« Aftonbladet skraj för kungahuset | Startsida | Ulf Lundell och Neal Stephenson »

Göran Rosenberg i NYT om Anna Lindh och EMU

"The unprotected walk of Foreign Minister Anna Lindh on Sept. 10 was not the result of innocence. It was the result of the appalling lack of professionalism on the part of the Swedish security police, SAPO, that inexplicably had assessed that there were no "threat pictures" against Anna Lindh, which at best can be explained by SAPO's long and gloomy tradition of erratic judgments and bungled missions," skriver Göran Rosenberg i dagens New York Times och det har nog rätt i, men sen gör han några halsbrytande kopplingar till EMU-valet och tolkar vad svenska folket tycker och tänker, "The death of Anna Lindh should be a wake-up call from our delusion about our society, and our delusion that we can be in Europe but not a part of it." Nonsens.

Kommentarer

Jag skall ta upp det här när jag kommer igång med bloggandet igen men här håller jag nog med Rosenberg. Den svenska russinplockarpolitiken är verkligen inte särskilt anständig. Personligen anser jag att den hederliga vägen efter "nej" borde vara att undersöka möjligheterna att gå ur EU. Det vore ärligt och konsekvent. Mot detta talar att man inte vet hur man skall tolka "nejet" efter den senaste tidens turbulens. Dessutom kommer det säker att bli som med högertrafiken -också det en monumental felbedömning- att efter ett antal år kommer tredjs steget att framstå som det enda möjliga (och önskvärda.)
Ursäkta!

Hej Bengt, ursäkta dig inte!

Men en sak funderar jag över. Du skriver "den svenska russinplockartaktiken". Men hur är det med de andra länderna egentligen? Är de så totalt med på allting?

Vi har alltså UK och Danmark som fått verkliga undantag från euron (till skillnad från oss som har låtsas-undantag).

Jag vet att (tidigare i alla fall) hade Irland och UK undantag från Schengen-överenskommelsen.

Jag har för mig att UK hade ett undantag för vissa sociala arbetsmarknadsregler, möjligen minimilöner och liknande.

Vi vet nu att Frankrike *vill ha* ett undantag från stabilitetspakten för sig själva.

Dessutom finns det väl andra undantag också - vi har eller hade väl ett undantag för snus?

Vilka fler undantg har amdra länder?

Sedan har vi ju hela fenomenet med att många länder visserligen säger ja i EU men sedan inte bryr sig om att införa dessa regler i landet eller följa dem. (Inte bara när det gäller stabilitetspakten, utan i många andra frågor.) Jag vill minnas att jag sett sådana sammanställningar: Sverige och Danmark låg i topp som absolut mest "laglydiga" EU-länder; vad låg i botten... Grekland och Italien kanske?

Man kan förstås nog hävda att ett undantag för euro är tyngre än ett för snus eller alkoholinförsel. Men kan man verkligen säga att just Sverige utmärker sig som "russinplockare" i sällskapet?

Apropå: förslag till nytt partiprogram för Vänsterpartiet har presenterats idag. Enligt Ekot är kravet på att Sverige ska lämna EU borta. I stället finns en mycket "mildare" formulering.

Ulla Hoffman har tydligen jämfört kravet på utträde ur EU med kravet i (s) partiprogram att införa republik. Mats Einarsson, som varit sammankallande i den grupp som skrivit förslaget, tyckte dock inte det var nån bra jämförelse, enligt soundbite i Ekot.

(Förslaget laddas ner från http://www.vansterpartiet.se/vp/16616.cs - jag har ine läst det själv.)

Pernilla Zethreaus(?) ville inte svara på frågan om hon tyckte Sverige skulle gå ur EU, men det vore "en våldtäkt på folkomröstningsresultatet" om man drev frågan. Hon sa så. Inga små ord.

Skillnaden mellan Sverige och andra länder är ju att Sverige plockat russin i hundra år. Det är ju så mycket lättare än att någonsin vara med i någonting fullt ut.

