« Neuroekonomi: Billy eller Ivar? Let your brain decide, what you want to buy! | Startsida | Blood on the TrackBacks »

[Äh]

Kjell Häglund utgår från gårdagens Vita Huset-avsnitt (som jag missade, eftersom jag var övertygad om att jag redan sett det på SVT24) och skriver:

I motsats till det politiska spelet syftar bloggkulturen till total öppenhet i debatten. Inget kan sägas mellan skål och vägg. Och så länge etablissemanget fortsätter att inbilla sig att man alltjämt bara kan föra offentliga samtal genom att bänka sig i kodlåsta, myndighetsmöblerade medierum kommer de självgoda självmålen bara att tillta.

(Förresten, jag förstod nästan ingenting av vad Maria Schottenius skrev i den där krönikan idag, annat än att det är väldigt svårt att nå upp till den höga häst hon sitter på: Yttrandefriheten är i det närmaste obegränsad. I bloggo­sfären finns det plats för varje röst, varje åsikt, varje uppgift, sann eller falsk. Det är bara att öppna en blogg eller hemsida, och prata på. [...] Nu handlar det för pressens del inte längre om friheten, utan om ansvaret att publicera, och vara medveten om varför man gör det. En publicering betyder att man lyfter fram något ur det ständiga sorlet av röster.

Vi här på Stora Tidningen är ansvariga, resten är bara babbel, utan mål eller mening, dessutom oansvarigt. Precis som det genom presshistorien aldrig varit etablissemangets kanaler som på riktigt testat yttrandefrihetens gränser och stött sig med makten, så är det inte så nu heller - inlåsta i ovan nämnde medierum idkar man själv-censur. Update: Som Stig-Björn Ljunggren skriver: Nätet är fyllt av informationsdelning, fria meningsutbyten och forna tiders informationsmonopol. Hade den gamla ordningen alltjämt varit förhärskande hade vi inte fått se bilderna från Jyllands-Posten eller kunnat ta del av info om David Irvings teorier. De stora tidningsdrakarnas informationsmonopol är över.)

Update: jag vet inte heller hur det här platsar i ekvationen:

Dagens Nyheters kulturchef Maria Schottenius gav i dag tidningens schlagerreporter sparken med omedelbar verkan.

Anledningen är att reportern Anna Björkman har medverkat med flera inlägg på Alexander Bards mejlinglista Elite.
- Jag fick gå på dagen i dag för att jag varit med på Elitelistan, bekräftar Anna Björkman, som är noga med att påpeka att det inte är synd om henne för det inträffade.


Hos Resumé. ("Mejlinglistor". De finns alltså fortfarande? Disclosure: jag är med på tre e-postlistor själv, en bra (Pong), en hemsk (1976 - som jag inte vet hur man kommer av) och en som mest rullar på (enannanlista, avknoppad från PPlist)).

Update 2: Aha! Humorlöst, men roligt, av Mustafa Can - "Übermobbning på nätet". Fast på vilket sätt detta sker "på nätet" är bortom mig, fast klockan är å andra sidan mycket.

Update: Daniel Wiklander kommenterar (fast huruvida man tjuvläst någons mail, fått 1337-mail sig VB:ade eller helt enkelt "wallraffat" på listan är oklart än så länge; kommer inga personer som har varit med eller är med på listan få skriva i DN?):

Om vissa poliser verkar tro att deras tystnadsplikt slutar gälla för att de har skaffat en sån där blågg, och om vissa krönikörers omdöme verkar ta semester bara för att de bloggar, så verkar det också som om erfarna redaktörer tappar alla begrepp om gränsen mellan det privata och det offentliga bara för att något skrivs i ett elektroniskt medium. Det är illa nog att Thomas Bodström och hans kollegor i EU just i dag beslutade att det omstridda datalagringsdirektivet ska träda i kraft, vi behöver verkligen inte kulturchefer som inte kan skilja på privat korrespondens och offentliga publikationer.

DN Kultur har ett gäng fasta medarbetare som sannerligen inte har framstått som varma anhängare till vare sig USA:s Patriot Act eller EU:s duktiga svansande i samma spår. Undrar vad de anser om sin chefs snokande och värderande av anställdas privata mail?

Nästa gång kan det vara deras slutna e-postlista som inte passar nån humorbefriad jävel.


Update: Skeletor, med på listan, kommenterar i inlägget "DN har kränkt min integritet":

Jag är inte “kändis”. Jag är en ganska överviktig frilansskribent som pluggar litteraturvetenskap vid Oxfords Universitet. På Elitlistan skriver jag om litteraturhistoria, om mina politiska åsikter, om film såklart, om band jag gillar och intressanta artiklar jag har läst i tidningen. Under fem års tid har det tydligen tillfredsställt Alexander Bards “perversioner”: trots tiotalet “stalinistiska” utrensningar har jag hängt kvar. För mig är det ett privilegium att få umgås med de här människorna, varav många är stora tänkare och alla är goda stilister.

Anders Sandberg, också med på listan, har visualiserat inläggsfrekvensen på Elit den senaste måndaen, med tydliga toppar de två senaste dagarna.

Kommentarer

Den som är vaken får veta! Tack.

E-post är väl fortfarande en del av nätet?
Eller räknas bara www plötsligt?

Visst gör det det, i teknisk mening. Men visst förväntar man sig nästan att det ska vara *publikt* (i någon mening) om man säger att något finns "på nätet"?

"Men visst förväntar man sig nästan att det ska vara *publikt*"

Det är nog tveksamt om en mailinglista med för deltagaren okänt/oklart antal medlemmar kan betraktas som privat, i alla fall.

Från avdelningen "min privata blogg och verkligheten" noterar vi för övrigt också följande notis ur dagens ÖC:

Andersson presenterade ett förslag om en entré på 50 kronor till festivalen. Håkansson argumenterade för gratislinjen och vann striden på nämndens möte förra veckan. Därför sågade en irriterad Andersson regeringskamraten jäms med fotknölarna på sin privata nätblogg (dagbok på nätet). Där kallar han hennes arbetssätt för "hästhandlarmetoder" och hävdar också att hon: "... och hennes fanclub försökt få kommunstyrelsen att köra över Kultur- och fritidsnämnden redan innan nämnden ens haft chans att ta ställning i sakfrågan ..."

(se även fakta-spalten till höger för lite bakgrund).

Mera för övrigt: enligt Aftonbladet sparkades DN-skribenten inte för sin medverkan på listan, utan för att hon skvallrat på listan om vad DN höll på med:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,278
9,782325,00.html

vilket förstås, i sig, är en utmärkt illustration till det där med oklara lojaliteter som Can skriver om...

Bard och Söderqvist bok "Nätokraterna - boken om det elektroniska klassamhället" presenterades vid utgivningen som en profetia. Genom hans mailinglista blir den rent av själuppfyllande.


"Nätokraterna är flockdjur som söker sig till likasinnade och kommunicerar i exklusiva nätverk. [...] De nätverkande nätokraterna tar tack vare deras exklusiva information hem spelet vad gäller såväl makt och status som upplevelser och kickar."

saxat från http://www.dagensbok.com/index.asp?id=1170

Kanske vill Bard och Söderqvist få till en andra tryckning.

Lägg till en kommentar: