mymarkup.net

Jag tänker inte försöka övertala Bengt att stanna kvar. You gotta do what you gotta do. Hans röst kommer att saknas (tills han dyker upp i en annan skepnad). Hans "Post scriptum" innehåller mycket och jag tänker inte ta upp allt, det blir tillräckligt långt som det är. Min kommentar om den svenska bloggosfärens (sedan det stod i DN kan man skriva det med gott samvete) riktning tidigare hängde ihop med storleken och takten på tillväxten att göra. Visst har det, som Thorvald påpekar, vuxit snabbt den senaste tiden, men vi borde också, som Stefan Geens skriver, ha över 2000 (det har New York och det har Spanien). Jag kanske bara är otålig. Här är i alla fall lite wacky ideas jag fick när jag tvättade ikväll, om sånt som jag skulle vilja se mer av. Up for grabs:

• Omedelbarhet - Personligen gillar jag att läsa om vad folk har varit med om eller deltagigt i, helst omedelbart och gärna i någons professionella roll. Även om jag vet att många filar länge på sina inlägg (inget fel med det), så ligger charmen i den oövertänkta postningen (man måste våga framstå som en idiot). Jag vill ha personer som bloggar efter en demonstration, gärna med bilder eller kanske video (kolla in Lisa Rein t.ex.) (vem minns förresten inte Fredrik Appelbergs ljudupptagning från den stora anti-krigsdemonstrationen i Stockholm tidigare i år? Mer sånt.); efter eller under en konferens; innan ett föräldramöte. Det är synd att så mycket händelser går obloggade förbi. Själv är jag en "Armchair Blogger", men vad som behövs är riktiga äventyrare. Omedelbarhet, i dubbel bemärkelse, var det som gjorde att bloggar togs upp i amerikanska media under Irak-kriget (Where is Raed?, på plats, och The Agonist, snabb). Det är där man kan konkurrera med vanlig media.
• Ursprunglighet - ...i brist på ett bättre ord. Det behövs bloggar som originalpublicerar i journalistisk mening, och fattar att webbloggar är ett utmärkt publicistiskt medium. En undersökande journalist som blivit refuserad (vad vet jag), eller en etablerad journalist som vill publicera hela intervju-utskrifter (vad vet jag), inte bara det slutgiltiga resultatet, eller journalistikstuderande (vad vet jag). Det är ju också här man i viss mån kan konkurrera med vanlig media.
• Uppstudsig gräsrotskänsla - Fler som tjatar om förträffligheten och vilka möjligheter som finns, och vilket *enormt* hot man utgör i mediakoncentrationens tidevarv.
• Fokus på svensk media - Att blogga innebär att utnyttja nätmedia för att spinna vidare kring, även om det blir allt svårare (nu ska ju Svenskan börja ta betalt också). Vad som står i Sydsvenskan måste vara mer intressant än det som står i The Star-Ledger för en svensk publik (det här är mest själv-kritik). Helst att man skriver på svenska också (*hukar*).
• Omvärldstillvändning - Allt ovan hänger ju på att de som skriver riktar sig utåt. Och, med risk för att stöta bort många eller starta ett flame-war, men det behövs fler "riktiga" bloggar och färre dagböcker på nätet...det där lät hårt, men jag låter det stå kvar för att försöka starta debatt. Något måste göras åt den där nedlåtande tonen som funnits i alla artiklar i svenska tidningar om bloggar (och utrikiska också), att de bara handlar om vad man åt till frukost. Blogging is hard work, damn it! ;-)