mymarkup.net

Jag håller helt med Peter Lindberg när han skriver att vissa ämnen (t.ex. det som Peter tar upp, risker med strålning från basstationer) borde "kunna behandlas kollektivt och mycket mer nyanserat än vad som sker i pressen" om de togs upp i den svenska bloggsfären och fick mer utrymme, tid och flera perspektiv än vad som kan ges i tidningar, radio och TV. Problemet är, än så länge, att det är för få som skriver webbloggar och det är för få som läser webbloggar, och att chansen att därmed hitta personer med specialkunskaper (som dessutom går att lita på, apropå det som Gustav Holmberg skrev idag), det som förmodligen behövs i det här fallet, är ganska små. Därmed inte sagt att man inte ska försöka. Den rimliga (i meningen hanterliga) storleken på den svenska bloggsfären gör ju att den här typen av kooperativ research blir rätt enkel att koordinera och mobilisera (liksom att tillitsfrågan mer eller mindre är löst). Problemet är kanske att komma överens om vilka frågor som är viktiga att undersöka.

Jag kom att tänka på, när jag såg Fredrik Bromans digra Stockholms Filmfestival-schema, att kulturhändelser också är som gjorda för att blogga. Synka Fredriks schema med någons som är inriktat på asiatisk film (Fredriks kanske är det förresten? Och är "All tomorrow's parties" baserad på William Gibsons roman?) och man börjar få rätt bra täckning, en täckning som vanlig media aldrig kommer närma sig. Men det är ju bara en massa subjektivt tyckande, säger du. Vad är Hans Wiklunds och Nils-Petter Sundgrens babblande då?

Update: från en artikel jag just sprang in i: "The Blogosphere can be -- and increasingly is -- a tool of rapid response that can churn out counterarguments to assertions made by journalists, politicians, and other public figures. Although blogging began as being a tool through which people could publicly express themselves on issues of importance to them, it has evolved into being a virtual war room -- and thus has established itself as a formidable presence in any public debate."