</paus>
Bloggar är personliga, det är ju hela grejen. Fyllda av skönhetsfläckar, skavanker och underbarheter. Det är därför vi gillar dom. Det är därför vi skruvar på oss/läser extra noggrant när de går över gränsen till det intima, och det är därför vi blir indignerade när de säger sig representera en objektiv ståndpunkt och menar sig sitta inne med sanningen: "Says who?!" utbrister vi och skriver en arg kommentar.
För mig har det helt klart vuxit fast i vad det innebär att vara jag, fastän jag försöker ha en distanserad hållning. Ibland blir det ett sätt att gå upp i något för att glömma något annat (det kan också vara som att nypa sig i armen riktigt hårt när man är trött, för att vakna till), och ibland är det skönt att bekräfta det, och ibland är det mindre bra eftersom resultatet blir kryptiskt, själv-refererande och eländigt. Du märker det kanske inte, men för mig är det uppenbart. Bakom varje inlägg om något särskilt ämne som helt uppenbart inte har med mig att göra, gömmer sig naturligtvis en känsla, en stämning, ett begär. Man skyler över det med <a href="...">, <em></em> och expertterminologi. Det man inte skriver om talar mängder. Ju mer jag kämpar emot att skriva om något djupt personligt (säg: hur det känns att lämna ett 14-årigt förhållande och plötsligt inte leva nära någon), desto mer skiner det igenom i allt annat. Så klart handlar det om att lära sig hantera energin som uppstår i den friktionen.
Ibland behöver man att vissa praktiska detaljer i ens liv ska lösa sig innan man kan fokusera.
Kanske borde jag ta en längre paus (men att dagligen få skriva om precis vad man vill och få smart feedback på det är alldeles för beroende framkallande för att sluta cold turkey).
(Tack förresten till alla som hört av sig med uppmuntrande ord! Sånt värmer.)
Nästa inlägg handlar om något helt annat. Jag lovar. Eller?
För mig har det helt klart vuxit fast i vad det innebär att vara jag, fastän jag försöker ha en distanserad hållning. Ibland blir det ett sätt att gå upp i något för att glömma något annat (det kan också vara som att nypa sig i armen riktigt hårt när man är trött, för att vakna till), och ibland är det skönt att bekräfta det, och ibland är det mindre bra eftersom resultatet blir kryptiskt, själv-refererande och eländigt. Du märker det kanske inte, men för mig är det uppenbart. Bakom varje inlägg om något särskilt ämne som helt uppenbart inte har med mig att göra, gömmer sig naturligtvis en känsla, en stämning, ett begär. Man skyler över det med <a href="...">, <em></em> och expertterminologi. Det man inte skriver om talar mängder. Ju mer jag kämpar emot att skriva om något djupt personligt (säg: hur det känns att lämna ett 14-årigt förhållande och plötsligt inte leva nära någon), desto mer skiner det igenom i allt annat. Så klart handlar det om att lära sig hantera energin som uppstår i den friktionen.
Ibland behöver man att vissa praktiska detaljer i ens liv ska lösa sig innan man kan fokusera.
Kanske borde jag ta en längre paus (men att dagligen få skriva om precis vad man vill och få smart feedback på det är alldeles för beroende framkallande för att sluta cold turkey).
(Tack förresten till alla som hört av sig med uppmuntrande ord! Sånt värmer.)
Nästa inlägg handlar om något helt annat. Jag lovar. Eller?
| Länk till det här inlägget
Lägg till i... 
del.icio.us.
Relaterat på mymarkup.net: Inlägget ej etiketterat.
Kommentarer
Jag tycker att det distansierade och det personliga kan fungera tillsammans. Jag tror du skulle kunna göra det riktigt bra. För visst läser jag mellan raderna på alla "distansbloggar" (min egen ej undantagen). Undrar vem som döljer sig bakom. Vad personen har för känslor och tankar.
Du har helt rätt i att urvalet också berättar en egen historia. Det skapar långsamt en röd tråd som flätar samman en bloggpersonlighet. Hos vissa tar det bara lite längre tid att klura ut. Och är inte lika tydligt. Men tråden finns där hos alla.
Postad av: BisonFredrik | november 23, 2006 6:17 EM
Erik: Skriv när du vill och känner att det är du vill. Vill du inte det så gör man inte det. Följ ditt hjärta oavsett vad det säger. Om man inte är sann mot sig själv så slutar det med att man känner sig tom och undrar varför.
Oavsett är det viktigaste att andas. Det är många som glömmer det...
Postad av: Bengt | november 23, 2006 6:34 EM
Tack snälla för att du orkar skriva igen!
Postad av: Lisa | november 23, 2006 6:42 EM
Erik, hoppas att allt ska bli bra med dig. Livet är inte lätt (klyscha men sant).
Men, hej, don't stop writing. I'm gonna miss it!
Tack!
Postad av: Maria Fabriani | november 23, 2006 7:25 EM
Finns inget värre än tystnaden, tomrum ... man undrar ju vad. Gillar att du är tillbaks, tack. Att följa utmed raderna och läsa mellan raderna blir också till ett beroende ...
Postad av: claes | november 24, 2006 12:49 FM
Välkommen tillbaks.
Postad av: Jonas Morian | november 24, 2006 9:34 FM
Härligt att du är tillbaka!
Postad av: Emma & Kerstin | november 24, 2006 3:39 EM
förmodligen faktumet om en snar framtid med söderluft som ger en skjuts
Postad av: malin | november 24, 2006 5:39 EM