« David Bowie - "Heathen" | Startsida | Ny blog »

Långsökt? Obegripligt?

Lite långsökta reflektioner kring Rebecca Bloods "The Weblog Handbook" så här långt:

The weblog points its visitors to other sites. Commercial websites spent years chanting the mantra of "stickiness": the ability to get visitors who came to their sites to stay there, even creating policies that prohibited the inclusion of external links anywhere on their sites. Weblogs have no such aspirations

Jag tror det var Walter Benjamin som i början på seklet (kanske i "Der Begriff der Kunstkritik in der deutschen Romantik" från 1920?) först definierade "romantik" (alltså de värderingar och den kultur som förespråkades under den litterära period som sträckte sig från ca 1789 till ca 1840, årtalen kan alltid debatteras) som avsikten att skriva utan publik, att inte längre förlita sig på traderade klichéer och konventioner utan skriva för ett odefinierbart Du som kanske aldrig kommer att nås. I sinom tid kommer verken att hitta sina läsare och i sin samtid har de naturligtvis några få som fattar vad det handlar om, "fit though few" som den engelske romantikern William Wordsworth uttryckte det. Romantiken gick naturligtvis över i modernism och precis som allting annat under det 20:e århundradet ställdes romantikens devis på sin spets och den framtidsinriktade tendensen förbyttes i obegriplighet och obskurantism (i viss mån ska tilläggas). På detta sätt är min webblogg romantisk när jag bara fortsätter att skriva utan att tänka på vem som läser den.

Rebecca Blood vidare:

The weblog phenomenon is democratic. Weblogs are generally published by a single person or a group of people who lack access to traditional means of broadcast. [...] In the weblog universe, everyone can say his piece. Produced without gatekeepers, weblogs focus on whatever topic is of interest to its maintainer.

Detta är också en viktig aspekt hos romantiken (som vissa definierar den, t.ex. W. Benjamin). Eftersom den tänkta läsekretsen i princip är okänd och eftersom "ingen" tilltalas, så finns inte heller någon instans som kan bedöma vad som är estetiskt eller moraliskt rätt eller fel. "Allt är tillåtet" som Marquis de Sade uttryckte det någonstans. Alla är på samma nivå och alla har samma rätt att uttrycka sig.

Alltså, webbloggar är romantiska. A'ight!

Kommentarer

Vilken romantisk idé att weblogs är romantiska, uh, som Walter Benjamin definerar vad romantik är!

Jag skriver med tanken att andra ska läser vad jag skriver. Så många som helst.

Är det romantisk, eller inte?

Det är just det som är "romantiskt"! Att skriva för var och en, inte för en avgränsad och välkänd publik som kan alla regler och där det krävs någon form av medlemskap för att få tillgång. Motsatsen till en blog är en sluten e-postlista, kanske.

gammal text iofs, men mycket bra och ispirerande.

Lägg till en kommentar: