mymarkup.net

Fotbollslag från fascistländer slår alltid lag från kommunistiska länder, junta-regimer slår alltid fascister, men socialdemokratiska länder vinner alltid över militärregimer och är mest framgångsrika, enligt de lagar som Franklin Foer i The New Republic ställt upp efter att ha studerat vinststatistik i VM.

Social democracies take root in heavily industrialized societies, and this is a great blessing. No country has won the World Cup without having a substantial industrial base. This base supplies a vast urban proletariat, which in turn supplies players for a team. (...) Social democracy celebrates individualism, while relentlessly patting itself on the back for its sense of solidarity--a coherent team with room for stars.

Andra lagar som säkert stämmer är att olje-producerande länder inte är att lita på och att länder som genomgår nyliberela reformer inte gör särskilt bra ifrån sig (se Polen och Ecuador nu; men jämför de förmodade framgångarna för Brasilien och Argentina, som förkastat nyliberalismen)

Tyvärr talar inte heller statistiken för att koloniserade länder slår sina forna kolonisatörer, men vi håller ändå på Angola ikväll. Läs reportaget i The Observer - "Angola's golden goals" - där man bl.a. kan läsa om hur grunden för dagens trots allt goda fotbollsklimat lades under kommunistregimen innan 1992:

'Before 1992 [when there were elections] under the ruling socialist party, sport was considered an obligation. So the government made a very strong investment, training people in areas including and related to sports science. We sent people on scholarships to Cuba, the USSR, Germany, and in some cases to Brazil, to study.' The back-up goalkeeper in Goncalves' squad spent a while in Cuba, and his assistant coach studied for years in East Germany.