mymarkup.net

Bloggteoretikerna, dit jag räknar dig, Erik, och Gustav Holmberg, och Peter Lindberg, och så vidare, har en helt annan förståelse av vad en blogg är än praktikerna. De som faktiskt sprutar ur sig bloggposter verkar inte alls se sig som en del i en rörelse där nätverket är den nya kommunikationen. Det tycks som att de tycker att det är roligt att skriva, bara.

Se exempelvis på Klimakteriehäxan. Här levereras idel kvalitativa texter. Men aldrig en länk. Författaren reflekterar aldrig, tror jag, över vad som gör bloggmediet unikt. Författaren till Klimakteriehäxan gillar att skriva, helt enkelt, och skulle kunna använda vilket medium som helst för att få utlopp för sin drift.

Därför länkas det inte så mycket som ni teoretiker först trott.

Nå.

En annan bloggrelaterad story som du borde belysa berör Göran Hägglunds besök i Uppsala. Han lät sig då intervjuas av glammiga bloggjuriststudenten Karolina Lassbo. Och hör och häpna. Det visade sig att Hägglund läser glamourprinsessbloggen. Och det är förståeligt. Jag tycker att hon har en av landets roligare sajter.

Men man kunde ju tänka sig, att en mer politiskt korrekt partiledare, om han nu var tvungen att peka ut en jurist-blogg som läsvärd, snarare skulle valt utmärkta Jenny Westerstrand. Men Jenny har förstås inte lika mycket bilder på sin blogg.

Jag ser inget motsatsförhållande mellan "linkers" och "thinkers" (om vi ska ge dom olika fåniga engelska namn), utan jag ser det snarare som att båda behövs, och att en någorlunda bra jämvikt dem emellan är positivt för dem båda, och alla andra bloggläsare (som kanske inte själva bloggar). En länkare kan ju vara mer eller mindre relevant för mig, på samma sätt som en icke-nätverkande skribent kan vara det.

"Författaren reflekterar aldrig, tror jag, över vad som gör bloggmediet unikt."

Där tror jag att du har fel. De allra flesta som bloggar reflekterar över vad som gör det unikt, förr eller senare. För att det ofta är något unikt för just den personen! För mig är det kanske en känsla av att just skriva i nätverket, för andra en möjlighet att få kontakt med människor med liknande erfarenheter eller åsikter, vänner ibland. Meta-bloggandet vet inga gränser hos vissa som aldrig länkar.

Jag tror du får svårt att hitta särskilt många bloggare som skriver utan att ha kommentarer (och bli överlycklig av att få några), utan att hålla koll på besöksmätaren och utan att se huruvida någon annan skriver om en själv - alla skriver i nätverket, vi håller bara inte till i samma kvarter.

(Din kommentar hade fem länkar! Och jag läser dom alla. Varför länkar ingen till dom, förutom i kommentarerna till insnöade metabloggare?)

Det roligaste med Hägglundarns svar är att han får lansera begreppet "ego-knuffa".

Du har en fin människosyn, Erik. Du utgår alltid från att människor är goda och nyfikna kulturvarelser. Jag hoppas att verkligheten någon dag kommer att ge dig rätt.

Men jag tror ändå att medvetandenivån, eller vad vi nu ska kalla det, är ganska låg bland flertalet bloggare, om vad mediet egentligen innebär.

Vi får exempel på detta varje gång en tidning får för sig att starta något som de kallar blogg. Tydligast just nu är väl vad som sker på Dagens Nyheter. Här har hippkåta redaktören tvingat på en äldre medarbetare bloggbegreppet. Men Henrik Brors blogg är ju på inget sätt en blogg (om än en fin analysplats).

Henrik Brors är en vanlig människa som aldrig reflekterat över bloggfrågan. Sannolikt kommer han heller aldrig göra det i framtiden, försåvitt ingen tipsar om vårt meningsutbyte här.

OK, jag erkänner, jag har en optimistisk syn på människan. So sue me! ;-) Ibland spelar man medvetet naiv också.

Bloggbegreppet verkar nu vara så internaliserat på hela DN att jag faktiskt tror att Henrik Brors *själv* nu tror att han är hippkåt. Det är liksom han och Linda Skugge nu. Allt kan förvandlas till en blogg i DNs händer just nu. På vilket sätt skulle det inte vara en blogg förresten? Nu vill jag höra din definition!

Kul att du frågar...

Jag kräver av en blogg att den ska vara något mer än elektroniskt publicerad text. Den ska kommunicera på ett sätt som texten i sig inte förmår. Och då krävs antingen kommentarsfunktion eller länkar.

Men vanligt folk, och Henrik Brors, kommer förstås att envisas med att det dära visst är en blogg. Och det går ju inte att besegra.

För problemet med definitioner är att de bara blir viktiga för så kallade intellektuella. Man sätter upp en massa kriterier, men vanligt folk bryr sig inte. Jag hade en liknande diskussion om begreppet svenskhet häromveckan på PromeMorian.

Svårt, det där med definitioner. Man kanske bör avstå helt.

"Svårt, det där med definitioner. Man kanske bör avstå helt."

Det tror jag. Själv tror jag mer på att exemplifiera, "så här kan man göra, och så här". Och visa på möjligheterna och poängen med till och med så simpla saker som permalänkar och RSS-flöden. Det är ju inget regelverk, utan snarare något man har nytta av. (Fast nu tänker jag gott om folk igen. Damn it, damn it, SoB!)

Jon Garfunkel från Civilities är en skön bloggskeptiker. (Hans serie om bloggar som "The New Gatekeepers" från i våras är bra läsning). Om bloggar-arketyper också:

"Singers are the vast majority of people who have blogs: the folk. Most don't write about politics.

It is one thing to sing a song of yourself; it is another thing to do so about the issue of the day for a more public readership. Such is the domain of the wingers-- the hacks and flacks who riff on the news and are winging it most of the time. [...] One of the characteristics of the wingers is that they write short, frequent posts.

More familiarly known as the pundits. But maybe they want to something beyond pundits, and we have a good word for them: the fingers.

Ringers are professionals who have blogs on the side as an alternative channel to reach their audience in the stripped-down "unplugged" sessions.

Stringers are the opposite of ringers-- they are amateurs who can only achieve credibility through patient writing. They may be journalists who got caught in with the whole blogging wave.

The flinger type should not just be associated with sites about marketing niches or gadgets in particular; anybody can get in the poor habit of just flinging content on their blog. But the temptation is certainly greater when the content is about things instead of about people or ideas."

Svängigt.

Vi svenskar får väl lägga till BoIngers.

Skojar bara, chefen!

Ordet "blogg" kommer inom kort inte ha mycket mer specifikt innehåll än ordet "bok".

Det är ett sätt att sprida tankar. Nya blogg-publicister kommer att - fel, borde vara presens, gör det redan - välja att använda några av de många delar som hittills varit delar av blogg-begreppet, och strunta i resten ... och nya konventioner kommer att skapas om vad som kännetecknar en blogg.

Det är tidens gång...

"Nya blogg-publicister kommer att /.../ välja att använda några av de många delar som hittills varit delar av blogg-begreppet, och strunta i resten ..."

Precis som innan blogg-hypen, alltså ;-)

Vill bara på förekommen anledning meddela att jag nu faktiskt lärt mig hur man infogar hyperlänk. Och att det händer att jag gör det. Fast inte så ofta, det måste medges... :-))