« Halmgubbar | Startsida | Man vill ha ansikten »

Romankonstens framtid

Hur skriva roman efter 9/11, frågar sig Jay McInerney i en essä i The Guardian idag., parafraserandes Theodor Adorno. Norman Mailer rådde honom att vänta 10 år, för att låta intrycken smälta in. Jonathan Safran Foer och Nick McDonnell är författare som försökt och lyckats menar McInerney, med "Extremely Loud and Incredibly Close" och "The Third Brother" respektive. Chris Cleave försöker ur ett engelskt perspektiv med "Incendiary".

It is to the novel, ultimately, that we turn to confirm our own senses and emotions, to create narratives that reveal to us how we feel now and how we live now, to reveal emotional truths that approach the condition of music. We desperately want to have a novelist such as McEwan or DeLillo or Roth process the experience for us. It's starting to happen. And it will continue to happen, I feel certain, for years to come.

Eftersom en filmatisering av 9/11 skulle bli alldeles för påtaglig så är det nog romanen som kommer att behandla denna händelse bäst, min gissning.

Vissa andra släpar efter: Paul Therouxs "Blinding Light" utspelar sig under Bill Clinton och Monica Levinsky-affären, och RIck Moodys "The Diviners" under presidentvalsdebaclet år 2000.

Om The Guardians nya format och design: jag gillar den skarpt efter att bläddrat i den för första gången idag. I synnerhet gillar jag man på åtminstone två ställen i tidningen väljer att citera bloggar om något aktuellt ämnte. Gunnar Pettersson ger den en 8:a.

Lägg till en kommentar: