Inte en generationsfråga
Det är lätt att göra frågan om den "nya", levande, webben, a.k.a. webb 2.0, till en generationsfråga, som Svenska Dagbladets Jenny Damberg gör idag i en stort uppslagen artikel. Att den i första hand bebos av unga. Men det är samtidigt att missa en hel del av bilden. Överallt jag tittar, både bland användarna och bland skaparna av tjänster, ser jag folk i alla möjliga åldrar. Även om man inte kan tala om en massmarknad, så är framgångarna för mycket av det som samlas under webb 2.0-paraplyet ett resultat av användare av att användare i alla åldersgrupper samlas.
Jag funderar lite på det här med "mikro-innehåll" också, som nämns i artikeln:
Hur mycket av skapandet av allt mikro är ett resultat av en önskan hos användarna, hur mycket är resultatet av tekniska tvång som är inbyggt i våra verktyg (från längden på ett SMS över frågan om bandbredd till minneskort i mobiltelefoner t.ex.) och hur mycket är godtyckliga begränsningar som bestäms av skaparna av tjänster? Om ingen tillåts berätta en längre historia, vem ska vi skylla fragmentariseringen på?
Update: Apropå frågan om personlig integritet, som också tas upp i artikeln, som att det inte är något som unga nätanvändare bryr sig om - jag vet inte om de vanor som amerikanska unga har kring detta säger något, men Pew släppte ju en rapport om detta häromdagen, men följande slutsats:
Jag funderar lite på det här med "mikro-innehåll" också, som nämns i artikeln:
I Stockholm drömmer Trond Bugge, norrman i exil med ett förflutet inom nätdejtingbranschen, liknande drömmar. Han tror att hans nya tjänst Superlocal.com, som bygger på att medlemmarna laddar upp korta, vardagliga filmsnuttar, har framtiden för sig.
–Vi gör reality-tv i ett konstant flöde, världen över, säger han.
Hur mycket av skapandet av allt mikro är ett resultat av en önskan hos användarna, hur mycket är resultatet av tekniska tvång som är inbyggt i våra verktyg (från längden på ett SMS över frågan om bandbredd till minneskort i mobiltelefoner t.ex.) och hur mycket är godtyckliga begränsningar som bestäms av skaparna av tjänster? Om ingen tillåts berätta en längre historia, vem ska vi skylla fragmentariseringen på?
Update: Apropå frågan om personlig integritet, som också tas upp i artikeln, som att det inte är något som unga nätanvändare bryr sig om - jag vet inte om de vanor som amerikanska unga har kring detta säger något, men Pew släppte ju en rapport om detta häromdagen, men följande slutsats:
The majority of teens actively manage their online profiles to keep the information they believe is most sensitive away from the unwanted gaze of strangers, parents and other adults. While many teens post their first name and photos on their profiles, they rarely post information on public profiles they believe would help strangers actually locate them such as their full name, home phone number or cell phone number.
At the same time, nearly two-thirds of teens with profiles (63%) believe that a motivated person could eventually identify them from the information they publicly provide on their profiles.
Some 55% of online teens have profiles and most of them restrict access to their profile in some way. Of those with profiles, 66% say their profile is not visible to all internet users. Of those whose profile can be accessed by anyone online, nearly half (46%) say they give at least some false information. Teens post fake information to protect themselves and also to be playful or silly.

Kommentarer
Länken till superlocal.com verkar vara felaktig. Eller ... ?
Postad av: Folke | april 23, 2007 11:15 FM
Ja, jag råkade länka till företaget Super Local Media. Till tjänsten ska det vara Superlocal.com.
Postad av: Erik | april 23, 2007 11:08 EM