1305 sidor är inget man skriver ut på jobbet eller läser direkt från skärmen men det är trevligt att Ulysses finns som gratis e-bok på Planet PDF ( som även har en blog).
Om man känner sig lite streesad kan man nöja sig med att lyssna på när Joyce läser 5min ur Finnegans wake.
Jag spånar vidare på det rockande bibliotekarietemat och undrar om man inte skulle ta och börja med en cover av Library Card av Arthur and friends.
I punkversion-
"Having fun isn't hard when you've got a library card
Who's Dewey?!!"
En liten lista med sånger om bibliotek finns at njuta av hos Blisspix.
Det är nog dags att starta ett bilbiotekarieband, jama lite, bli rockstjärna helt enkelt. Någon som kan spela nåt? Erik, Nicholas, Karin?
"...geeky-ass librarians trying to be rock stars."
Tyvärr är namnet The Librarians redan upptaget. Kanske jag skulle ta och skicka efter en skiva...
Jag känner att jag börjar bli sugen på att rumstera om lite i bloggen. Jag blir själv visserligen mest förvirrad när andra bloggar byter utseende. Men jag känner mig så statisk med denna och jag blev inspirerad när jag besökte Book of Styles. Det får dock vänta tills jag och min syster får råd att betala in räkningen till vårt blivande webbhotell.
John har fått en artikel accepterad av Journal of Philosphy. Han är glad och jag är stolt för de refuserar ca 95 % av matrialet som kommer in. Jag väntar otåligt på ett obegripligt särtryck av On the foundation of pragmatic arguments.
jag måste komma ihåg att tipsa fadern om den romerska encyklopedian jag hittade via Nätkreatur, det är sånt här som han älskar.
Enligt DN På Stan är Kathleen Edwards Neil Youngs kornprinsessa. Efter lite lyssning är jag nog beredd att hålla med.
Känns lite hemskt men jag känner mig väldigt handfallen utan min nyhetsaggregator. Vet inte alls vart jag ska ta vägen.
Anledningen till att den saknas mig är att min dator tvärvägrade igår och nu är på uppfostring hos en vän. Nu sitter jag med Johns dator och inser att jag inte alls gillar Explorer i XP-format. Förövrigt tror jag att jag ska sluta använda Explorer helt och börja använda något annat. Erik föreslog Mozilla.
Hittade en biblioteksresurs som nog kan vara bra att ha, dessutom verkar den till större delen länka till fria resurser.
Vägen gick från www.bitlab.no via Look up.com till Infomusings blog. Hur jag hamnade hos bitlab är däremot mindre klart
Detta gjorde ju inte känslan av att ha landat i Västertorp igen bättre
"Du nådde till steg 12 på Goldberg-skalan"
Hemma igen. Jag trodde att det där med jetlag bara drabbade andra och inte mig. Uppdaterar mer inspirerat när det släppt.
Parkdag idag. Vi utövade en svensk variant av baseboll. Det hände att jag lyckades träffa bollen. Vi picknickade även och spelade en omgång bolla gris. Parken var som vanligt proppfull med joggare och vi var inte de enda som hade med oss basebollträ. Parkbesöket upptog nästan hela dagen och avslutades med forzen marguaritas och glass på Gin Mill.
I flera dagar har jag gått runt och undrat varför de säljer packeterade rester i mataffärerna. Idag när jag var på Zabar's insåg jag att passover snarare hade något med påsken att göra än med rester.
Imorgon åker vi hem och jag har separationsångest. Ikväll äter vi en sista New York-middag på Carmine's
I morse fick jag munkfrukost på sängen. Kaffet är faktiskt väldigt svagt, jag är tvungen att dricka en rätt stor mugg varje morgon för att överhuvudtaget märka att det är kaffe jag dricker. Solen sken idag igen och vädret har blivit lite varmare.
