Hur får man en bästsäljande medicin?
Unde Pop!Tech, denna makalösa konferens (som det kommer att släppas video från i efterhand), pratade bl.a. Chris Anderson, och han svarade på en fråga från publiken om "bästsäljare" och hur den långa svans-teorin kan tillämpas på sjukvård och läkemedel. Jag minns inte riktigt vad han svarade, förutom att utsikterna för "personaliserad medicin"/genommedicin kan möjliggöra
Men vad gör man som läkemedelsföretag om ens produkter inte riktigt lever upp till bästsäljar-förväntningarna, som i fallet med Eli Lillys läkemedel mot blodförgiftning, Xigris? Man anlitar ett PR-företag, så klart, som genom rätt avancerade strategier ser till att sjukhusen köper in och börjar använda den rätt dyra behandlingen (men förmodligen viktiga, då rätt många dör av blodförgiftning varje år). Strategier som inkluderar ett "outreach"-program till media för att öka medvetenheten om ransoneringen av läkemedlet på sjukhusen (och därmed att man väljer om folk ska dö eller inte baserat på kostnaden), finansieringen av en "Task Force" av "oberoende" läkare för att utreda de etiska frågorna kring samma ransonering och slutligen också finansierade en grupp för att ta fram riktlinjer för användningen av anti-sepsis-läkemedel i intensivvård och sedan förespråka samma riktlinjer för kvalitativ sjukvård (följer man sedan dessa riktlinjer finansieras dessutom läkemedelsanvändningen till högre grad av försäkringsbolag, vilket naturligtvis gör att Eli Lillys produkt används mer).
Allt väldigt framgångrikt, för nu säljer Xigris rätt bra.
Det där kunde man läsa om i New England Journal of Medicine i förra veckan ("Surviving Sepsis — Practice Guidelines, Marketing Campaigns, and Eli Lilly" av tre läkare från NIH; tyvärr bakom betalmur). Författarna menar att utformandet av riktlinjer för kvalitet ska vara fritt från inflytande från industrin, men att som det fungerar nu kan de fungera som "a potentially powerful vehicle for promoting their products".
Läs också hos The Boston Globe, Smooth Pebbles och hos Council of Public Relations Firms.
Men vad gör man som läkemedelsföretag om ens produkter inte riktigt lever upp till bästsäljar-förväntningarna, som i fallet med Eli Lillys läkemedel mot blodförgiftning, Xigris? Man anlitar ett PR-företag, så klart, som genom rätt avancerade strategier ser till att sjukhusen köper in och börjar använda den rätt dyra behandlingen (men förmodligen viktiga, då rätt många dör av blodförgiftning varje år). Strategier som inkluderar ett "outreach"-program till media för att öka medvetenheten om ransoneringen av läkemedlet på sjukhusen (och därmed att man väljer om folk ska dö eller inte baserat på kostnaden), finansieringen av en "Task Force" av "oberoende" läkare för att utreda de etiska frågorna kring samma ransonering och slutligen också finansierade en grupp för att ta fram riktlinjer för användningen av anti-sepsis-läkemedel i intensivvård och sedan förespråka samma riktlinjer för kvalitativ sjukvård (följer man sedan dessa riktlinjer finansieras dessutom läkemedelsanvändningen till högre grad av försäkringsbolag, vilket naturligtvis gör att Eli Lillys produkt används mer).
Allt väldigt framgångrikt, för nu säljer Xigris rätt bra.
Det där kunde man läsa om i New England Journal of Medicine i förra veckan ("Surviving Sepsis — Practice Guidelines, Marketing Campaigns, and Eli Lilly" av tre läkare från NIH; tyvärr bakom betalmur). Författarna menar att utformandet av riktlinjer för kvalitet ska vara fritt från inflytande från industrin, men att som det fungerar nu kan de fungera som "a potentially powerful vehicle for promoting their products".
Läs också hos The Boston Globe, Smooth Pebbles och hos Council of Public Relations Firms.
| Länk till det här inlägget
Lägg till i... 
del.icio.us.
Relaterat på mymarkup.net: läkemedel, PR
Kommentarer
Intressant! Måste läsa innan jag kommenterar inlägget, men jag noterar tills vidare att NEJM också har två poddsändningar.
Postad av: Richard Gatarski | oktober 24, 2006 9:56 FM
Nu har jag läst, och min huvudreflektion är att "Sociala medier", närmare bestämt "medborgarkonversation", är en bättre ingång än "den långa svansen".
Fallet, som det beskrivs, är ett tämligen traditionellt, och kreativt, PR-baserat upplägg. Vad författarna i NEJM-artikeln pekar på är en mängd data (en lekman skulle säga fakta) som ifrågasätter (samhälls)värdet av Ely Lillys marknadsföringsåtgärder. Med andra ord, Ely Lilly såg till att säga sitt och mörkade allt som inte låg dom i fatet. Vilket man bland annat ser på deras kampanjsajt www.sepsis.com som är väldigt web 1.0. Tänk om dom hade vågat att släppa in flera röster än sina egna? Det vill säga medborgare i form av läkare, forskare, klinikchefer, patienter, etc. Som det är nu kämpar artikelförfattarna i ett medium (NEJM) som få kan ta del av, än mindre konversera i. Dom borde startat en blogg/wiki i stället. Fast, det får dom ingen akademisk cred för antar jag.
/richard
p.s. egentligen landar deras oro i en djupare problematik som handlar om att läkemedelsbolagen utifrån vinstintresse börjat påverka den "vetenskapliga" systematiken i behandlingsbedömningar. d.s.
Postad av: Richard Gatarski | oktober 24, 2006 1:44 EM