Här är en drös med bilder och löst prat från
BlogTalk i Wien 23-24 maj 2003.
If you're in one of these pictures and you're not comfortable with this, please comment this entry or send me an e-mail, and I will remove the picture.
Stephanie diskuterar med Hossein Derakhshan, på den där after-conference gatufesten som Steffanie nämner.
Hossein hade en mycket intressant
presentation om webbloggar ur ett iranskt perspektiv. Han räknade med att det fanns ungefär 12.000 bloggar på persiska (alltså inte bara boende i Iran), vilket är helt otroligt med tanke på att Internet-användandet i Iran är ganska litet i övrigt. Hossein tog i synnerhet upp den roll bloggarna spelade i ett samhälle med sexuell repression. Många bloggare är unga kvinnor och bloggande fungerar i hög grad för socialiserande och dating. Det är också ett sätt för exil-Iranier att hålla kontakt med släkt som fortfarande bor kvar i Iran, liksom mellan barn och föräldrar. Som jag förstod det förekom bloggar i vanlig media, där tidningarna listade favorit-bloggar. Politiker läste bloggar också, i synnerhet sedan fallet med
Sina, den fängslade journalisten, uppmärksammades internationellt. Webbloggar är ett stort fönster till den iranska samhället, avslutade Hossein.
Jenny, Dan Gillmor, Thomas N. Burg och bebis.
Judy, Stephanie och jag. Varför står det så många öl-pappersmuggar framför mig?
Well... (Henning från Bergen är med där också)
En
trailer för
Bloggumentären visades. Verkar väldigt rolig. I synnerhet när Churck Olsen går runt på Times Square i New York och frågor folk om de vet vad en webblogg är. På den här bilden syns
Meg Hourihan och
Jason Kottke. Hoppas den går upp på svenska biografer, på Zita i alla fall ;-)
Anil Dash,
Rebecca Blood,
David Weinberger och
Jeff Jarvis var med i trailern bland annat.
Azeem "Being scared of [the Iraqi war in Beirut] is like being worried in London about a dockworkers’ strike in Gdansk" Azhar och vän.
Naturligtvis var Apple-datorer populära. Jag satt och suktade lite efter den här 17"-aren på raden framför.
Fernando Tricas och
Juan Julian Merelo presenterade en undersökning av den spansk-språkiga bloggosfären, när de inte live-bloggade och hackade frenetiskt under de andras presentationer. (Folk brukar klaga på att jag har så mycket fönster uppe, men de här killarna slog alla rekord, de gjorde allting samtidigt: bootade Windows och Linux om vartannat, letade Wi-Fi-signal, bloggade och tog bilder).
Deras "
Do we live in a small world?" (stor PDF) innehöll oerhört mycket intressanta data. Deras
Blogómetro rankar länkar i den spanska bloggosfären som jag fattar det, och är grunden för undersökningen. (
Blogalia är en populär spansk blogg-tjänst;
BarraPunto.com är den populäraste spanska webbloggen; och
Bitácoras.net är en community). De räknar med att det finns någonstans mellan 2000 och 4000
spansk-språkiga bloggar, vilket låter lite. De kunde också konstatera att det inte verkade finns någon Power Law i kraft (dvs att den övervägande delen av länkarna leder till ett fåtal bloggar), men väl vissa centrum.
Den spansk-språkiga bloggosfären bleknar emellertid i jämförelse med den polska, som
Maria Milonas presenterade (stor
PPT). Hon räknade med att det fanns drygt 100.000 (!) polska bloggar och över hälften skrevs av kvinnor. (
blog.pl är någon slags community eller hosting-tjänst för polska bloggar, för övrigt). I Polen är det en tydlig ungdomskulturs-grej med många unga bloggar/dagboksskrivare, och "trendigt" enligt Maria Milonas. Det hela täcktes tydligen väl i polska medier (två böcker baserade på nätdagböcker hade getts ut). Särskilt intressant var Milonas beskrivning av bloggandet som en Tredje Plats (som begreppet presenteras i Ray Oldenburgs "
The Great Good Place: Cafes, Coffee Shops, Bookstores, Bars, Hair Salons, and Other Hangouts at the Heart of a Community", väl?), där man kan träffas bortom hem, arbete och skola. Bloggandet i Polen verkar fylla ungefär samma funktion som i Iran - dvs för att främja inter-pubertala relationer ;-). Det slog mig att steget mellan den där sansade och medelålders bloggosfären man/jag oftast tänker på skiljer sig rätt drastigt från t.ex. den i Polen (tänk Lunarstorm). Inte helt oväntat var medelåldern nog rätt hög på konferensen.
