Vi kramar Public Service, igen
Jag läser Richard Gatarskis debattartikel i Ny Teknik - "Public service-radions död är nära" - om vad Sveriges Radio behöver tänka på inför framtiden (och SRs styrelse inför klubbandet av "Sveriges Radio 2010"), och jag håller inte alls med honom om att vi "inte behöver mer av public service-radio". Vi behöver den mer än någonsin. Ingen tror längre att SR är maktmedel eller folkbildare. Vi förväntar oss bara kvalitativ radio, skapad av de som vet hur man gör, journalister som kan gräva och radiomakare som kan klippa (grovt uttryckt).
Visst måste SR anpassa sig och hänga med i utvecklingen, framför allt vad gäller distributionen och hur lyssnarnas behov förändras (podsändningarna är ett bevis på att man gör sitt bästa). Att SR kommer att mer och mer inkludera "medborgarna" och möjliggöra det Richard beskriver på slutet - förse dem med verktygen och bandbredden för att själva skapa program och låta dem interagera med SRs material - är jag övertygad om. Om inte annat kommer man att snegla på vad BBC gör, och de tar fler och fler steg åt det hållet. (Läs t.ex. om planerna på att möjliggöra läsarkommentarer på BBCs webbplats).
Update: jämförelseobjekt: amerikanska National Public Radio (NPR). Deras satsning på podcasting har "andats liv" i organisationen, skriver PaidContents Rafat Ali. I en intervju med chefen för nya media-satsningar hos NPR, Maria Thomas, pratas det bl.a. om detta och om andra online-satsningar. MP3-länk.
Något har gått snett när public service-bolagen får priser som 'Sveriges bästa sajt', skriver Richard. Damn right! Den kommersiella radion har varit fullständigt oförmögen att anpassa sig efter sina lyssnares behov. SR har gjort det, och vinner bl.a. den yngre generationen till radiolyssnandet. (Man har dock andra grupper att tänka på också, t.ex. invandrare, vilket är en större utmaning). Podcasting konkurrerar inte med public service-radio, utan med den innehålls- och själlösa reklamradion.
Visst måste SR anpassa sig och hänga med i utvecklingen, framför allt vad gäller distributionen och hur lyssnarnas behov förändras (podsändningarna är ett bevis på att man gör sitt bästa). Att SR kommer att mer och mer inkludera "medborgarna" och möjliggöra det Richard beskriver på slutet - förse dem med verktygen och bandbredden för att själva skapa program och låta dem interagera med SRs material - är jag övertygad om. Om inte annat kommer man att snegla på vad BBC gör, och de tar fler och fler steg åt det hållet. (Läs t.ex. om planerna på att möjliggöra läsarkommentarer på BBCs webbplats).
Update: jämförelseobjekt: amerikanska National Public Radio (NPR). Deras satsning på podcasting har "andats liv" i organisationen, skriver PaidContents Rafat Ali. I en intervju med chefen för nya media-satsningar hos NPR, Maria Thomas, pratas det bl.a. om detta och om andra online-satsningar. MP3-länk.
| Länk till det här inlägget
Lägg till i... 
del.icio.us.
Relaterat på mymarkup.net: Inlägget ej etiketterat.
Kommentarer
Mitt problem med SR och SVT är finansieringen.
Att man tvingas betala 2000 kr om året bara för att man köpt en tv-apparat och det oavsett ifall man tittar på SVTs kanaler eller inte, är ju helt bisarrt. Hur kan någon tycka att det är rättvist och vettigt?
Postad av: kalle | september 23, 2005 12:43 FM
Nästan alla vet att SR, som andra medier, sysslar med opinionsbildning och "folkbildning" (SR gör det i större grad än andra), och att detta i grunden handlar om makt. Skillnaden mellan SR och annan radio/podcast är att SR får tvinga sina lyssnare att betala oavsett om de lyssnar eller ej. Det finns två sätt att få en rättvisare mediamarknad:
1. Sprid licenspengarna till fler aktörer.
eller
2. Avskaffa tvångsfinansieringen helt och låt oss få en fri mediamarknad, med verklig mångfald bland budskapen.
PS. SR/SVT/UR har ensamrätt på att tvinga till sig sina intäkter. Dessa utgör ca 5000 miljoner per år. Visst gör de kvalitetsradio och kvalitets-TV, men vem skulle inte klara det med dessa summor?
Postad av: Mk | september 23, 2005 1:40 FM
Ett bra test på om SVT/SR klarar konkurrensen är att låta dem konkurrera på samma villkor som sin konkurrenter, dvs utan tvång.
Jag tror att de klarar testet, men vi får nog vissa korrigeringar i organisationen och i tittarsiffrorna.
Postad av: Mk | september 23, 2005 1:43 FM
Jag tycker P1 skulle våga bli ännu mer fördjupande och analytisk än vad den är. Ett nog så viktigt uppdrag i dessa snuttifierade tider. Som det är idag är kanalen lite som en DN Kultur i radioformat, när den kunde ha varit en TLS.
När jag blir radiochef ska jag börja med att flytta över estetiken - alla dessa radioteaterpjäser - från P1 till P2 eller något annat ställe. Sen ska jag göra en massiv satsning på ny personal, rekrytera bland akademiker, kultursidesmänniskor, folk från förlagsvärlden (Svante Weyler-stylee), tidskriftsredaktioner eller andra organisationer där det kan finnas duktigt folk - vad gör Gunnar Wetterberg på SACO, egentligen ? Godmorgon världen varje dag istället för en gång i veckan. Mindre snuttifiering i kulturnyheterna, längre inslag, mer Louise Epstein. Utökad täckning av bokutgivningen, både skönlitteratur och facklitteratur, inte minst internationell. Bättre bevakning av internationella relationer, globalisering, internationell politik. Dygnet runt-sändning.
Postad av: Gustav | september 23, 2005 9:29 FM
Till att börja med, det är farligt att leka med elden (MSM). Ny Teknik satte rubriken, inte jag (som föreslog "Låt podcasting bli kulan som revolutionerar public service").
Sen ber jag alla som vill diskutera vidare att först sitta ner en stund (inte ett ögonblick) och fundera på skillnaden mellan "Public Service" och "Sveriges Radio". Det är definitivt inte samma sak! Det är också skillnad på "radio" och "ljudprogram".
Det finns naturligtvis miljarder frågeställningar och vinklar. Här är en, riktad till dom som har följt podcastingens utveckling ett tag (för ni vet vad ni pratar om).
Det kan vara så att Sveriges Radio vill driva podcastingfenomenet i sin riktning (inte samma sak som samhällets behov/önskan). I den linjen ligger att distribuera en del av SR-producerat innehåll i form av någon slags matningar (feeds) utan avsnittsnoteringar (shownotes). Kort sagt, dom tar vad dom har och utvecklar lite i stället för att revolutionera. OBS, det är inte deras uppdrag att ifrågasätta sig själva. Däremot har jag rätten att göra det, liksom att fundera på hur Public Service 2.0 skulle kunna se ut.
Vem av Apple och SR har gjort mest för att utveckla podcastingen i en riktning som låter många individer och organisationer komma till uttryck och nå sin publik på hyfsat lika villkor? Vem talar om hur man gör en podcast? Vem hjälper oss se nya behov i ett samhälleligt perspektiv.
/R
Postad av: Richard Gatarski | september 23, 2005 9:58 FM