Dagens uppdrag var att köpa ett pc-spel till den hemmavarande tonåringen. Han hade beställt Star Wars Galaxy men det hade inte släppts än. Det blev tre rätt långa samtal över Atlanten för att klura ut vad han ville ha istället. Det blev Shadowbane, jag hoppas han blir nöjd.
Efter en sista runda på Toys'r us promenerade vi till Grand Central Terminal. Killarna tyckte jag var knäpp som ville kolla på en tågstation utan att åka tåg. Men den är väl värd att titta på. På vägen dit lyckades jag få en snabb glimt av New York Public Library. Vi gick förbi Chrysler Building som hade en otroligt snygg entré. Sen blev det en lång lång promenad längst med Lexington Avenue, tills vi äntligen såg en pub. Namnet har jag glömt men bartendern var från Dublin.
När vi druckit klart tvingade jag familjen in och ut i massor av souvenirshopar. Pappa ville ha en NY Ranger-vimpel, mamma och Åsa borde också få något tyckte jag. Men någon vimpel verkar det inte gå att få tag i, jag har faktiskt kikat efter en i flera dagar nu. Typiskt nog hade jag för ett par dagar sen sett en mugg med alla presidenter på, den skulle passat pappa men nu hittade jag givetvis ingen. Så de får nöja sig med något annat kitschigt.
Det blev en sen McDonaldslunch och efter det skickade jag hem John och killarna medan jag shoppade på Gap.
Biträderna på Gap springer runt med headset. Jag undrar vad de säjer till varandra?
-Kaos bland jeansen på damavdelningen, assistans behövs asp!
Det verkar iof som alla som jobbar med någon form av service har headset.
Morgonen började som vanligt med frukost. Vi brukar alternera mellan cornetto och munkar med kaffe. Idag blev det cornetto, eftersom John trodde att hans munkkille inte var på plats på en långfredag (senare såg vi honom, och ingen verkar "fira" långfredagen nämnvärt här). Killarna äter flingor med mjölk. I affären finns det mängder med mjölk att välja mellan, low fat, no fat, med A-vitamin, D-vitamin, jordgubbs-, choklad- ochbanansmak. Vi har fastnat för low fat utan några vitamintillsatser.
Efter frukosten och lite tv-tittande tog vi tunnelbanan till Chambers street, där vi tittade på Ground Zero. Det var som en gigantisk byggarbetsplats nu med undantaget att det svävade helikoptarar i skyn ovanför och stod militärer runt omkring. På vår väg till Chinatown gick vi förbi City Hall, Brooklyn Bridge ( som jag hade proppsat på att vi skulle gå ut på om vädret inte varit så kyligt och blåsigt) och New York State Cupreme Court.
I Chinatown var det nästan så att alla utom vi var kineser. På restaurangen vi åt lunch var vi de enda som inte var kineser. Och alla verkade äta mycket godare mat än vi. Någon annat att dricka än smaklöst varmt thé verkade det heller inte gå att få, men som bonus hällde servitören upp nytt ideligen. Om jag bodde här skulle jag åka till Chinatown för att köpa fisk och skaldjur. I fiskaffärerna fanns små överfulla akvarium med fisk som trängdes, killarna var djupt imponerade.
Efter den småtrista lunchen promenerade vi vidare in i Little Italy. John tog oss till en extremt sunkig bar som hade haft mindre sunkiga gäster, Frank Sinatra, Madonna och Ronald Reagan var några vars foton prydde de smutsiga väggarna. Det är nog en av de få barer som man fortfarande kan röka på sen den nya lagen trädde ikraft. Man behövde egentligen inte röka eftersom den var så inrökt men vi var tvugna bara för sakens skull.
Vi promenerade vidare in i Soho, där jag köpte ett par Levis jeans. Sen blev vi kissnödiga och var tvugna att hoppa in i en bar till, där jag drack min sedvanliga Marguerita. Efter en snabb sväng in i Greenwich Villages åkte vi hem igen.
Ikväll blir det restaurangbesök.
Jag missade tvättomaten imorse men John tvättade. När kläderna torkat gav vi oss av till American Museum of Natural History. Våran sena start gjorde att kön hunnit växa sig lång så vi hade museiefötter innan vi börjat vandra. Kön gjorde att vi var vrålhungriga lagom till vi trätt in i museumet så vi började med att äta lunch. Hugo som befinner sig i muffins hemland tog en sådan, Samuel tog en fruktsallad för 4.50 $ och jag och John tog salladsbuffén och en varsin öl. Summasumarum gick det loss på 38$. Det är inte direkt billigt här. Barnens inträde kostade 14$. Men men idag damp barnbidraget påpassligt ner i mitt konto.
Museumet var enormt, iklass med British Museum.
Vi började vår tur högst upp med förutsattsen att arbeta oss ned.
När vi vandrat runt bland skelett av primitiva däggdjur, sabeltandade tigrar, små, små kameler, T-rex och en uppsjö med andra dinosaurier hamnade vi självklart i museéshopen där killarna tjatade till sig varsin dinosaurie. En våning ner kryllade det av uppstoppade fåglar samt apor. När vi nådde utställningen med Eastern woodlands indians hade vi varit på museumet i över två timmar och vi var helt utmattade och började leta efter utgången. Trots kartan höll vi inte på att komma ut, allt vi såg var nödutgångar.
Skyltning är inget som verkar prioriterat i New York. När vi var i Bronx och skulle ta tunnelbanan hem var uppgången avstängd och vi fick mer eller mindre gissa oss till hur vi skulle komma upp på perrongen. Väl där var spåret downtown avstängt och vi fick åka en station uppåt för att komma ner. Inget av detta hade de skyltat om.
Vi hade tänkt åka till Chinatown på eftermiddagen men nu har vi sänkt vår ambitionsnivå. John har somnat och killarna sitter avslagna framför tv:n. Det blir nog bara en promenad ut för att proviantera inför kvällen. Kankse jag tvingar in familjen på Gap, för där har jag sett ett par snickarbyxor som jag är sugen på att köpa. John är lite orolig att jag ska se gravid ut i dem, jag tror att jag kommer se tuff ut.
Idag var det zoodags. Vi tog tunnelbannan ut till Bronx som är betydligt ruffigare än Manhattan. Onsdagar är frientrédagar så vi var inte ensamma, dessutom var det strålande sol och 84 grader farenheit (vet inte hur mycket det är, men det är svettigt). Vi hann se några bisonoxar och massor av fåglar innan vi alla blev vrålhungriga. John ställde sig i en lång kö och vi andra letade bord. När John tills slut lyckats beställa och komma med maten kräktes Samuel två gånger i ett hörn. Han var alldeles kritvit och gråtfärdig så vi bestämde oss för att avsluta zoobesöket. På vägen ut hann vi se elefanter, lejon och några apor. Väl utanför zoot mådde Samuel bättre och vi hittade en glassbil.
När vi kom hem igen somnade vi. Vaknade till liv igen och masade oss ut på Amsterdam för en öl och en drink på Jakes dilemma. Folk här verkar föredra drinkar framför öl och jag försöker ta seden dit jag kommer, min nya favorit drink är marguerita. Sen gick vi till Amsterdam billiards eftersom det var onsdag och Johns matchdag. John lärde Samuel det rätta handgreppet och Hugo låg mest under bordet. När matchen började promenrade jag och Hugo hem. Och nu har John och Samuel kommit hem, pizzan är ntagen och vi ska ut och köpa dagens sista glass. ( Johns lag förlorade)
Gårdagen hade vi tänkt att ta det lite lugnt så vi utforskade lite fler lekplatser i Central Park. Vi avverkade tre och den medhavda matsäcken, som bestod av väldigt goda bagels med pastramis från Tal bagels samt fruktsallad, intogs vid Rudins lekplats. Nu när det var vardag var inslaget av fäder betydligt tunnsåddare. De flesta barn var i sällskap med barnflickor/dagmammor. Här i New York måste man vara i sällskap av ett barn under 12 för att få vistas i en lekpark och dagisbarnen är fastspända som kedjefångar med rep runt handlederna, dock bara vid transportsträckor.
