mymarkup.net

Vartannat inlägg i min bloggvärld har sedan en tid tillbaka handlat om Twitter. Det är tröttsamt. Jag har väl inget emot meta-diskussioner om hypen Twitter, men alla kvasi-psykologiska diskussioner om hur det utarmar uppmärksamheten och i slutänden hela den västerländska civilisationen känns lätt överdrivna. Det är ju ingen som tvingar folk att skriva "follow rscoble" och få uppdateringar om hur Robert Scoble sitter i bilkö i Los Angeles. Var och en för ta sitt eget ansvar för sina "attention"-trösklar.

Men att Åsa kom till jobbet 6.30 eller att Peter just har gjort dagens första mocca är lite småtrevligt så där. Inkluderande och intimiserande.

En inflytelserik bloggare inom biblioteksvärlden som jag brukar läsa, och som vanligtvis har vettiga åsikter, John Blyberg kan skriva saker som:

The basest manifestation of the culture and systems it represents.

I’ve received no less than 14 Twitter invitations from people whom I respect deeply and I have to wonder, why the **** are they using this? Who cares if you’re sitting in traffic, doing your homework, going to a concert, performing a bodily function, or reading a book?

I, (...), am probably in the minority here, but I just hope we don’t get too distracted by this piece of candy 2.0 because, in the end, we really have better things to do. At least, I hope we do.

Chill the f out, vill jag säga.