mymarkup.net

Man kan faktiskt argumentera för att faktakollen i bloggosfären är bättre i vissa fall än vad de stora dagstidningarna har tid med eller kompetens till.

"Men DN kommer aldrig läsa det här inlägget" - nej, så är det nog och det tycker jag ger mig vatten på min bloggkritiska kvarn.

Jag skall skriva om "fact-checking" senare idag. Och korrekturläsning kan man väl alltid disukssiera......;-)

Hälsning från glashuset (som idag är snötäckt)

Jag har funderat på varför Bengt och Erik hoppade av (och på, tack och lov) och vad som låg bakom. Vad vill ni att den svenska bloggvärlden ska vara som den (ännu) inte är?

I Bengts fall har jag förstått att det har att göra med att enbart bloggare läser andra bloggare; "gemene man" läser inte bloggar, och det visar ju Internetworlds enkät tydligt, där över 60 procent av de röstande, en grupp som troligen är betydligt mer Internet-savvy än befolkningen i genomsnitt, inte vet vad "blogga" är.

Att jag inte förstod avhoppet riktigt beror nog på att jag uppfattade det som en protest, men det kan ju lika gärna ha varit ett resultat av att man inte orkar befatta sig med det eftersom inte andra än invigda läser.

Om inte "DN" läser detta inlägget nu så är jag övertygad om att de kommer följa bloggar inom en snar framtid. Att bloggar nämns och till och med används av stora amerikanska och brittiska tidningar är inte längre ovanligt.

Nu har de nämnts i DN vid två eller tre tillfällen (vad jag vet): en eller två gånger i mindre notiser och nu sist i en artikel av Ana L Valdés. Nästa nummer av Internetworld verkar ha ett större reportage om det. Så nog är något på gång att hända, även om det kommer dröja tills det blir riktigt utbrett.

Faktakollen hos enskilda bloggar kanske är sämre än en generell artikel i en nyhetstidning (kanske, jag är tveksam), dock bör inte bloggar betraktas enskilt, utan tillsammans. Blogosfären är det intressanta, inte varje enskild blogg var för sig.

Det är väl klart att faktakollen då och då är sämre på bloggar än i en tidning. Vi som bloggar behöver ju inte kontrollera att allt stämmer innan vi publicerar. Har jag något intressant att skriva om som jag snabbt vill ha upp så skriver jag ihop en text, tankar upp den, och sedan kollar jag igenom lite noggrannare det som jag inte har exakt pejl på. Det är klart att det finns faktafel då, men det mesta är ju rätt, och det som inte är det rättar man till.

Man behöver inte vara lika benhård i kollen som en journalist.

Fast jag antar att jag är mer slapphänt än de flesta andra bloggare när det gäller faktakollen.

»Men DN kommer aldrig läsa det här inlägget.«

Vi får väl köpa en helsida i DN för 250' för att få fram våra åsikter, så verkar andra göra i alla fall...

Bloggare har oftast inga problem med att rätta sig själva om de upptäcker fel. Tidningar försöker smyga in de rättelser de överhuvudtaget för in, än värre är det med radio och TV-programmen.

Tomas: det var precis det jag menade. I bloggosfären triangulerar man sig fram, precis som när lantmätare mäter avståndet till en bergstopp; det är de olika utgångspunkterna som är det väsentliga. På Den Stora Morgontidningen har du oftast en journalist som bevakar ett område, du får då bara en ståndpunkt.

Sen kan jag iofs tycka att även de största medierna gör häpnadsväckande faktamissar ibland. Det förekommer även i bloggosfären, självklart, men vi har kommentarrader, länkar osv som diskuterar missarna.

Ytterligare en sak som talar för blogging är skillnaden mellan generalister och specialister. Journalister är ofta generalister och tidningar har ofta ett generalistiskt sätt att skriva. Det här tycker jag mig märka när journalister bevakar ämnen som vetenskap, data, foto, ämnen som jag tror mig ha viss insikt i. Du kan ha världens supernörd som driver en blogg med välkontrollerade fakta om Tanzanias frimärksutgivning 1978-1982, guppyfiskarnas genetik eller cumulusmolnens fraktala kvaliteter. Det är ämnen som sällan eller aldrig kommer till tals i mainstreammedia, eftersom de anses vara för smala. I bloggosfären kan vi bli hur smala som helst.

Jag är inte särskilt imponerad av faktakunskap och/eller faktakoll hos dagstidningsjournalister. I maj skrev jag ett inlägg på förvetet om det.

Problemet är att det är sällan det går att förena expertkunskapen i ett ämne med "professionalismen" hos en journalist. En genomsnittlig reporter (morgontidningarnas välbetalda specialstjärnor undantagna) kan omöjligt ha fackkunskap om alla ämnen som behandlas. Även om det är inom ett begränsat område som "vetenskap", "kultur" eller "it".
En bloggare kan ha dessa kunskaper inom sitt ämne - men saknar den kontext som gör journalisten till journalist:
De särskilda förmåner, eller snarare skyldigheter som journalisten -- och med "journalist" menar jag en reporter/skribent/whatever som publicerar sina alster under ett utgivningsbevis -- iom tryckfrihetsordningen åtnjuter. Möjligheten att hänvisa till meddelarfriheten med åtföljande källskydd är central här.
De kontrollinstanser som -- om än med tandlöshet -- övervakar arbetet: Granskningsnämnden, pressens opinionsnämnd, textreklamkommittén etc.

Jag utvecklar gärna typ imorgon, men just nu postar jag under the influence och är på språng ut till krogs. Kände mig nödgad att säga ngt dock...

Jag skulle petat in de pressetiska reglerna där någonstans, men det föll bort i virrvarret.

Hej Erik och tack for dina kommentarer av min ansprakslos artikel om bloggar i DN. Jag befinner mig just nu i Guatemala och cyberkafé saknar svenska bokstaver.
Det ar namligen att Blogger har haft en betaltjanst, blogger.pro, som tillat battre funktioner som uppladdning av bilder och annat.
Jag sjalv betalade nagra manader, sedan, nar de koptes upp av Google, blev Blogger helt gratis.
Och visst vet Noam Chonsky vad en blogg ar for nagonting, jag intervjuade honom for Dn for nagra ar sedan och han visste mycket om vad som pagick i cyberspace, trots att han var sjalv en usel anvandare. Brist pa tid, pastod han :)
Halsningar
Ana L. Valdes