Jag och John köpte nya skor på Broadway och sen tog vi en varsin öl på Gin Mill på Amsterdam.
Middagen intogs här i huset på Carmine's. En helt underbar restaurang som kändes precis som i en film man kunde nästan ana maffiabossarna vid bordet bakom. Rätterna var väldigt stora, så killarna delade på en räkcocktail till förrätt och jag och John delade på en antipasto som var gigantisk med parmaskinka, kronärtskockor, coscossallad m.m. Till varmrätt delade vi på en pasta med räckor i tomatsås som vi fyra inte mäcktade med, så rött vin till. Maten och vinet var väldigt, väldigt gott. och restaurangen rekomenderas varmt. Hugo åt inte en enda tugga och somnade sittandes. John bar hem honom medan jag och Samuel tog en kort promenad och köpte glass. Sen somnade vi alla innan tio som vanligt.
Det är varmare än jag packat för, vilket föranledde ett skoköp igår. Skoköp i New York är lite annorlunda än i Västertorp. När Harry's shoes på 83:de öppnade hängde vi som vanligt på låset och väl inne var det inte bara att knalla fram till skohyllan och välja vilket vi försökte med. - You have to sign in first, sir.
När vi skrivit in oss på skolistan kom en herre fram iklädd ett grönt förkläde med massor av fickor på, som inte verkade fylla någon större funktion men ändå, det såg proffsigt ut. Killarna klättrade upp på varsin stol och herrn mätte vänster och höger fot både på längden och brädden. Skorna satt givietvis som gjutna på killarnas fötter och inget skoskav på hela dan. Det myllrade av affärsbiträden i affären, trots att den inte var speciellt stor tror jag att det fanns ca. 10 skoförsöljare i den så det blev lite trångt.
När vi skulle betala blev jag osäker på om det var brukligt att ge dricks, för hur ser deras löner ut med sån personaltäthet? Dessutom vet man egentligen aldrig vad saker kostar här eftersom det alltid tillkommer skatt , dricks och andra märkliga avgifter.
Med nya skor sprang killarna in en sväng på den lokala leksaksaffären och sen tog vi oss ner till Pier 86 och Intrepid, något hangarfartyg från andra världskriget som nu fungerar som ett museum. Jag tror att John hade roligast där, jag fick mest ont i fötterna. Men de hade givetvis ett McDonalds där så jag blev åtminstonde mätt.
Efter ett typiskt turistköande med Samuel och Hugo som slogs med varsin amerikansflagga lyckades vi klämma oss in på Circle line's båt tillsammans med hundra andra turister.
Ett tvåtimmars frossande i New York skyline med en budwiesser och varm korv med surkål.
När vi gick av tunnelbanan hemma hos John hojtade Samuel lyckligt: -Titta, mamma!!
Först såg jag inget alls men till slut... en råtta med en färg som gick ton i ton med det skitiga golvet och en äckligt lång svans. Samuel tyckte den var hemskt gullig men så önskar han sig en mus i julklapp.
Efter pizzamiddag somnade killarna innan de nått sängen. Jag och John skulle se Morse men jag somnade efter tio minuter. Nattlivet i New York får jag utforska någon annan resa
Uppdraget igår var Times Square och den roterande baren. När vi kom ner till Times Square kastade vi oss in på Toys 'r us. Tre våningar leksaker med en gigantisk väldigt naturtrogen dinosaur, (T-rex) som vrålade så hela affären skakade. Hulken verkar väldigt populär, det går att köpa jättestora hulkfötter.
