat ord till frivilliga deltagare. Nu återstår bara avslutningen, ett par hundra ord, men över 6000 personer står på kö för att få bli del i konstverket. Kobras Johan von Sydow träffade henne hemma i Brooklyn, New York, där hon visade foton på de hundratals tatueringar som hon hittills fått från sina "ord".
Dels gillar jag slumpgrejer och såna här ansatser när man på ett tydligt sätt är en del av något större. Och så tycker jag att bokstäver och ord är grafiskt vackra och verkligen passar som utsmyckning. Skulle jag ha en tatuering, så skulle jag gärna ha ett ord ur en text, helst i nåt klassiskt typsnitt som Courier eller Times Roman!
Institutionen för konst, konstfack har vernissage på kandidaternas kandidatutställning ikväll på Skulpturens hus. Det ska bli kul!
Snart kan man titta på Malins tandborstar på Flemingsbergs bibliotek under projektet Tåget går.
I helgen gjorde jag ett snabbt besök på utställningen Do Redo på Nordiska Museet. Den slutar 28e mars.
Många fina och kul grejer hade de gjort av gamla ylletröjor från Myrorna. Vissa finare än andra förstås. Jag gillade särskilt väska + tofflor i lavendel/ljusblått, med fin pärlbroderad kant.
Utställningen var visserligen kul och inspirerande, men det vore en helt annan sak att få vara med på en workshop, och fixa själv, med handledning.
Tekniken som de använt är ju: kör uttjänta ylleplagg hårt och varmt i tvättmaskin så att de filtar ihop sig. Se vad som blev kvar, och utgå från det; klipp isär, sy ihop, brodera etc.
Jag skulle kunna tänka mig att kuddfodral, väska, börs, vantar och kanske till och med babyjacka skulle kunna bli fint!
Mer mode på Nordiska just nu:
- Mitsuharu Hirose - kläder av en japansk handarbetskändis. I anslutning till Do Redo.
- Gunilla Pontén - kolla in hennes aftonklänning från 50-talet, inspirerad av Balenciaga, som orsakade den sk Hovchocken!
- Mode - mode från 1700-talet till modern tid, ur museets samlingar.
- Skor - 300 skor från 1600-talet och framåt.
Och nuförtiden är det ju inte ens inträde på museet!