Imperialism innebär alltid våld och kapitalackumulation leder ofrånkomligen till imperialism
Åsa Linderborg recenserar Andreas Malms bok "När kapitalet tar till vapen - om imperialism i vår tid" i Aftonbladet idag, och ser den som ett skarpt och välformulerat exempel på en ny sorts vänsterkritik - bortom marxism och leninism - grundad i en kritik av imperialismen (som förvisso har en lång historia)."Risken är att delar av vänstern vänder boken ryggen, eftersom Malm ifrågasätter bärigheten av Lenins teorier för oss i dag. Och borgerligheten kommer naturligtvis att tiga ihjäl den. Den är alltför intelligent, kunnig och välskriven (även om metaforerna är väl många och drastiska ibland), för att alls kunna passa in i den liberala hegemonins tidsålder och dess ideologiskt monogama medieklimat."
(Tyvärr så bidrar boken genom sin grafiska utformning (gjord av Revoluform) till fetischiseringen av våldet - med sina stiliserade Abu Ghraib-bilder. Seymour Hersh klara sig bra utan dom).
Här är ett litet stycke jag fastnade för (inte nödvändigtvis representativt för boken, kanske snarare exempel på en något överarbetad metaforik):
"Man skulle kunna likna kapitalismen vid ett mycket stort och fullpackat hus. Det är en ständig rörelse i huset. Människorna i de högre våningarna och de lägre rör på sig, möblerar om, flyttar runt, går upp och ner i trapporna, tränger ihop sig på vissa punkter ena stunden och på andra punkter nästa.
Därför knakar det i konstruktionen, tyngderna förskjuts; det är aldrig självklart att golven kan bära alla dessa människor som rör sig.
I värsta fall kan huset någonstans rasa ihop.
Flr att hålla för trycket måste huset oupphörligen renoveras. Byggmaterial står till hand för att förstärka här, staga upp här, staga upp där, slå ut en vägg eller täppa till ett hål. Under vissa perioder tas vissa passande material fram och ges en bärande funktion. Under nästa period kan samma material ha mindre betydelse; då är det andra svaga punkter som måste åtgärdas med annat material som lämpar sig bättre.
Olika material används i olika proportioner under olika tider, i en ständigt pågående ombyggnadsprecess.
Vill man förstå denna process, vill man förstå hur en specifik period i kapitalismen är strukturerad, måste man kunna skilja byggmaterialen från varandra. Endast så kan man upptäcka deras förhållande till de svaga punkterna, till varandra och till huset som helhet.
Imperialismen är ett av byggmaterialen. Där finns många andra. Under vissa perioder har imperialismen en bärande funktion, och för att kunna se de perioderna i genomskärning krävs en så stark och riktad strålkastare som möjligt. Analysen av kapitalismen behöver därmed mer specifika, mer exakt definierade begrepp. Det stora misstaget i den marxistiska imperialismteorin har sedan 1960-talet varit att analytisk skärpa fått stå tillbaka för politisk retorik. I den radikala vänsterns mun blev 'imperialism' ett brännjärn som kunde slås mot det mesta som ogillades i världsordningen: hur en företeelse än var beskaffad - om den gav makt åt vissa länder och höll andra i beroende kunde den märkas. Ut från teorins Babels torn kom då något som mest liknade ett slammer av indignation.
Men först när de inbördes förhållandena mellan konstruktionens delar har analyserats blir det möjligt att säga: där kan en stöt sättas in."
Boken verkar väldigt lovande - insatt och välformulerad - och jag lär få återkomma till den. Till Agora: publicera boken som en wiki och se vad som händer!
| Länk till det här inlägget
Lägg till i... 
del.icio.us.
Relaterat på mymarkup.net: Inlägget ej etiketterat.
Kommentarer
"den liberala hegemonins tidsålder och dess ideologiskt monogama medieklimat"
Ja herrejävlar!
Postad av: Tommy | oktober 19, 2004 3:44 EM