Börjar inte russinplockarargumentet vara jäv^H^H^H en aning uttjatat? Sverige implementerar fler EU-direktiv än någon annan; vi tillhör dom som betalar mest till EU per skalle i hela unionen; vi är med i nära nog alla internationella organisationer som vi överhuvudtaget kan vara med, och i många av dom är vi lika överdrivet flitiga som i EU; etc. Jag har svårt att se att argumentet att vi på något sätt skulle fuska oss fram i tillvaron har mycket med verkligheten att göra.

(Dessutom, sen när måste man köpa alla varor och tjänster som någon erbjuder och kommer att erbjuda i framtiden, bara för att man råkar gilla en pryl dom säljer just nu? Som företagare vore det ju trevligt om våra kunder alltid beställde alla optioner i våra offerter, men om jag påstod att det vore oärligt och inkonsekvent att inte göra så skulle dom sannolikt be mig dra någonstans...)

Fredrik: "Sverige implementerar fler EU-direktiv än någon annan" - vad har Du fått det ifrån? Skulle också vilja se ett belägg av det Du skriver om internationella organisationer. Har dessa påståenden kanske varit i nej-säcken innan de kom i Fredriks påse?
Så vitt jag kunnat läsa har "v" bara *tonat ner* kravet på utträde, förslaget säger att "detta kan var en möjlighet" eller något sådant. Men trots att jag tar avstånd från praktiskt taget allt som det forna kommunistpartiet står för så har de naturligtvis full rätt att kräva uträde. Som jag tidigare sagt kan detta t.o.m ses som den enda hederliga utvägen efter nej-resultatet.
Och Fredrik: vi talar inte om hamburgare här utan om internationellt samarbete.
Jonas S. frågor hoppas jag kunna ta upp mera grundligt inom den närmaste framtiden.

"Sverige implementerar fler EU-direktiv än någon annan" - vad har Du fått det ifrån?

EU-kommissionens "Report to the Spring European Council 2003", avsnitt 2.2.

(forts) ur samma rapport: "In many areas of the Lisbon strategy, some Member States are already doing as well or better than the targets that have been set for 2010. Moreover, in assessing the
best performers within the structural indicators chosen in agreement with the Council, the same countries -- Denmark, Sweden, Finland, come up time and time again as best performers.
" (se även diagrammet på sidan 30)

"vi talar inte om hamburgare här utan om internationellt samarbete"

Och vad är skillnaden? När jag var ung och naiv trodde jag också att politik var något speciellt, men ju äldre jag blir, och ju fler saker jag jobbar med, ju mer inser jag att alla former av mänskligt samarbete fungerar på ett och samma sätt: man samlas, kommer överens om något, försöker skriva ner vad man kommit överens om, bråkar om vad man egentligen kommit överens om, kommer överens igen, skriver på kontraktet (avtalet, traktaten), går hem och sover på saken, tolkar överenskommelsen som man vill, upptäcker att andra tolkat allting som dom vill, bråkar om vad man egentligen kommit överens om, kommer överens igen (aktuell BBC-rubrik: US and Germany declare rift 'over'), samlas, bråkar, kommer överens, bråkar, etc.

Vad får dig att tro att människor som sysslar med politik är annorlunda än människor som sysslar med hamburgare?

I min ungdom var jag också naiv och lockades av 1980-talets nyliberalism: bara det blev mindre politik i världen, skulle allt bli bra.

Sedan dess har jag kommit till insikt att det behövs mer politik i vårt samhälle, inte mindre. Hellre fler val än färre. EU innebär mer politik och mer val. Bra!

Rosenberg får svar i NY Times:
Who's european?

"Rosenberg perpetuates the common and deeply ideological notion that "Europe" is somehow identical with the political constellation known as the European Union ... the criterion on who should count as a proper European is not membership in the European Union, much less devotion to the idea of putting oneself under the rule of the radically misconceived European Central Bank."

http://www.nytimes.com/2003/09/27/opinion/L27EURO.html?ex=1379995200&en=b4be1af553e25a46&ei=5007&partner=USERLAND

Lägg till en kommentar: