Kommentar till "Bloggarna vinner politisk makt" i dagens Expressen
Filosofen, författaren, katoliken och "USA-kännaren" Roland Poirier Martinsson skriver ofta i Expressen om förträffliga saker från landet i Väst: är det inte neocon-organ som Weekly Standard (19/2 -05), så är det konservativa politiker som George W. Bush (t.ex. 6/5 -04, 4/6 -04 eller 15/10 -04) och Arnold Schwarzenegger (18/6 -04). Han har också förklarat för oss varför vi inte ska bry oss om den böghatande pastor Fred Phelps (5/2 -05).
Under rubriken "Bloggarna vinner politisk makt" i dagens Expressen (ej på nätet än; förhoppningsvis kommer den imorgon) försöker han få oss at tro orsaken till att John Kerry förlorade mot W berodde på att Howard Dean lyckats så bra med sin kandidatkampanj, "vars motor utgjordes av bloggar", och att Kerry försökte blidka en uppfattad vänsterfalang inom Demokraterna genom att rösta mot ett förslag för "mer materiel åt soldaterna i Irak". Preposterous!
Under rubriken "Bloggarna vinner politisk makt" i dagens Expressen (ej på nätet än; förhoppningsvis kommer den imorgon) försöker han få oss at tro orsaken till att John Kerry förlorade mot W berodde på att Howard Dean lyckats så bra med sin kandidatkampanj, "vars motor utgjordes av bloggar", och att Kerry försökte blidka en uppfattad vänsterfalang inom Demokraterna genom att rösta mot ett förslag för "mer materiel åt soldaterna i Irak". Preposterous!
Poirier Martinsson nämner också "fallet" för Dan Rather som ett tecken på varför W vann valet. Granskningen, som initerades av högerbloggare och -skribenter, inledde . Alla som vet något om fallet vet också att bloggsfärens roll var högst perifer när det gällde att få CBS och Dan Rather att erkänna sina fel. Som Joan Walsh skrev i Guardian/Salon
Eller Columbia Journalism Review:
Han glömmer bort det "fall" som först och kanske tydligast visade på styrkan i den faktagranskande svärmen på gräsrotsnivå, på ett tidigt stadium, innan medierna blev "besatta av bloggosfären": när republikanske senatorn Trent Lott fick avgå efter rasistiska uttalanden. (Poirier Martinssons artiklar i Expressen kring amerikanska valet förra året signerades ofta med att "om RPM var amerikansk medborgare skulle han ha röstat på republikanerna"). Den för Vita Huset pinsamma historien med Jeff Gannon/James D. Guckert nämns inte heller. (Fast väl att "ungefär femtifem procent av politiska bloggar är demokratiska", hur man nu har mätt det).
Det "varnas" också i artikeln (som alltid!): bloggarna måste "lyfta sina produkter från personliga iakttagelser och klipp-och-klistra till något som i vissa avseenden liknar medierna som vi känner dem". Vi är parasiter på traditionella media och sprider andrahandsobservationer anekdotiskt, sprider myter. Puh-lease! Som om detta inte var ett kännetecken för StorMedia! - drevjournalistik, telegramplagiat, ingen uppföljning, dålig faktakoll, åsikter tas för fakta, osv.
RPM oroas också för att partipolitiken "radikaliseras" (hemska tanke!):
Jag tvivlar starkt på att det fetade är sant, och än mindre på att crackpots och moonbats (hej! ett Alicio-ord) får något gehör.
Varför sitter de svenska partierna på läktaren och tittar på, avslutas artikeln med. Nu gör de ju inte det, med representanter från nästan alla partier på olika nivåer bloggandes (även om det naturligtvis kan bli fler).
PS. Den här artikeln skrevs redan i somras av JKL:s Billy McCormac och Peter Steere i november förra året under rubriken "Snubbarna i pyjamas kan avgöra valet". Det här med pyjamasbeklädda män har blivit lite av en hang-up för Expressens rubriksättare. Fetisch?
DS. Jag kommer förmodligen få ett mail från Roland Poirier Martinsson där mina feltolkningar av hans artikel påpekas, som förra gången. Ser dock fram emot hans egen blogg, RolandPM.com, som "kommer att starta så snart Joel fixat det tekniska", vem nu Joel är.
» Annica Tiger kommenterar också artikeln:
Update: fler "faror" i USA: "Pewgate: The Battle of the Blogosphere" hos FrontPage Magazine och "The Coming War on Blogs" hos Tech Central Station.
Here's what isn't true: That bloggers brought down Rather. Certainly the blogosphere hastened the fact-finding process, but there were so many holes in the Guard story that it would have unravelled on its own within days.
Eller Columbia Journalism Review:
[M]uch of the bloggers’ vaunted fact-checking was seriously warped. Their driving assumptions were often drawn from flawed information or based on faulty logic. Personal attacks passed for analysis.
Han glömmer bort det "fall" som först och kanske tydligast visade på styrkan i den faktagranskande svärmen på gräsrotsnivå, på ett tidigt stadium, innan medierna blev "besatta av bloggosfären": när republikanske senatorn Trent Lott fick avgå efter rasistiska uttalanden. (Poirier Martinssons artiklar i Expressen kring amerikanska valet förra året signerades ofta med att "om RPM var amerikansk medborgare skulle han ha röstat på republikanerna"). Den för Vita Huset pinsamma historien med Jeff Gannon/James D. Guckert nämns inte heller. (Fast väl att "ungefär femtifem procent av politiska bloggar är demokratiska", hur man nu har mätt det).
Det "varnas" också i artikeln (som alltid!): bloggarna måste "lyfta sina produkter från personliga iakttagelser och klipp-och-klistra till något som i vissa avseenden liknar medierna som vi känner dem". Vi är parasiter på traditionella media och sprider andrahandsobservationer anekdotiskt, sprider myter. Puh-lease! Som om detta inte var ett kännetecken för StorMedia! - drevjournalistik, telegramplagiat, ingen uppföljning, dålig faktakoll, åsikter tas för fakta, osv.
RPM oroas också för att partipolitiken "radikaliseras" (hemska tanke!):
Jämfört med dem som tidigare engagerat sig politiskt, via de traditionella partikanalerna, är de här människorna mycket mera radikala, både åt höger och vänster. Och de kräver rättmätigt något i utbyte för sina pengar och sitt arbete.
Jag tvivlar starkt på att det fetade är sant, och än mindre på att crackpots och moonbats (hej! ett Alicio-ord) får något gehör.
Varför sitter de svenska partierna på läktaren och tittar på, avslutas artikeln med. Nu gör de ju inte det, med representanter från nästan alla partier på olika nivåer bloggandes (även om det naturligtvis kan bli fler).
PS. Den här artikeln skrevs redan i somras av JKL:s Billy McCormac och Peter Steere i november förra året under rubriken "Snubbarna i pyjamas kan avgöra valet". Det här med pyjamasbeklädda män har blivit lite av en hang-up för Expressens rubriksättare. Fetisch?
DS. Jag kommer förmodligen få ett mail från Roland Poirier Martinsson där mina feltolkningar av hans artikel påpekas, som förra gången. Ser dock fram emot hans egen blogg, RolandPM.com, som "kommer att starta så snart Joel fixat det tekniska", vem nu Joel är.
» Annica Tiger kommenterar också artikeln:
Den stora majoriteten av bloggare i Sverige är helt vanliga människor som inte har en kristallkula att spå i, tillgång till mediearkiv eller insidertips. Bloggscoop är en bristvara. Det är det säkert även i USA, men antalet bloggare där är så många fler och om jag ska vara ärlig, tror jag att det finns ett mer ekonomiskt intresse i bloggosfären (många får betalt för att blogga) där än i Sverige.
Update: fler "faror" i USA: "Pewgate: The Battle of the Blogosphere" hos FrontPage Magazine och "The Coming War on Blogs" hos Tech Central Station.
| Länk till det här inlägget
Lägg till i... 
del.icio.us.
Relaterat på mymarkup.net: Inlägget ej etiketterat.
Kommentarer
A propos Gannon/Guckert: Det är hemskt men det är sant: Roland Hedley är nästa "stooge."
Postad av: Bengt O. | mars 26, 2005 9:58 EM
Mycket bra skrivet Erik.
BTW - jag väntar med stor förväntning på att han ska kunna fixa det där tekniska så vi får se artikelförfattarens egen blog :).
Annica
Postad av: Annica Tiger | mars 27, 2005 7:23 FM
Skönt skrivet. Retar mig på att det skrivs så mycket om vissa bloggares makt, utan att någon undersöker var samma bloggare får den ifrån.
Postad av: ÅSk | mars 29, 2005 1:47 EM
Hej,
Angående ditt påstående att jag bortsåg från Trent Lotts fall, artikel nedan, införd i Expressen 030303 (tror jag).
Med Bush åkte rasisten ut
o Ännu ett halvkvävt rasistiskt uttalande från republikanen och senatledaren Trent Lott var ett för mycket.
Det mest intressanta är att han förmodligen skulle ha överlevt skandalen då George W Bush inte var partiets ledare, skriver Roland Poirier Martinsson.
Det har pratats en del om vad det egentligen var som fick den republikanske majoritetsledaren i senaten, Trent Lott, att på Strom Thurmonds 100-årskalas hylla den mest rasistiska presidentkampanj som någonsin bedrivits i USA. "Jag improviserade ju bara", sa Lott - och trodde tydligen på allvar att detta kunde fungera som ursäkt.
Men saken är att det är därifrån Trent Lott kommer. Han är fostrad i den tynande segregationistiska flank i amerikansk politik som på 60-talet annekterades av Nixon.
Inte så att man kan prata öppet om saken. Rasskämten och ryggdunkningarna sker mellan skål och vägg, över en Southern Comfort och god cigarr. På ett födelsedagskalas, typ.
Men det finns alltid någon som lyssnar - och misstycker. Det finns gott om historier om Trent Lotts unkna sydstatshumor. Inom partiet har han länge betraktats som en olycka på väg att hända och hans egen historia ger stöd åt den känslan - ända från studentåren i Mississippi, då han stod på segregationisternas sida, till ett högtidstal 1992 inför vad som brukade vara Council of White Citizens (numera Council of Conservative Citizens), där han intygade att, "...människorna i det här rummet står för de rätta principerna".
Den första slutsatsen att dra av Lotts i grund och botten onda festtal är alltså att partiet fortfarande har problem med rasistiska tendenser. I det avseendet har demokraterna varit bättre på att göra upp med sitt förflutna.
Men det där är inget nytt. Det riktigt intressanta är i stället hur en stark senatledare tvingats bort från sin post för ett uttalande som före Georg W Bush troligen hade kunnat passera. Detta är ingen liten sak - normalt sett sluter senatorerna leden när en president lägger sig i deras inre affärer.
Detta tyder på två saker. För det första, att Bush är sensationellt stark inom det egna partiet. Och, för det andra, att han är beredd att ta risker för att nå sitt mål att reformera partiet och öppna det också för landets minoriteter.
Och detta är den allra viktigaste slutsatsen: att det republikanska partiet har en färgblind ledare. Många har lagt märke till att presidentens viktigaste rådgivare vid sidan om Karl Rove är afroamerikaner. Det är befriande att presidenten själv inte ser det.
Roland Poirier Martinsson
Postad av: roland | mars 29, 2005 5:14 EM
Hej du, googlade efter info om Roland Poirier Martinsson och hittade följande inlägg på din blogg.
Du börjar med presentera honom och skriver: "Filosofen, författaren, katoliken och "USA-kännaren" Roland Poirier Martinsson skriver ofta...." Varför är det viktigt att presentera honom som katolik?
/Nisse
Postad av: Nisse | september 11, 2006 6:08 EM
Nisser: jag citerade bara hans egna ord i presentationen av honom själv.
Postad av: Erik | september 11, 2006 9:16 EM