Bloggar, fångarnas dilemma och Rosalind Franklin
Det har skrivits en del om bloggar som forskningsverktyg den senaste tiden. Jon Udell plockar upp essän "Peer and non-peer review" som talar om vilken roll granskning av forskning kan spela på nätet. Nätet gör möjligt ett ständigt publicerande, "a continuum of publication", vilket också kräver ett ständigt granskande. Webbloggar, och andra verktyg, kan fungera utmärkt som samarbetsverktyg och kanske snarare har sociala verkningar, än vetenskapliga. Frågan är emellertid: när ska man samarbeta? Man får som forskare lära sig att spela "Fångarnas dilemma"!
Udell exemplifierar med Rosalind Franklin, som var med i början på 50-talet och forskade kring strukturen hos DNA. Hon var, vad jag förstår, rent tekniskt före Watson och Crick med att upptäcka strukturen ("the double helix") men de senare utnyttjade hennes resultat (informellt förmedlade genom seminarier) för att forska vidare och slutligen publicera sina resultat vilket ledde till Nobel-pris, legendstatus och strålande karriärer. Franklins gärning blev närmast bortglömd och det finns säkert många förklaringar till det, men hon förlorade helt klart på att satsa på att samarbeta.
(Det kom en bok tidigare i år om Rosalind Franklin, "Rosalind Franklin: The Dark Lady of DNA" (Amazon, bibliotek.se, Bokus) som säkert är läsvärd.)
Inom tolkande vetenskaper (humaniora & samhällsvetenskap) är väl inte avslöjanden lika vanliga (inte lika mycket pengar inblandade) och därmed inte heller hemlighetsmakeriet; där tror jag snarare att öppen egen-publicering kan berika kommunikationen (se punkterna hos Udell).
(Det kom en bok tidigare i år om Rosalind Franklin, "Rosalind Franklin: The Dark Lady of DNA" (Amazon, bibliotek.se, Bokus) som säkert är läsvärd.)
Inom tolkande vetenskaper (humaniora & samhällsvetenskap) är väl inte avslöjanden lika vanliga (inte lika mycket pengar inblandade) och därmed inte heller hemlighetsmakeriet; där tror jag snarare att öppen egen-publicering kan berika kommunikationen (se punkterna hos Udell).
| Länk till det här inlägget
Lägg till i... 
del.icio.us.
Relaterat på mymarkup.net: Inlägget ej etiketterat.
Kommentarer
Rosalind Franklin finns med i "Dignifying Science" - en utmärkt seriebok om kvinnor i vetenskapen, av Jim Ottaviani. Han var i Stockholm i fjol och föreläste på Nobelmuseet om sina serieböcker - han har också gjort böcker om Leo Szilard och Manhattanprojektet och om Richard Feynman.
Smakprov och beställning från http://www.gt-labs.com/dignifying.html.
Postad av: Jonas | december 29, 2002 9:21 EM
Erik: intressant inlägg!
Problemet med idéstöld finns hela tiden i det traditionella peer review-systemet; fråga någon valfri naturvetare eller medicinare som publicerar sig i något snabbrörligt område och chansen är stor att han eller hon kan berätta någon story om någon som någon gång blivit refuserad av en anonym referee - ett halvår senare dyker det upp ett papper med snarlikt innehåll. Så det är inte säkert att blogging skulle drastiskt öka stöldrisken.
Blogging är ett öppnare fält än den stängda laboratorie- och seminarietillvaro, med hierarkiska strukurer, där Rosalind Franklin blev bestulen. Så det är lite svårt att jämföra riskerna för att bli bestulen på en idé eller ett preliminärt resultat i en bloggingsituation, jämfört med vad som händer i en slutnare situation.
Och man kan ju tänka sig ett mellanting. En forskargrupp som vill undvika att rivaler kommer över data kan ju helt enkelt göra en blogg som bara går att läsa från vissa ip-nummer eller som kräver inloggning av något slag. Därmed är de garanterade ett visst skydd. Bloggen skulle ändå kunna vara ett mycket bra hjälpmedel, inte minst om forskargruppen är spridd på olika institutioner, kanske tom i olika länder. En blogg skulle kunna verka som ett klister som binder samman forskargruppens dagliga arbete. Alltså det som du skriver om som "snarare ... sociala verkningar, än vetenskapliga." Men jag tror inte det finns någon motsättning - kan du få en grupp forskare att fungera bra ihop socialt, flyter också det intellektuella arbetet på bra. Det finns mängder med spännande vetenskapshistorisk, vetenskapssociologisk och etnologisk forskning i labbmiljö där man nog kan hävda att ett resultat är att det knappast finns några vattentäta skott mellan vetenskapens sociala dimensioner och den 'rena' vetenskapen.
Postad av: Gustav Holmberg | december 30, 2002 12:47 FM