Baren hade inte hunnit öppna när vi kom dit så vi flanerade lite planlöst och rammlade över Mars 2112, som jag nämnt tidigare. Restaurangen var precis så osannolik som jag mistänkt. Först fick vi checka-in och fick ett visum för fyra. Därefter steg vi in i rymdskytteln som skulle ta oss till Mars. Efter en skakig men rätt behaglig flygning via nån timewarp landade vi på Mars. Vi trädde in i ett bergigt landskap helt i rött. Väl vid vårt bord välkommnades vi av Kejsarinnan som hittills bara lärt sig engelska men vi lärde henne säga välkommen på svenska. Maten på Mars var ok, men inte häpnasväckande och ganska rimliga priser. Det fanns faktiskt pinacolada! Vi teleporterades in i en molekylärprojektor hem igen.
Lite yra tog vi oss till Hotell Mariotts skybar, the View. Hissen upp var en upplevelse. En glashiss som gick på utsidan 50 våningar upp. Killarna tryckte näsan mot rutan, jag stod med ryggen mot hissdörren, skräckslagen.
Om man bara ska gå på en bar i New York är The View baren! En otrolig utsikt, baren roterade sakta och solnedgången gav ett fantastisk sken över New York.
Med en mojjito i handen och en upplyst Chrystler Building i blickfånget kan livet inte bli mycket bättre.
Idag blir det en båttur.
Strålande sol och minst 15 grader varmt. Idag har vi spenderat dagen i Central Park. Det är väldigt mycket joggare där, ett tag kändes det som om vi var de ända som inte joggade men så var vi ute redan innan klockan blivit nio. Det var dessutom någon springtävling pågång, så vi fick hålla oss på västsidan av parken eftersom det inte gick att forcera sig förbi dem. Idag brände vi av fyra lekplatser, varav den var Diana Ross playground. Småkillarna åkte karusell med John medan jag pratade streatching med någon kvinna. Dakota Buildning och Strawberry Fields sprang vi förbi mellan lekplatserna. Jag noterade att andelen pappor i parkerna var högre än vad den är i Västertorp. Säkerhetstänkandet är lägre, ren betong under klätterställningarna men vilka klätterställningar! 5 plus.
Alla åt varmkorv utom jag, för det fanns ingen surkål. Jag stannar här tills jag hittar en varmkorv med surkål.
I eftermiddag ska vi till Times Square, Toys'r us och en roterande skybar.
Här skulle jag kunna bo!
Efter en resa i en oändlighet lyckades vi landa i ett väldigt regningt New York. Så när taxibilen gled över bron mot Manhattan tornade skyskraporna fram sagt i regndiset, vilket gav en overklig känsla lite som i lädderlappenfilmen. Småkillarna somnade i taxin och fick nästan bäras in i lägenheten.
John bor i ett hus som är ett gamalt hotell. Entrén har en gång i tiden varit väldigt flådig men ser nu bedagad ut. På kvällarna och nätterna sitter en vakt där vid ett skrangligt bord. Det är ingen vakt i stilig röd uniform men det är en vakt! Utsikten från Johns fönster är Broadway med en deli, Barzinis och en affär som säljer djurmat, Pet food & supplies, förövrigt är det politiskt korrekta benämningen för husdjur "animal companion" och inte "pet" så de får nog byta ut skylten snart.
Gårdagen började tidigt Hugo vaknade klockan sex och vi andra av förklarliga skäl straxt efter. regnet öste ner men det hindrade inte oss från att hänga på låset till leksaksaffären en bit ner på gatan. Killarna var exalterade. -Wow, cool!! (som tur är är leksaker mycket billigare här)
Sen tog vi tunnelbanan ner till Penn Station och promenerade till Empire State Building. Lagom till vi tagit oss upp sprack molntäcket upp. Det var väldigt högt och jag vågade knappt titta ned utan koncentrerade mig på att titta rakt fram istället. Vi passade på att besöka New York Skyride också, när vi hade barnen med oss som ursäkt.
