mymarkup.net

Vi var några som fick komma och titta på Svenska Institutets just lanserade webbplats linnaeus300.com igår. En fråga i veckan besvaras av ett antal ledande svenska forskare. En fin idé, som säkert kommer få en hel del trafik under året (och därmed marknadsföra svensk naturvetenskaplig forskning). (Men som Jens Sundström skriver hade det varit ännu roligare om man ökat på interaktiviteten och "crowdsourcat" både frågeformulerandet och -svarandet lite).

En panel bestående av vetenskapsjournalisten Joanna Rose (FoF), stamcellsforskaren Johan Ericson (KI), nanoforskaren Maria Strömme (UU) och bloggaren Jonas Söderström diskuterade Linnés arv (han hade helt klart varit en bloggare, var alla överens om; vilket fick några av oss att spåna kring en riktigt intressant blogg med utgångspunkt från Linnés dagböcker från sina resor), forskningens villkor i en globaliserad värld och vilken roll nya medier (t.ex. bloggar) har för att sprida kunskap om vetenskap och föra en publik diskussion kring det.

Relaterat:

Jag blev lite förtjust i ett inlägg hos doktoranden Attila Chordash - "How to isolate amniotic stem cells from the placenta, at home!", där han visar hur man isolerar stamceller från en moderkaka, hemma! Galet kanske, men ett roligt exempel på DIY-bioteknologi. (Lustigt i sammanhanget var att Erika nämnde att hon använder sig av placentan i sin allergiforskning).

Here I would like to show, although I do not provide any warranty and can not give any guarantee, that isolating stem cells from the placenta is not more difficult than making a steak, and with proper preparation, investment and timing you can do it even at home or in a rent lab. The process is ethically non-controversial since the placenta is usually discarded after birth.

Här är de fyra första stegen:

1. Googlise human amniotic stem cells and the potential of stem cell therapy. It is not a fact but a promising possibility.
2. Consult with some expert about the whole field (you can skip this step, if you are self-assured).
3. Talk to the expectant mother+the would-be father months before birth, and convince her to store the amniotic cells at home.
4. Consult with her gynaecologist months before birth and convince him/her to put the placenta into a sterile flask full with ice. You can put it into Phosphate buffered saline solution with some antibiotics (Penicillin-Streptomycin) for the sake of sterility.

Men sen kunde man läsa i New York Times häromdagen, om stackars Charles Roselli, vars forskning om hur det kommer sig att ungefär 8 % av alla bockar väljer en homosexuell livsstil totalt misstolkats av först vanlig media (som menade att forskningen skulle ligga till grund för utformandet av hormonbehandling för att "bota" homosexuella män) och sedan av bloggvärlden, som tog medias rapportering på orden:

The controversy spilled into the blog world, with attacks on Dr. Roselli, his university and Oregon State University, which is also involved in the research. PETA began an e-mail campaign that the universities say resulted in 20,000 protests, some with language like “you are a worthless animal killer and you should be shot,” “I hope you burn in hell” and “please, die.”

Inte särskilt smickrande, så här i efterhand.

Sen skriver Malin Sandström bra kring frågan om bloggare blir bättre forskare (utifrån en intervju med Bora Zivkovic hos Nature News): man blir en bättre skribent och övar sitt kritiska tänkande, verkar vara hennes svar. Men också:

Framför allt tror jag att utvecklingen mot open access, det vill säga fritt tillgängliga forskningsartiklar, kommer att skapa ett betydligt större tryck på att beskriva forskning på ett mer tillgängligt sätt. Det alla kan få tillgång till blir värt betydligt mer om många förstår det. Och den som blir förstådd blir antagligen citerad oftare än den som är obegriplig.

Att "open access" är lite (understatement) av ett hot mot den traditionella förlagsindustrin märks av den aggressiva kampanj som amerikanska förläggarorganisationen Association of American Publishers planerar, och som Nature avslöjade häromdagen (kanske bakom betalmur; läs också hos WaPo och hos Salon). Man har anlitat den notoriske PR-mannen och "risk management"-konsulten Eric Dezenhall (författare till bl.a. boken "Nail 'Em! Confronting High-Profile Attacks on Celebrities and Businesses"), som är expert på att svartmåla stora företags motståndare (t.ex. Greenpeace i ExxonMobils fall). Han gav stora förlag som Elsevier, Wiley och American Chemical Society råd om hur de ska misskreditera aktörerna inom "open access"- (däribland den amerikanska staten, som vill att resultaten från offentligt finansierad forskning ska vara fritt tillgänglig) och fri information-rörelsen:

The consultant advised them to focus on simple messages, such as "Public access equals government censorship". He hinted that the publishers should attempt to equate traditional publishing models with peer review, and "paint a picture of what the world would look like without peer-reviewed articles".

Dezenhall also recommended joining forces with groups that may be ideologically opposed to government-mandated projects such as PubMed Central, including organizations that have angered scientists. One suggestion was the Competitive Enterprise Institute, a conservative think-tank based in Washington DC, which has used oil-industry money to promote sceptical views on climate change. Dezenhall estimated his fee for the campaign at $300,000–500,000.

Precis som för skiv- och filmbolagen är det inte lätt att sitta på en affärsmodell som inte är i takt med tiden.

» Svenska Institutet gör annat kul också, som t.ex. att använda Flickr som bildbank och lansera en svensk ambassad i Second Life.

Linné som föregångare inom ämnet kunskapsorganisation, och vad det innebär i Internet-tider, diskuterades också (liksom här). Den bilden gör David Weinberger förmodligen upp med i den kommande boken "Everything Is Miscellaneous: The Power of the New Digital Disorder". Läs hans inlägg från ett besök på The Linnean Society i London:

Ms. Douglas takes out a thin pile of 3x5 cards, as soft as handkerchiefs. On each, Linnaeus has recorded in his fine hand one classified species.

This moment, as close as I'll ever get to seeing Linnaeus at work, makes clear how the requirements of the physical world silently persuade us to shape our understanding: Linnaeus' classification resulted from the nature of paper.