mymarkup.net

Ett apart, men lite roligt exempel på crowdsourcing: White Glove Tracking, som just släppt data och diverse visualiseringar från det experiment man utförde i maj, som gick ut på att låta frivilliga internetdrönare följa Michael Jacksons vita handske genom de dryga 10 000 filmrutor som utgör ett TV-framträdande från 1983 av "Billie Jean". 72 timmar tog det att isolera och följa handsken. Rådata och programmet för att isolera rörelser i film finns för alla att använda.

Vad ska det här vara bra för? New York Times-bloggen Bits skriver:

Isn’t glove-tracking something a computer program could do? Sure, but writing software is time-consuming and expensive, and humans are generally better at this sort of visual task than computers. If you get enough of them to help out, you can get through 10,060 frames of “Billie Jean” in no time. Amazon’s Mechanical Turk service operates along these lines, paying people a few cents to do tasks that have been broken down into small chunks. (The approach falls into the broader realm of crowdsourcing.)

The glove project’s creators acknowledge that their chosen subject matter was not all that weighty. But because the software they wrote to allow people to glove-track is open source, it can be freely downloaded and put to work toward more noble ends. Of course, the absurdity of this project was part of its appeal. At least there’s one place where the King of Pop can still draw a crowd.

(Om exemplets makt: vill man förklara en framväxande och ännu svårförståeligt teknologi eller ett nytt socialt beteende, använd ett absurt exempel utan någon egentlig världslig tillämpning, men som är tillräckligt fantasifullt för att man ska kunna abstrahera till andra användningsområden -- man kan tänka sig liknande övningar för kollaborativa uttydningar av stora mängder övervakningsfilm t.ex.)