mymarkup.net

Mitt kanske inte så genomtänkta (som så ofta här!) inlägg om social media och riskerna med bristen på mångfald och inblandningen av kommersiella inlägg ledde till ett par bra kommentarer:

Henrik Torstensson skriver: Jag tror dock inte att man ska underskatta communitymedlemmars förmåga att flytta på sig om marknadsförarna blir för påträngande eller en community tappar sin själ. (...) Webb 2.0 må vara en monokultur, men de tjänster som många uppfattar som Webb 2.0 är bara en liten del av det sociala Internet.

Så sant.

• Peter Lindberg skriver: Social webbdesign bör handla om att tillhandahålla generella och neutrala verktyg som användarna själva kan välja hur de vill använda. Låter som en bra princip. Peter raddar dessutom en rad designprinciper för hur ojämlikheter i sociala webbappar kan jämnas ut, hämtade från Jakob Nielsens nyliga artikel om just det. Good stuff.

Och som ett brev på posten, eller som en länk i mitt del.icio.us-nätverk, kommer Richard Gatarskis undersökning av svenska storannonsörers (typ Telia, ICA, Volvo, KF, m.fl.) närvaro i Google-träfflistor och hur högt upp Wikipedia-sidor om samma företag kommer i listorna. Rapporten heter "Skall annonsörer frukta sociala medier?" (PDF). Resultatet:

För två tredjedelar av dom undersökta annonsörerna rankades wikipediaartiklar mellan 1 och 45, det vill säga bland dom fem första Googlesidorna. För dessa 39 annonsörer var medianvärdet på wikipediaranken 5 och medel drygt 9. Ofta presenterade Google wikipediaartikeln innan annonsörens egna webbplats(er).

Rådet till annonsörerna/företagen är vettigt, men försiktigt:

En god start är att studera i vilka sociala medier man förekommer och skapa system för att varsamt lyssna på marknadens konversationer - samt stå emot frestelsen att försöka kontrollera det som sägs.

Steve Rubel gjorde en liknande undersökning med stora amerikanska företag i september.