mymarkup.net

Cinemateket som kulturinstitution kan aldrig hyllas nog: den här fredagskvällen såg vi en obskyr men fantastisk japansk film från 1932 av den för mig okände regissören Yasujiro Ozu (läs mer om serien). "Umarete wa mita keredo" heter filmen, "Jag föddes, men...". Klassiker där två små bröder som tycker att deras far kryper för sin chef inleder en hungerstrejk.

Halva grejen är att höra Matti Byes tematiska improvisationer på piano, med sitt återhållna, lite dämpade spelsätt - livemusiksatt film ökar på känslan av exklusivitet: den här visningen kommer aldrig upprepas på det här viset igen. Det är en händelse, om än så liten.

» Se också inlägget "Die Freudlose Gasse" från oktober 2002 för onyanserad kritik av Bye. Musiken till Pabst "Den glädjelösa gatan" finns numera på CD, se DN-notis från 16 februari i år.