Heder och skam i bloggsfären
Joakim Hertze sammanfattar New York Times-artikel från häromdagen föredömligt i inlägget "Heder bland bloggare". Han ställer den rimliga frågan "Är det i sin ordning att bloggare publicerar vad som helst?" Självklart är det inte det, men ibland skulle man behöva ha rätt att göra det, men det har man väl knappast under PUL (hur tandlös den än är) och utan utgivningsbevis. Man är lika mycket laglös som rättslös.
Bloggaren på Swedish Pixels, "JF Larsson", samlar några av bloggårets mindre stolta ögonblick, och du kan säkert komma på fler. Det första av dem hämnades dock ganska bra. (även om jag fick små snälla "hotbrev" strax efter det här inlägget).
Fakta kan alltid kollas och åsikter tas alltid med en nypa salt, men hur är det med lösa antydningar som allt eftersom tiden går blir till etablerade sanningar, faktoider? Betydeligt svårare.
Bloggaren på Swedish Pixels, "JF Larsson", samlar några av bloggårets mindre stolta ögonblick, och du kan säkert komma på fler. Det första av dem hämnades dock ganska bra. (även om jag fick små snälla "hotbrev" strax efter det här inlägget).
"Being a part of the blog community is all about stating facts and opinions and being able to debate them without regressing to personal attacks."Men när det inte sker, menar Joakim (och Lawrence Lessig i NYT-artikeln) att det är bloggkollektivets uppgift att sätta den etiska gränsen, "sanera sig självt och vid behov rensa ut ogräset ur rabatten". Själv uppmärksammar jag sällan bråk som uppstår, med motivationen att det är bäst att tiga ihjäl dom, men det kan lika gärna vara feghet.
Fakta kan alltid kollas och åsikter tas alltid med en nypa salt, men hur är det med lösa antydningar som allt eftersom tiden går blir till etablerade sanningar, faktoider? Betydeligt svårare.
| Länk till det här inlägget
Lägg till i... 
del.icio.us.
Relaterat på mymarkup.net: Inlägget ej etiketterat.
Kommentarer
Människor som stjäl tid och energi genom att attackera andra personer respektlöst ska man eventuellt berätta för vad de gör och sedan ignorera för det är just uppmärksamheten och att de stjäl den andras tid som de lever för.
Det är bara att vandra vidare och ägna sig åt de människor som visar respekt och ger av sig själva. Tid är det enda vi vet att vi har. Den ska vi vara rädda om och använda till sådant som gör att vi känner att vi lever.
Postad av: Bengt | december 22, 2004 5:45 FM
The best solution, I believe, is to stop visiting blogs that engage in spurious, ad hominem attacks of a personal nature. When the traffic dies down and the comments subside, these bloggers will have to rethink their approach or face oblivion.
In essence this is a new form of blogtrolling: the blogger writes outrageous posts in the hopes that someone, anyone will pay attention. It's usually an device aimed at masking a lack of talent or insight.
Contrary to what you wrote, Erik, ignoring these people isn't cowardly. Linking to them, commenting on their blogs, etc., only encourages them.
Ignore them and they will go away. Let's hope the Swedish blogosphere sheds this skin in 2005.
Postad av: Billy McCormac | december 22, 2004 2:41 EM
And WHAT are U doing? A attack of a personal nature.......? Yes, not if U have to tell us right?
Postad av: John | december 22, 2004 3:30 EM