Philip Wolff spanade in i framtiden och citerade ett kommande EU-regelverk för webbloggar, "concerning the registration of personal electronic publications and unaffiliated journalists..."
Byråkratisk ofrånkomlighet.
En typisk konferens-publikbild, där
Stephanie old-school-antecknar och tänker: "Oh, I wish I had a PowerBook so I could live-blog and see what everyone else is saying!".
Oliver Wredes var utan tvekan den snyggaste presentationen av dem alla, gjord med
Keynote skulle jag gissa. Hans "
Weblogs & Discourse" är full med idéer för hur man kan använda sig av bloggar för lärande (läs den!). Han menar att webblogg-skrivande kan främja utvecklingen av själv-ständiga och samarbetsvilliga studenter. Han har själv använt sig av webbloggar för universitetskurser och låtit studenterna att ansvara för olika ämnesområden i en kurs. Särskilt intressant är hur man kan låta gångna kurs-bloggars idéer ligga till grund för nytt innehåll.
Jenny, just lounging.
Henry Copeland driver
Blogads, ett system för annonser i bloggosfären (se t.ex. hos
BlogShares). När annonsutrymmet i världen praktiskt taget är obegränsat, men därmed också alltmer ineffektivt, gäller det för annonsörerna att hitta ådrorna som de kan börja tappa the almighty dollar ur (onödigt aggresiv metafor kanske). "Passion" och "Hubness" är två saker som man måste börja räkna med. Hitta de där öarna i bloggosfären där folk verkligen brinner för något, eller där de har särskilda behov som konsumenter (erbjud flygrabatter för persiska bloggare, sponsra maraton-bloggare med Nike-skor, eller nåt). Hitta sedan de i nätverksteoretisk mening centrala aktörerna, de som befinner sig mitt i nätverket och som alla besöker och relaterar till, hubbarna. Sen har man sitt på det torra. Eller inte. Många vänder sig mot att bloggar ska hysa annonser, att det på något sätt ifrågasätter autenticiteten. I don't know. Om annonseringen lyckas bli mer anpassad till målgruppen och om man som publicist har rätt att säga nej till vissa annonser, så skulle det nog funka rätt bra. Läs Henry Copelands "
Blog advertising metrics: passion and hubness".
Det här får räcka för nu.
Jag hade tänkt skriva något om bilagan till juninumret av Nöjesguiden, där man låtit ett antal personer springa runt med mobilkameror och ta bilder och skicka e-post...till tidningen, men så ser jag att Howard Rheingold ju redan har skrivit om det. Den mannen måste vara uppkopplad till något j-a supernätverk för information om allt mobilt. Jag har svårt att se vad som är så "refreshing and excellent" med det dock. Förutom att det hela väl mest går ut på att marknadsföra Vodaphones mobila tjänster, så gör sig kameratelefonbilder om möjligt ännu sämre i tryck än vad de gör på nätet; urvalet "skribenter" är väl i linje med Nöjesguiden i övrigt, men åh så monotont. Not impressed alltså. Like bad blogs with grainy pictures.
För ett år sedan, eller bara för ett halvt år sedan, eller knappt det, så uttalade jag knappt orden "blogg", "att blogga", "webblogg" etc., det fanns ingen att säga det till och om man försökte så fick man mest frågetecken och sneda leenden till svar (det får man dock fortfarande). Därför har de här dagarna i Wien varit särskilt uppiggande och inspirerande, för det verkar faktiskt som om fenomenet finns i sinnevärlden. Det känns som om man har tagit, inte bara ett, utan hel burk med röda Matrix-piller under de här dagarna. Bloggandet som konst och vetenskap har vridits och vänts på, och på flera språk och i flera dialekter. Det finns dock en risk, när man hypostatiserar (
I Seattle håller man på att föra upp ett nytt stadsbibliotek, ritat av ingen mindre än Rem Koolhaas, i 165 miljoner-dollar-klassen. "Det ser ut som om en 2-åring har stoppat ner några klossar i sin mammas nätstrumpor", beskrivs det som i artikeln "
