Samuel, min sjuåring, började spela handboll i februari, så mina tisdagseftermiddagar brukar jag spendera i Västertorpshallen. Killarna är i varierande grad koncentrerade på spelet, det finns så mycket att tänka på när man är i sjuårsåldern förutom handboll.
Han spelar i Swithiod idag spelade hans lag sin första match, eller rättare sagt sina första. Det är nån minicup som håller på i dagarna två. Inte trodde jag att handboll kunde vara så spännande. Och när Samuel stod i mål räddade ett par skott skrek jag högt och pöste som en munk. Jag skrek nog lite då och då är jag rädd för.
De vann sin första match, sen kom de stora killarna (jättestora, läskiga, gick säkert i trean allra minst) och då förlorade de lite.
Men jag tror de två sista blev oavgjorda. Det är lite rörigt när fyra lag spelar samtidigt och en massa föräldrar hoppar upp och ned.
Aaaah, finns det något bättre än sport med 7-åringar? Kanske inte matcherna, men alla galna föräldrar!
Vet inte om du är en "Alla älskar Raymond"-addict, men det finns ett avsnitt när han ser sina barn spela basket och blir utslängd (strax efter att han sagt att ena barnet "plays like a girl" med åtföljande imitation). Så långt skulle väl aldrig du gå?
njäee... fast jag hojtade nog lite om fusk men det räknas väl inte?!
Postat av: Malin , maj 5, 2003 10:48 EM