mymarkup.net

Att se "Djälvulen bär Prada", med den typ av publik som det lockar, är som att se "Get Rich Or Die Tryin'", med den typ av publik som det lockar: folk skrattar åt saker som jag inte riktigt förstår varför, förmodligen av igenkänning; man kan ta på avundsjukan i luften när huvudpersonen väljer och vrakar mellan Jimmy Choos eller Manolo Blahniks/Desert Eagles eller Glocks; suset som går genom publiken när Meryl Streep visar sig "osminkad". Osv.

(Och hela den här grejen om att Anne Hathaways karaktär har så dålig stil, inte så trovärdigt: hon kunde bära en fotsida burqa och ändå se magnificent ut).