Vi hann även med lunch på McDonalds, promenad i Central Park, tre lekplatser, två äckliga isglassar samt malaysisk take away innan vi däckade vid tio-tiden.
Nu äntligen är det dags att åka iväg till New York.
Så framöver blir det en resedagbok här.
Eftersom jag just nu lever i en diskokula kan jag lika gärna lära mig de rätta stegen
via metafilter
Jag har fått en otroligt envist och fullkomligt hopplös pop-upbacill som varken Spybot eller ad-awere förmår att kurera. Det ger mig ingen läs- eller skrivro utan det känns mest som jag befinner mig mitt i en diskokula. Hjälp!
Edward Gorey's The Gashlycrumb Tinies är kanske lite för makabert att låta småbarn lära sig alfabetet, fast jag har en son som nu kommer älska lära sig det på engelska.
via the Blog Driver's Waltz
Nya Yahoo Search hade en rätt bra kartsökning.
Lite att läsa; Yahoo Moves to Revitalize Search, Yahoo revamps engine; Taking aim at Google?
via sigia-l
The ResourceShelf har gjort en kort och koncis sammanfatting: Web Search--Yahoo
ett stycke modern historia om konstformen som utvecklades i NY:s tunnelbanor presenteras på @149st.
Ytterligare en station att besöka
via Gawker
Swedish Cottage blir nog det närmaste ett kulturevanemang jag kommer komma nästa vecka. frågan är om jag någongång under besöket kommer ut ur Central Park, där finns 21 lekplatser, phu.

Jag fick flygbiljetterna igår. Restiden för Arlanda - John F Kennedy är 9 tim och 10 min. Det var ungefär det jag räknat med, vad jag inte hade räknat med var incheckningstiden, 3 timmar! Hur roar man två småkillar på en flygplats under den tiden? Informationen om vilka aktiviteter de erbjuder barn känns något bristfällig. Jag som hade problem med att hitta på aktiviteter för en niotimmars flygresa.
Jag följer the shifted librarian och pluggar Quickiwiki, Swiki, Twiki, Zwiki and the Plone Wars Wiki as a PIM and Collaborative Content Tool.
En artikel i Post Gazette jämför information med mat och menar att precis som fetma har blivit en ny folksjukdomhar kan mängden information skapa detsamma.
" Now, no one is being bombarded, i.e. forced to absorb information they don't want; but information seduces us into ingesting too much, just like food."
Vi kan bara absorbera en viss mängd information och kanske är det dags att sätta sig på infodiet för att förhindra informationsbesatthet.
Artikeln erbjuder även några dietförslag som;
"The Starvation Infodiet. Herbert Simon, Carnegie Mellon's famous professor, claimed to watch no television, read no papers and to depend upon friends to tell him anything he needed to know quickly. Each year, he would browse the Encyclopaedia Britannica yearbook to find out if anything important had happened."
Denna artikel sammanslaget med artikeln om e-post beroende, jag börjar känna mig som en knarkare.
[via Library stuff]
Ibland går utseendefixeringen lite väl långt. En kvinna anser att situationen på landets förlossningskliniker är hemska.
"I sjukhusets vita skjortor och bara ben - ibland också en gammal morgonrock - hasar de över golven. Håret är okammat och varken läppstift eller deodorant har hunnits med."
Ett av de nya orden från Svenska språknämnden är frontbibliotekarie.
Kunde ha varit en bibliotekarie som förser uttråkade soldater vid fronten i väntan med upplyftande litteratur men den korrekta betydelsen är: "bibliotekarie som bedriver uppsökande verksamhet".
Ett annat nytt ord är kis, enligt samma källa, och har betydelsen "kamratstödjare i skolan. Jag misstänker att det inte finns någon infödd stockholmare i nämnden. Söderkisar har ju funnits i åratal.